Patrick Ekwall
Jag vågar påstå att lärt mig det här med vattendelning och tycker du något om Ibrahimovic så är du antingen en idiot som är kritisk eller en rövslickare om du inte är det.
Jag har fått en stor dos av bägge genom alla år.
Zlatan Ibrahimovic kommer inte att spela VM av väldigt många skäl och de allra flesta drog jag i en krönika efter play off mot Italien. Jag står fast vid varandra ord.
I korta ordalag: antingen bygger vi ett LAG med det vi har och vi vet alla vad det är, inte mycket flash men ett lag som tog sig till VM för första gången sen 2006.
Eller så bygger vi runt Ibrahimovic.
Det finns ingen plats för mittemellan, det är varken bra för laget eller för Zlatan.
Och de som hävdar att Zlatan Ibrahimovic ska tas med som någon joker, att det är klart at Janne Andersson fixar att få ihop det på bästa sätt har inte en blekaste aning om hur dagens landslag fungerar. Eller hur Janne Andersson jobbar.
Efter den beryktade presskonferensen i Los Angeles så tror jag inte att Janne Andersson öppnar en dörr. Och jag vet att spelarna i dagens lag inte kommer stå med öppen famn sen Zlatan nedvärderat deras VM-kvalbragd.
Den famnen var för övrigt väldigt tillknäppt redan innan.
Ja, en frisk Zlatan Ibrahimovic är en bättre forward än alla de svenska landslagsspelarna tillsammans.
Alla vet det, inklusive Janne Andersson.
Men det är inte Zlatan som ska spela VM, det är ett lag.
Det landslaget må vara vad det är, men så här långt har det varit ett framgångsrikt LAG.
Har vi redan glömt det?
MLS är en mysliga
MLS är förstås också vad det är.
Den ter sig i allt högre utsträckning som en kapabel liga, där klubbarna (eller franchisetagarna, om vi ska vara fullständigt korrekta) sedan några år tillbaka valt att satsa på bra kvalitet från Nord-, Syd- och Mellanamerika i stället för att skeppa in flashiga namn från Europa som valt att surfa genom sina sista år i karriären.
Och – vilket är ännu viktigare i idrottslandet USA – ligan har hittat en marknad.
Den drar en hel del folk till matcherna, numera inte ”bara” soccergalna mexare, och på tv-marknaden finns det en liten pay-per-view-skara som får det att rulla runt.
Jämför med handbollsligan här i Sverige.
Ur ett rent fotbollstekniskt perspektiv är MLS väldigt fysisk, tydligt offensivt inriktad (21 mål på fyra första matcherna i går!) och på sina håll påminner den en del om The Championship, även om värmen ofta sätter stopp för 90 minuters hysteri.
Det finns ingen anledning att nedvärdera ligan, inte alls.
Men i USA är det vad det är.
En mysliga.
The soccer-fans dyker upp och skapar stämning, Orlando–New York Red Bulls spelades strax före LA-derbyt inför 23.000 engagerade fans på Orlando City Stadium, alla i Fiorentinaviola färger.
Men nästan all underhållning, till vilken kategori arenaidrott räknas, drar mycket folk i USA. Alltid.
När det väl räknas i Staterna så räknas inte riktigt MLS.
Först kommer NFL, MLB, NBA och NHL, sen kommer en uppsjö collegeidrott. Fotbollen har sin plats i näringskedjan och den är långt ner på listan.
Som ett tydligt exempel på det: dagen efter Zlatan Ibrahimovics presskonferens, som uppmärksammades stort i Sverige, presenterade tidningen LA Times nyheten med en försumbar liten ruta långt nere i ena hörnet på sin första sportsida.
Det var ett stort medieuppbåd på plats, jovisst. Men det är lika mycket medierepresentanter på vilken NFL-presskonferens som helst.
Och det är den nya världen som Zlatan Ibrahimovic nu ska förlika sig med.
Att han och hans lag aldrig kommer att vara talk of the town, alldeles oavsett hur bra (eller dåligt) det går.
Oavsett hur snygga eller många mål som gör så kommer det alltid finnas en homerun, en NFL-skada eller en het UCLA-spelare som kommer vara mer intressant.
Inte ens galet volleymål från halva plan är bedrift nog, för de utanför soccersfären kan inte riktigt sätta det i perspektiv.
Eftersom det alltid har varit så och – kan vi tycka – för att de inte har vett att förstå bättre.
Det blir en helt ny verklighet.
Och där kan Zlatan Ibrahimovic stå inför den största utmaningen i sin karriär.