Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanny Lindström

Matcher var viktigare än medmänsklighet

Foto: KENTA JÖNSSON / BILDBYRÅN

Två spelare i Brynäs är misstänkta för våldtäkt – anklagelser som skakar om föreningen i grundvalarna. 

SportExpressens krönikör Sanny Lindström ger nu i kölvattnet av detta sin syn på hur svensk hockey utvecklats under hans tid i sporten, hur kulturen i svenska hockeyomklädningsrum kan förbättras och varför han anser att Brynäs hanterande varit helt fel. 

De senaste dagarnas rubriker med två hockeyspelare som är häktade med brottsmisstankar våldtäkt har varit nattsvarta för svensk hockey. 

Det kan vi inte blunda för.

Även om jag inte ska döma någon på förhand så är anklagelserna så pass grova och vedervärdiga att vi alla givetvis har tagit avstånd.

De senaste åren har jag sett en markant skillnad på attityden i och kring hockeyspelare. Det speglas i mångt och mycket av att det finns ett mycket mjukare och rundare ledarskap bland många av de yngre tränarna som kommit in i Hockeyallsvenskan och SHL. Det har skapats ett mer öppet klimat där det finns utrymme och förståelse för att visa känslor och vara ledsen. 

Så var det absolut inte på min tid. När jag kom upp som ung spelare fanns det fortfarande så kallade inkilningar som var grovt kränkande och som aldrig hade accepterats idag. 

Jag var en del av det och förde det också vidare men var också med att få det stoppat i en klubb jag spelade i.

Vi ska dock inte jämföra med hur det har varit – utan måste istället sträva efter att fortsätta utvecklas och inte isolera hockeyn från samhället. Hockeyn och klubbarnas främsta uppgift är i första hand att skapa individer med bra värderingar mer än att lyfta upp spelare i representationslaget även om det är en viktig del för klubbarna också.

Om fler säger ifrån kan vi skapa en förändring 

Det finns till viss del en kultur på arbetsplatser där det mestadels är män. Det är en rakare och hårdare jargong som ofta benämns som hjärtlig men som ibland också kan vara rå. Det är klart att jag själv gått över gränsen för saker som jag sagt och gjort. I synnerhet när det varit skarpt läge kring träningar och matcher.

Jag reflekterade inte alltid själv över de där orden eller det där skämtet och hur de togs emot och hur andra upplevde dem.

Hur många vågar säga ifrån när någon gör ett sexistiskt skämt som inte hör hemma eller använder nedvärderande ord om någon annans privatliv tex. Det är rätt få som har den ryggraden och det oavsett om det är i ett styrelserum, omklädningsrum eller vid kaffeautomaten i fikarummet.

Tar man avstånd och säger ifrån kanske man blir likt ett lejon utstött av flocken.

Men tro mig.

Om fler säger ifrån kan vi skapa en förändring och en gång för alla tvätta bort stämpeln kring machokulturen inom hockeymiljön.

Sanny Lindström om Brynäs

Vi kan inte förneka att den finns där och folk inom hockeyn som säger att de aldrig sett machokulturen behöver definitivt kliva ur bubblan och vidga sina vyer. Sen att den inte är vad den var för 15 år sedan är en annan sak men det betyder inte att arbetet är klart eller att förändringen är verkställd vilket den aldrig kommer att bli kring värderingar och kulturer.

Jag som själv är uppväxt i ett omklädningsrum vet att det finns en kultur och jargong där som jag inte stött på någon annanstans. Det finns en sammanhållning och strävan mot samma mål som få andra ställen.

Själva jargongen speglar sig att vi är uppvuxna med att bita ihop och kämpa, vara tuffa på isen och visa attityd. Det gör att jargongen kan vara ganska tuff utanför även om den också är hjärtlig. 

Vi som varit i den miljön har också fört attityder vidare oavsett om det är att vi bara skrattat med, varit tysta eller själva stått för kulturen. Det är en gränsdragning som inte alltid varit lätt, något som vi sett de senaste åren när svensk hockey tagit krafttag mot språkbruket på isen. 

