Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Therese Strömberg

Comebacken kunde inte kommit lägligare

Foto: FABRIZIO CARABELLI/LIVEMEDIA/SHUTTERSTOC / FABRIZIO CARABELLI/LIVEMEDIA/SHUTTERSTOCK SHUTTERS

Tre matcher, tre segrar. Ett lag som osar självförtroende och trygghet.

Milan har inlett säsongen nästintill fläckfritt, men Zlatans comeback kunde ändå inte komma lägligare.

Med Olivier Giroud borta på grund av covidsjukdom under landslagsuppehållet och Zlatan Ibrahimovic på bänken för första gången sedan i våras fick Milan nöja sig med att sätta ett tredjealternativ som central anfallare samtidigt som Lazio kom till San Siro med bästa tänkbara lag. Men kanske är det så som det sades inför säsongen, att man är bättre nu än i fjol, för Milan kontrollerar hela den första halvleken.

Sandro Tonali vinner boll efter boll på mitten, man kombinerar sig fram, Davide Calabria skjuter utanför, Brahim Diaz stör ett osynkat Lazio-försvar och Rafael Leao gör 1-0 några minuter innan halvtidsvilan. Lugnt, tryggt och behärskat går man mot säsongens tredje seger på lika många matcher. Något som är mer av ett konstaterande än en känsla efter bara 45 minuters spel. Och det är en urstark säsongsinledning, som trots allt bara förväntas bli bättre.

* * *

I den andra halvleken fortsätter man vara intensiva, bestämma och testar vägar fram för att sätta ytterligare ett mål efter att Franck Kessie missat en straff. Trots att ingen får rätt träff på bollen känns Milans ledning aldrig hotad, men Zlatan behöver ändå komma in. Dels för Milans skull, men främst för sin egen (och herregud för supportrarnas, som fått vänta till nu med att se honom live igen).

Med trettio minuter kvar av matchen byts han in, avslutar med vänstern och skapar en hörna. Med tjugofem kvar avbryter han en skoknytning, tar en löpning centralt och stöter in 2-0 i öppen bur framspelad av samme Rebic som gav Leao matchens första mål. På slutsignal diskuterar han med motståndarna, firar med sina lagkamrater och vet att om tre dagar inleds ett nytt kapitel i hans rödsvarta karriär. Den här halvtimmen var bara uppvärmning.

* * *

Det unga, talangfulla men fladdriga lag som han anlände till för ett och ett halvt år sedan är på god väg att växa upp rejält. Tonali har i god takt kunnat mogna, Leao likaså, Kessie är bättre än någonsin, Fikayo Tomori har förstärkt försvaret, Theo Hernandez är kanske ligans bästa ytterback och Olivier Giroud har plockats in som vice-Zlatan. Brahim Diaz gör så här långt allt annat än bort sig i rollen som utflyttade Hakan Calhanoglu och det är svårt att se att någon saknar Gianluigi Donnarumma när Mike Maignan spikar igen. Det här är ett lag som fortsätter utvecklas, trots vad som mycket väl skulle kunna vara stora hinder på vägen.

Under pandemins första fotbollshalvår var man starka, under förra säsongen fortsatte man likadant men räckte inte riktigt hela vägen in i mål. Det här är säsongen då de behöver bevisa att de är tillbaka för att slåss om titlar på allvar, en uppgift vars svårighetsgrad växer så fort söndag övergår i måndag och en ny vecka börjar. För framåt finns ett gruppspel i Champions League för första gången på sju år och det är knappt man hinner avsluta premiärmatchen i Liverpool innan en match borta mot Juventus väntar nästa helg. Och hur bra saker och ting än ser ut så här långt för Milan kan man inte säga annat än att Zlatans återkomst kommer lägligt.