Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sebastian Mattsson

De sviker sig själva, sitt land och sin lagkamrat

Mesut Özil, Toni Kroos och Thomas Müller. Foto: Johanna Lundberg / BILDBYRÅN
Mesut Özil. Foto: DAVE WINTER / ICON SPORT BILDBYRÅN
Sebastian Mattsson, SportExpressens krönikör. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Mesut Özil hoppade av det tyska landslaget i protest efter VM. 

Sedan dess har hans före detta lagkamrater gjort sitt absolut bästa för att förvrida och förvanska hans skäl till avhoppet. 

Som Arsenal-supporter har jag sett Mesut Özil göra mycket ogenomtänkt – mycket som fått mig att slå ut med händerna i oförståelse och förtvivlan. Men inget kan så klart mäta sig med när han poserade på bild tillsammans med den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogan. 

Det var en otvetydig dumhet, helt enkelt. Özil blev med rätta en av Tysklands mest ifrågasatta idrottare, och det var varken konstigt eller orättvist att kontroversen följde med honom in i VM. 

Efter mästerskapet i Ryssland, där Tyskland som bekant stod för ett kardinalfiasko, valde Özil att avsluta sin landslagskarriär i förtid. Han la samtidigt fram ett halvhjärtat försvar för Erdogan-bilden – men i uttalandet slank det med något betydligt mer pregnant och relevant än så. Özil påstod att drevet kring Erdogan fört med sig en underström av rasism. Att det inte bara varit hans omdöme som blev ifrågasatt i skandalen – utan också hans fosterlandskärlek. 

Den uppmärksammade bilden på Ilkay Gündogan och Mesut Özil med Recep Tayyip Erdogan, Turkiets president. Foto: GLADYS CHAI VON DER LAAGE / IMAGO/CHAI V.D. LAAGE IMAGO SPORTFOTODIENST

”När jag vinner är jag tysk, när jag förlorar är jag turk”

Özil gav helt enkelt röst åt en frustration som han är långtifrån ensam om att känna. Vi har hört flera variationer på en och samma problemformulering från fotbollsstjärnor med dubbla nationslojaliteter.

Karim Benzema sa: "När jag vinner är jag fransman, när jag förlorar är jag arab." Romelu Lukaku sa: "När jag vinner är jag belgier, när jag förlorar är jag kongoles." Mesut Özil sa: "När jag vinner är jag tysk, när jag förlorar är jag turk."

För Özil blev känslan konkretiserad och förvandlad till faktiskt handling efter Tysklands gruppspelsmatch mot Sverige. Ett gäng landslagssupportrar stod då lutade över stängslet ovanför spelargången och skrek till honom att var ett "turkiskt svin". 

"Så länge jag har den här känslan av rasism och respektlöshet så kommer jag inte att fortsätta representera Tysklands landslag på internationell nivå", skrev Özil i sitt uttalande. 

Detta, att en fotbollsspelare blivit påhoppad med rasistiska tillmälen efter en VM-match, är så klart provocerande nog i sig självt. Men efterspelet har förlängt min ilska och skänkt den en ny angreppspunkt. Det tyska landslaget har bemött Özils uttalande genom slänga en vän till vargarna och måla upp hans legitima ilska som hjärnspöken. 

De låtsas missförstå frågan

Med klassiskt tysk disciplin har de rättat in sig i ledet, de lojala landslagsprofilerna, och förklarat att Özils subjektiva upplevelse är objektivt inkorrekt. Det kan så klart de, de kritvita urtyska gossarna, intyga. 

Toni Kroos: 

– Det Mesut sa som var bra blev tyvärr överskuggat av att hans uttalande innehöll betydligt mer skitsnack. Jag tror att han själv vet att det inte finns någon rasism inom landslaget och förbundet.

Thomas Müller: 

– Vi borde avslutat den där debatten och koncentrera oss på fotbollen, för rasism har aldrig varit ett problem inom landslaget. 

Per Mertesacker: 

– Jag har aldrig upplevt rasism och diskriminering under min tid, så jag var blev förvånad över Mesuts anklagelser och att de var så hårda. 

De låtsas missförstå frågan och får debatten att handla om något helt annat: huruvida det funnits rasism inom det tyska landslaget. Skicklig mediehantering, absolut – om ditt enda mål är att döda en viktig debatt och slippa följdfrågor. Om du ställer högre krav på dig själv än så, om du inte vill agera viljelös eldsläckare åt tyska fotbollförbundet utan tar ditt ansvar som medmänniska på allvar – då ger du ett helt annat svar när journalisterna frågar. 

För Özil sa aldrig att rasismen funnits inom själva landslaget. Han sa aldrig att Thomas Müller vägrar sitta bredvid honom i lunchrummet på grund av hans turkiska härkomst, eller att Manuel Neuer brukar klottra rasistiska slagord på hans skåp i omklädningsrummet. Alla som har läst hans uttalande vet detta. Men genom att förvrida och förvanska Özils ord lyckas hans forna landslagskamrater skifta perspektiv för hela diskussionen. 

De måste inte göra som Kaepernick

Bakom Özils väldigt påtagliga känsla döljer ett osmickrande skäl till varför Erdogan-bilden upprörde så många tyskar. Det handlade inte bara om att Erdogan har ett rykte som skendemokrat och kurdförföljare. Minst lika provocerande var bilden som bevis för att Özil varit så mån att underhålla och öppet skylta med sitt turkiska arv. De betraktade den där bilden som ett slags andlig uppföljare till alla gånger då kameran panorerat över Özils ansikte inför landskamperna och man sett han inte sjunger med i den tyska nationalsången. Vi känner igen det i Sverige, där jag personligen fått en massa mejl från mejlare som varit obegripligt arga över att det krävs komp från Max Martin för att Zlatan ska sjunga med i "Du gamla, du fria". 

I den här ilskan, samma sorts ilska som fick generalsekreteraren för det schweiziska fotbollsförbundet att föreslå ett förbud för spelare med dubbelt medborgarskap, hittar vi verkligheten som Özil tvingats leva med. Den som han beskriver i sitt uttalande. 

Jag begär så klart inte att Müller eller Mertesacker ska kliva fram och leverera långa Södertörn-föreläsningar om strukturell rasism. De behöver inte göra som Colin Kaepernick gjort i NFL och knäböja varenda gång de hör den tredje stanzan i "Deutschlandlied". De behöver bara inte underkänna Özils upplevelse. De behöver bara låta bli att försöka kväsa en viktig debatt. 

Så länge de fortsätter med sin intellektuella ohederlighet är det de, och inte Özil, som är de verkliga förrädarna. De sviker sig själva, sitt land och sin lagkamrat. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!