Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sebastian Mattsson

Glöm Italien-matchen – Zlatans bragd större

Zlatan Ibrahimovic är tillbaka i Manchester Uniteds matchtrupp. Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN
Foto: PETER POWELL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Zlatan Ibrahimovic har precis stått för en större bragd än svenska landslaget gjorde på San Siro.

Andreas Granqvist och gänget var fantastiska – men mänskliga. Zlatan, han är något helt annat. 

Det finns ingen som tvingar mig att be om ursäkt oftare än Zlatan Ibrahimovic. På det temat har jag en flitig mejlare som ofta påminner mig om en av mitt livs dummaste texter. 

Eller – den framstod som logisk och sansad när jag skrev den. 

Premissen för krönikan var, i korthet, att Zlatan Ibrahimovic var en människa av kött och blod. Och med det i åtanke hade jag en ganska logisk slutsats: Zlatan skulle inte få starta på topp i Manchester United. 

Som 34-åring ska du inte kunna gå in och 1) helt oproblematiskt bli förstaval på anfallspositionen i ett av världens största klubblag, och 2) lika oproblematiskt tävla i toppen av Premier Leagues skytteliga. Vid 34 års ålder har även de allra, allra bästa anfallarna som vill spela i de största lagen – som till exempel Didier Drogba och Thierry Henry – reducerats till supersubs. Som bäst.

 

Men den där krönikan var ju skriven med utgångspunkten att Zlatan var just en människa av kött och blod. Och det är han uppenbart inte. 

Han var en av ligans allra bästa forwards under sitt första år i ligan, höll jämnt skägg med spelare som var mer än tio år yngre än han själv och förvandlade kräsna England till ett gäng pinsamma fanboys. Så min krönika = nonsens.

Nu kommer nästa ursäkt. Jag har fnyst högt varje gång lagkamrater, tränare, klubbläkare och utomstående observatörer talat om Zlatans "omänskliga fysik". Jag har sett det som inställsam propaganda. En massa luddigt fjäsk som har för avsikt att bygga på Zlatans image och skrämma konkurrenterna. Eller som att folk hade missförstått Zlatan i grunden. "Poängen med Zlatan är inte att han är stor och stark, det är det många som är. Det är hans teknik som särskiljer honom." Så resonerade jag. 

 

Men det var uppenbarligen också nonsens. För nu nås vi av nyheten att Zlatan Ibrahimovic är redo att spela i morgondagens match mot Newcastle. 

Knappt sju månader efter att ha åkt på vad som vid 36 års ålder borde, enligt rimlighetens alla lagar, ha varit en karriärsavslutande skada. Det är fan inte klokt. 

Så när Zlatan kliver in på den där planen... eller stryk det. Det räcker med att jag ser Zlatan sitta på den där bänken. Det räcker för att jag kommer att betrakta Zlatans bedrift som en större bragd än det Ibra-fria landslagets playoff-seger mot Italien. För den var fantastisk, otroligt imponerande – men den var genomförbar. Den var möjlig att åstadkomma för människor av kött och blod.

Det som Zlatan lyckats med är, i brist på en annan synonym, omänskligt. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!