Numera stängs spelarna av när de använder skällsord och nedsättande kommentarer på isen. Jag har själv varit inne på att det som sägs på isen ska stanna där men indirekt så bidrar jag ju fortsatt till att det får pågå och nästan förlöjligar den väg som förbundet tagit. 

Vad bidrar det till? 

Tuffhet och machokultur är nära besläktade

Sen vill jag att hockeyn ska vara tuff och hård och till viss del krävs det en form av attityd för att ta sig till toppen. Det krävs mod att ställa sig framför en puck i 150 km i timmen eller att få en tackling som man vet kommer skada axeln för att just den pucken är så viktig att vinna. 

Därför är tuffhet och macho nära besläktade men det ska inte på något sätt förlåta dåligt beteende.

Så att beskylla machokulturen för att två spelare från en och samma klubb står anklagade för våldtäkt är inte rätt. Tyvärr är det en återspegling av samhället och det vi vet med den här typen av vedervärdiga brott är att vi inte vet någonting vad som händer när ingen ser.

Oavsett om det är en hockeyspelare eller någon annan yrkesgrupp så är handlingen oavsett lika vidrig. Det som skiljer en elitidrottare är att de är mer exponerade och ska vara förebilder för yngre tjejer och killar som drömmer om att själva en dag få spela på elitnivå. Eller som bara vill vara en del av sporten.

Där har man som förebild ett enormt ansvar i allt man gör i sin vardag. Desto tidigare man inser att man är sitt eget varumärke desto lättare tror jag det är att efterleva som en förebild.

Jag tror mer det är en tillfällighet att spelarna den gångna säsongen spelade i samma klubb mer än att Brynäs har usla kärnvärden eller ruttna värderingar. 

Jag vill inte lägga någon skuld på Brynäs för två individers agerande och i synnerhet när ingen av spelarna är fostrade i klubbens verksamhet. 

Det är två individer som agerat felaktigt om det nu visar sig att de blir dömda. Och för att förtydliga är de två spelarna ännu inte dömda utan är än så länge misstänkta.

Jag tycker dock att Brynäs hantering har skadat föreningen enormt mycket.

Brynäs består nu bara av ett emblem, en hemsida och splittrade supportrar

Vad fanns det för plan för en krishantering egentligen? 

Vad hade man för plan för kommunikation? För man insåg väl vart det här skulle leda när spelaren i fråga blev delgiven misstanke? 

Ska en spelare som står anklagad för ett av de värsta brotten som finns få spela och vara en förebild för klubbens fans och ungdomar fram tills dess att han är anhållen eller att domen friat eller fällt honom?

Brynäs visade med all önskvärd tydlighet att enskilda matcher var viktigare än medmänsklighet och sunt förnuft.

Det var ett beslut som kostat föreningen enormt mycket.

Ännu är det svårt att svara på omfattningen av den skada som detta kostat Brynäs och dess varumärke. Men helt klart är det en omfattande resa man nu måste påbörja för att bygga upp sin trovärdighet igen.

Jag vet att man länge varit stolta över den reklamfria och rena dräkten och samarbetet med Unicef som pausades på obestämd tid igår.

Jag tror vi fortsatt kan utgå från att den reklamfria dräkten lever kvar även framöver. 

Efter de senaste veckorna är jag högst tveksam om företag ens vill förknippas med föreningen den närmsta tiden.

Det hade man från föreningens sida kunnat undvika om det funnits en plan för krishantering och Brynäs i ett tidigare skede tagit avstånd för de anklagelser som riktades mot spelaren som man tillät att spela.

Brynäs saknar idag en ordförande, sportchef, tränare och dessutom har klubbdirektören Michael Campese deklarerat sin avgång. Brynäs består nu bara av ett emblem, en hemsida och splittrade supportrar.

Det visar hur snabbt det kan gå utför för en av svensk hockeys största klubbar.