Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sebastian Mattsson

Precis som under Gerrards tid – blir ingen titel nu heller

Foto: PETER POWELL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Foto: TERRY DONNELLY/REX / TERRY DONNELLY/REX/IBL REX FEATURES
Foto: RUI VIEIRA / AP TT NYHETSBYRÅN

Sorry, Mohamed Salah och resten – jag tror inte att det där var målet som räddade ligatiteln åt er.

Tyvärr är Liverpool dömda att ”bara” bli Premier Leagues bästa tvåor genom tiderna.

Liverpool årgång 2008/2009 var ett obehagligt gäng. Inte obehagliga i bemärkelsen att de var blodtörstiga benknäckare, utan i detta att de var så provocerande duktiga på fotboll.

Javier Mascherano och Xabi Alonso var ett perfekt kalibrerat mittfält med allt man kunde önska sig: balans, intensitet och passningsprecision. Längre fram fanns Steven Gerrard i sitt livs bästa slag och han som då som var världens bäste anfallare (men aldrig mer skulle bli), Fernando Torres.

All logik i detta förvirrade universum sa och säger fortfarande att Liverpool, som bara förlorade två av 38 matcher, borde ha tagit ligan den där säsongen.

Varför vann man då inte? Det torra och snusförnuftigt matematiska svaret är att Liverpool helt enkelt spelade alldeles för många oavgjorda matcher. En annan förklaring är att Manchester United också var osedvanligt starka den här säsongen och samlade ihop hela 90 poäng. Känner ni de fasansfulla deja vu-vibrationerna i luften, Liverpool-supportrar? Inser ni nu att så lite har förändrats på tio år?

En lycklig slump

Återigen har ni ett komplett fantastiskt fotbollslag som enligt alla konstens regler borde vinna den där satans ligan. Problemet är bara att det finns ett lag från Manchester som är lite, liiite bättre.

Självmålet som Mohamed Salah hetsade fram från Toby Aldeweireld på tilläggstid i Liverpools 2-1-seger mot Tottenham var så klart inte representativt för hur det har sett ut för Jürgen Klopps lag under säsongen. Det var en lycklig slump – men Liverpools framgångar är allt annat än en tillfällighet.

Spurs var stundtals briljanta i matchen, speciellt under de tio minuter som föregick Alderweirelds självmål, då man lika gärna kunde ha lyckats sno åt sig segern. Men kontentan man tog med sig från matchen var ändå att Liverpool på ren kraft och momentum fixade ännu en trepoängare. Det var allt en supporter kan kräva och önska sig – ändå kommer det troligen inte att vara nog.

Anfield dansar fortfarande efter det där målet, och det är ingen rolig uppgift att agera nykter glädjedödare. Men den där matematiken som fällde Liverpool för tio år sedan ligger återigen i motståndarnas vågskål. Om Manchester City vinner samtliga av sina kvarstående matcher, då är de mästare igen. Jag tror att de lyckas med detta – och jag tror att detta Liverpool kommer att gå samma öde till mötes som vännerna från 08/09.

Gerrard, Alonso och resten brukar av vissa klassas som det bästa laget som aldrig vann Premier League. Jag vill hävda att den här årgången av Liverpool är ännu bättre. Det måste framstå som en klen tröst – kanske den klenaste i fotbollshistorien. Men det är en myt att ingen minns en tvåa. Speciellt inte om man råkar vara de bästa tvåorna någonsin. 

 

Se fler höjdpunkter på viafree.se – och matcherna LIVE eller 48 timmar i efterhand på viaplay.se