Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanny Lindström

Där är de upptagna av sin egen storhet

Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN
Frölundas tränare Roger Rönnberg.
Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

Stora, mäktiga Frölunda ser ut att åka ur kvartsfinalen med dunder och brak. 

Hittills har de varit helt chanslösa mot Rögle och det finns inget som talar för att det kommer bli någon förändring framöver.

Förutsatt att det inte visar sig att de har en sjukdomsinsikt.

Jag är fullt införstådd med att Frölunda haft ett tufft spelschema och bara under den gångna veckan spelade de fem matcher. Samtidigt har göteborgarna under många år haft en svansföring som det bäst tränade hockeylaget i världshistorien och att då använda ett tajt spelschema som ursäkt håller givetvis inte.

För det är bara att se till fakta. Rögle har stundtals kört över Frölunda och i den utsträckning det går att säga har man också utklassat dem. I det fysiska spelet, i passningsspelet, i skridskoåkningen. Allt. Frölunda har varit ett par, tre nummer för små.

Jag upplever inte heller att Frölunda och Roger Rönnberg har försökt kalibrera sitt spel tillräckligt - utan att de har levt i känslan av att ”spelar vi som i höstas blir vi svåra att ha att göra med i ett slutspel”.

Som i höstas, ja. Jag var en av många som imponerades. Fyra kedjor som pumpade på, och åkte och malde sönder ner sina motståndare. Frölunda såg inte heller ut att vara beroende av någon enskild spelares prestationer, utan var ett lag (med stark betoning på lag) som jag charmades av.

Sakta men säkert gick det återigen, på samma sätt som i fjol, utför och ännu en sjundeplats var givetvis en kolossal missräkning.

Frölunda har inte anpassat sitt spel

Är det möjligtvis så att spelarna helt enkelt ledsnat på det ständiga presspelet över hela banan? Känner de ledande spelarna och tilltänkta offensiva spetsarna att de ödslar mycket av sin kraft i en forecheck och backcheck?

Det är väl i grunden bara Max Friberg, Joel Lundqvist, Robin Alvarez och Mats Rosseli Olsen som växt med nuvarande spelsätt. De andra då? Inte kan väl spelare som Jan Mursak, Johan Sundström, Simon Hjalmarsson och Nicklas Lasu plötsligt blivit mycket sämre hockeyspelare?

Likväl som trenden har varit tydlig har Frölunda inte gjort mycket för att anpassa sitt spel efter motståndet. Där är de upptagna av sin egen storhet. Frölunda är inget topplag varken på papperet eller sett till själva spelet. Då måste de givetvis förändra ett tillstånd och inställning i en större utsträckning än vad man hittills gjort, och anpassa sitt spel efter motståndarna.

Definitivt ingen bild de vill kännas vid

Sett över två matcher är det bara under en tio minuter lång period som Frölunda haft ett spelövertag, men bortsett från det får vi ändå vara ärliga och säga att de varit chanslösa.

En SHL-tränare sa till mig tidigare under säsongen, på frågan om vilket lag som de hade lättast för:

”Frölunda. Tveklöst. Ser man bara till att få pucken bakom deras backar så har deras forwards åkt 50-60 meter för att vinna pucken för att sedan åka 30 meter hem igen. Då spelar det ingen roll om Frölunda väl vinner pucken för de har ändå ingen energi kvar till att anfalla.”

Det är definitivt ingen bild som Frölunda vill kännas vid, men som varit en verklighet efter jul. Det är dags att de själva inser det och spelar mycket tightare och striktare.

Annars kommer Frölunda tvingas till sommarlov redan i morgon.