Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sebastian Mattsson

Pep vinner – José Mourinho kan inte ens stava till ordet

Foto: PEDRO PORTAL / AP TT NYHETSBYRÅN
Foto: DAVID KLEIN / REUTERS BILDBYRÅN

Dynastiskaparen Pep Guardiola kom till England för att upprepa det han lyckades med i Spanien och Tyskland. 

Det här blir säsongen då han skickar Premier League nio år tillbaka i tiden. 

Premier League har offrat långsiktighet för underhållning de senaste åren. Inget lag har tillåtits bygga en dynasti sedan Manchester United vann tre raka titlar mellan 2007 och 2009. Trenden är att vinna ligan och därefter gå igenom en mer eller mindre spektakulär kollaps – lex Chelsea säsongen 2015/2016. 

Man kan till viss del skylla på den tuffa konkurrensen i toppen, men den viktigaste förklaringen är att klubbledningarna helt enkelt varit oerhört dåliga på att förvalta och förädla sina framgångar. 

***

Regerande mästarna Manchester City har alla beståndsdelar för att kunna bli en anomali i sammanhanget. Man har först och främst en trupp som är intakt jämfört med förra säsongen och som dessutom till stor del bygger på unga stjärnor med utvecklingspotential: Raheem Sterling, Kevin de Bruyne, Leroy Sané och John Stones, för att nämna några. 

Lägg då till att man har en specialiserad dynastiskapare i tränaren Pep Guardiola, vars Barcelona utgjorde en era helt på egen hand. De var dominanta inte bara på grund av titlarna de tog, utan också för hur deras fotboll fick bilda skola för hur alla andra lag ville spela fotboll. Och efter Spanien gick Pep till Bayern München och byggde ännu en dynasti: tre raka Bundesliga-segrar. Att bygga dynastier är alltså normen för Pep. Kontinuitet är inte en ouppnåelig vision eller en klyscha han lite halvslappt slänger upp på en PowerPoint – det är standard. 

Om du bad José Mourinho stava till "kontinuitet" skulle du bara få en livstrött blick tillbaka. Den mannen har en akut fobi mot dynastier. Hans arbetsmetod har i princip alltid sett ut på samma sätt: han kommer till en klubb, får klubben att vinna titlar, blir ovän med exakt alla, drar vidare, upprepar processen någon annanstans. 

Under försäsongen har vi fått se alla symptom på en klassisk Mourinho-implosion. Han har klagat på de egna spelarna, startat en konflikt med en noga utvald hackkyckling (Anthony Martial) och antytt att klubbledningen med sin bristande köpvilja omöjliggjort att han ska kunna producera resultaten som önskas. Alla inslag finns redan där – utom ett: United har inte vunnit något ännu under Mourinho. Faktum är att United troligen kommer att få uppleva sjätte säsongen i rad utan en ligatitel. Ett facit som var helt otänkbart under sir Alex Ferguson (då började folk muttra när United gick tre år utan en serieseger 2004-2006).  

Samtidigt får man vara försiktig med katastrofprofetiorna. United hamnade tvåa i ligan av en anledning förra säsongen – och nu letar folk kanske lite för aktivt efter tecken på stundande kriser. Man ska akta sig för att fastna i trygga narrativ.

***

Om man nöjde sig med gamla beprövade sanningar, då skulle man utan omsvep kunna avfärda Liverpool som titelkandidat den här säsongen – trots alla investeringar. Standardnarrativet kring Liverpool är att de kan slå vilket lag som helst ena dagen och sen åka på 0-1 mot Bournemouth 48 timmar senare. Men då pratar man om ett annat Liverpool än det vi kan komma att få se i år. 

Den här sommaren har fokus legat på att bygga en hållbar stomme från mitten och bakåt. Anfallet är säkrat med Mohamed Salah, Sadio Mané och Roberto Firmino – och nu har man mittfältet, backlinjen och målvakten för att säkerställa att grundstrukturen håller säsongen ut. Bara sett till materialet borde man bli Citys mest svårpasserade rival i tabellkampen. Det enda man eventuellt saknar är det där illusoriska som så många vill ha, och som Pep Guardiola har i överflöd: vinnarmentalitet. 

Samma mentalitet saknas i både Arsenal och Chelsea. Den finns djupt nerlagd i Chelseas kultur, men där har ledningen fått en hel sommar bortslösad av Antonio Contes förhalningstekniker – och nye tränaren Maurizio Sarri har fått alldeles för lite tid för att kunna inpränta sin livsglada fotboll i spelarna. 

Det blir i stället steg två i etablerandet av en ljusblå dynasti som vi kommer att få se. Välkommen tillbaka, 2009. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!