Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sebastian Mattsson

Han har blivit ett hinder för Barça

Foto: XINHUA/AVALON.RED / STELLA PICTURES/XINHUA/AVALON.RED B950
Foto: NEIL HALL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Efter Liverpools fullständiga avklädning har Barcelona lärt sig en ovärderlig läxa.

Du kan komma undan med mycket dumt och oförklarligt om du har ett geni som backar upp dig. Men inte allt. 

Det fascinerar mig ständigt hur ledningarna i några av världens största fotbollsklubbar kan stå för så många uppenbara dumheter och ändå fortsätta som om ingenting har hänt. 

I England har vi Manchester United och Arsenal, där de styrande krafterna gör sitt absolut bästa för att reducera två av fotbollens finaste varumärken till skämt som är så enformiga och förutsägbara att ingen orkar skratta längre.

Och så har vi Barcelona, en av världens rikaste och mest respekterade idrottsföreningar överhuvudtaget. 2000-talets bästa fotbollsklubb. Hemvist för vår tids störste idrottsman, Lionel Messi. Så mycket gott och bra – blandat med så mycket dumt och oförklarligt. 

Messi gjorde vad han kunde

Frukten av all denna dumhet fick vi se i går. Klubbens starke man Josep Bartomeu och hans pappersnissar till styrelse har genom konsekvent uselt omdöme i transfermarknaden byggt ett lag som är ohälsosamt beroende av just Lionel Messi. När Messi på egen hand fäller bestar som United och Liverpool lurar han oss att tro att det fortfarande är 2011 och att Barcelona fortfarande är en totaldominant kraft inom världsfotbollen. Det känns säkert skönt ett tag, men efter förnedringar som den gårdagen bjöd på måste han väl också ställa sig den naturliga frågan: ”Vad är det som har hänt med mitt Barcelona?”.

Messi gjorde i princip vad han kunde i går. Han skapade halvchanser, han fick i väg skott. Det var inte en insats man skriver böcker om, men det var inte heller en avgrundsdjup katastrof. Han är fortfarande världens bäste.

Problemet är att hans briljans gett Bartomeu och hans gelikar ett oförtjänt och onyttigt andrum. Messi är så bra, så fylld med ”jag avgör på egen hand”-kapacitet, att han kan rädda sin klubb gång på gång och därmed gömma lagets brister bakom sin genialitet. På så sätt har han bisarrt nog blivit lika mycket ett hinder för klubbens utveckling som en faktor till att Barcelona fortfarande vinner titlar. Jag är ledsen över att behöva säga detta, men så är det. 

Även gränslös begåvning har sina gränser

Messi har blivit Bartomeus ”ring en vän”-nödlösning som alltid fungerar. Så länge Messi fortsätter göra mål, så är det okej att man radar upp fiaskovärvningar som Arda Turan, André Gomes, Paulinho, Jeremy Mathieu och Philippe Coutinho. Det är okej att man lägger månader på illusoriska förhandlingar med Antoine Griezmann som resulterar i absolut ingenting. Det är okej att man accepterar provisoriska lösningar som Ernesto Valverde som tränare och aldrig någonsin fattar ett definitivt beslut om vem som egentligen ska leda laget framåt. Det är okej att man aktivt startar konflikter med trotjänare som Gerard Piqué och Sergio Busquets och därmed riskerar att radera de sista ständigt bleknande spåren av Pep Guardiolas Barcelona ur klubben. För Messi kommer alltid finnas där för att rädda dagen. 

Men inte exakt alltid, eller hur? För även en gränslös begåvning har trots allt sina gränser. Och nästa säsong, när man får anta att Real Madrid ryckt upp sig ur sin egen kris med hjälp av en våldsamt ambitiös sommar, kan de plötsligt bli plågsamt uppenbara till och med för Bartomeu. 

Då kommer han att bli varse om du kan komma undan med mycket dumt och oförklarligt om du har ett geni som backar upp dig. Men inte allt. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!