Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sebastian Mattsson

Barças näste tränare: En redan avslöjad bluff

Roberto Martinez.Foto: MARTIN DIVISEK / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Luis Suarez och Lionel Messi, FC Barcelona.Foto: TOMAS RUBIA //IBL CORDON PRESS
Ernesto Valverde.Foto: MANU FERNANDEZ / AP TT NYHETSBYRÅN
Pep Guardiola.Foto: FACUNDO ARRIZABALAGA / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Roberto Martinez har öronmärkts av Barcelona att bli näste Pep Guardiola. 

Men i England minns man fortfarande Martinez som bluffen som avslöjades. 

Barcelona tillhör samma svårgreppbara kategori av fotbollsklubbar som Chelsea. Det är ett tillstånd där du regelbundet byter tränare ungefär varannan säsong – och lika regelbundet vinner titlar. Det är ett kaos, men ett ohyggligt framgångsrikt och fruktbart kaos. 

Nu verkar kaoset ha hittat ett nytt offer: Ernesto Valverde. För det spelar ingen roll att han har lett Barcelona till två raka ligatitlar, final i Copa del Rey och semi Champions League. Kaoset måste äta.  

Jag är inte rätt man att säga något kring huruvida Barcelona gör rätt eller ej som sparkar Valverde. Jag kan mannen alldeles för dåligt. Då har jag desto bättre koll på Roberto Martinez, han som enligt spansk press är öronmärkt för att ta Valverdes plats. 

Det finns väldigt mycket att uppskatta med Martinez. Ovanligt mycket. Få tränare är så behagliga och givande att lyssna på – få har samma avslappnade, självklara karisma som han har. Han är verkligen en fantastisk ambassadör för sporten. Däremot är jag långtifrån lika säker på att han är en jättebra fotbollstränare.

Lyckades övertala Lukaku

Enligt tidningen Sport har Martinez en lista med karaktärsdrag som gör honom extra åtråvärd för Barças ledning:

Han är duktig på att hantera spelare – så kallad ”man to man-management”.

Han förespråkar en offensiv fotboll.

Han är en uttalad beundrare av Barça-ikonen Johan Cruyffs spelfilosofi.

Allt detta stämmer. Speciellt att han har en begåvning när det gäller direktkommunikationen med spelarna. Det förvånar mig inte ett dugg ett stjärnfyllt, egostint Belgien att prestera tillsammans i VM. Spelarna brukar älska Martinez, med det faderliga lugnet och den smittande tron på den ”fina fotbollen”. Det var därför han lyckades övertyga Romelu Lukaku att nobba betydligt större klubbar och stanna kvar i Everton. Man vill tro på Martinez. Man vill tro på att han är nästa Pep Guardiola. 

Men att han övertalade Lukaku blev också den definitiva höjdpunkten på hans tid i Everton. Det som senare följde blev till största delen ett smärtsamt uppvaknande. Inte bara för Everton-supportrarna, utan även för alla oss som trott på att Martinez som en stortränare i vardande. 

I Wigan gav vi Martinez ursäkter vid varje motgång. När Wigan rasade ut ur Premier League säsongen 2012/2013 skyllde vi på att han hade jobbat med en begränsad budget, att hans stil skulle komma till sin rätt i en större klubb. Hans försvarsspel höll League One-klass, det såg vi – men fick han bara etablera ett riktigt possession-spel så skulle allt det där lösa sig. 

Så kom Everton. Första säsongen blev en obetingad succé: Everton slog sitt poängrekord och vann båda sina ligamatcher mot Manchester United för första gången sedan 1970. Men säsong två gick vansinnigt mycket sämre (man gick från 72 till 47 poäng i sluttabellen) och säsong tre blev ett slutgiltigt bevis på att Martinez satt på enorma begränsningar för att vara en så kallad stortränare. 

Återigen var det Martinez totala oförmåga att organisera ett försvar som fällde avgörandet. Everton släppte in fler mål i ligan än vad man gjort på tolv år, man förnedrades av ärkerivalerna Liverpool i Merseyside-derbyt våren 2016 (0-4) och man hamnade en fullständigt katatonisk fas där man vann en ligamatch på tio och avslutade med 0-3 mot bottenlaget Sunderland. 

Charmig, supersmart – men en potentiell katastrof

Martinez såg ut som, förde sig som, blev stämplad som en avslöjad bluff. Sunderland-matchen var tredje bortamatchen i rad som man släppte in tre mål eller fler. Everton hade plötsligt blivit allas favoritlag att möta – de kom med en målgaranti. 

Allt detta är nu mer eller mindre glömt utanför England. Martinez tog några tv-jobb, var lika charmig och kunnig som alltid, och klev sedan över till förbundskaptenrollen och lyckades väldigt bra. Nu ska han till Barcelona, och den resa som han gjort sedan han vandrade av plan efter att ha blivit avklädd av Lee Cattermole (LEE! CATTERMOLE!) är bara ännu en demonstration av hur nyckfull och oförutsägbar fotbollen kan vara. 

Men lyssna på en varning från Premier League, Barcelona, så ni inte kommer till mig och klagar när ni buas av gräsmattan efter 2-4 mot Valencia en ruskig (med spanska mått mätt) november-kväll. 

Robert Martinez är charmig. Han är supersmart. Han är också, av bevisen att döma, en riktigt fin människa. Men han är också en potentiell katastrof.