Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrick Ekwall

Vad är det för fel på idrottsföräldrarna?

Foto: LASSE SVENSSON

Vad är det för fel på folk?

Det är den första frågan jag ställer mig när jag tar del av en ny undersökning om fotbollsföräldrar.

Vad är det för fel på vuxna människor som gapar och skriker på sin 8-åring eller på en 14-årig domare under en 7-mannamatch när barn som lirar fotboll?

De är inte riktigt kloka i huvudet, det är vad som är felet.

Inte för att jag är direkt överraskad, för jag ser själv ständiga bevis på idiotin, men rapporten är ändå alarmerande:

83 procent av Sveriges fotbollsföräldrar upplever tydliga problem med föräldrar som är överengagerade, som pressar sina egna kids för hårt eller kritiserar unga domare och ledare så hårt att de lägger av helt och hållet.

Ett av tre barn som valt att spela fotboll för att de tycker att det är det roligaste som finns funderar på att sluta med fotboll.

Undersökningen har gjorts av SSI i samarbete med Volkswagen och jag vet inte riktigt varför biljätten engagerat sig, om det är för att de på riktigt känner för att stötta med finansiella medel eller om de gjort för att sälja bilar; för min del får de sälja så många folkvagnar de vill, om det skulle innebära att vi får bukt med problemen.

Det har i alla fall lett till att AIK, Djurgården och Hammarby initierats att ta fram ”fotbollskoden”, en gemensam uppförandekod för fotbollsföräldrar.

I ett pressmeddelande skriver man att fotbollskoden innebär att ”jag som förälder ska göra mitt yttersta för att stötta mitt barn, andras barn, ledare, domare, funktionärer och föräldrar i samband med träningar och matcher genom ett positivt engagemang”.

I samma kommuniké nämns även ordet ”värdegrund” så ofta att jag mår illa.

 

Tänk att det ska behövas en undersökning, en bilfabrikants pengar, tre stora klubbars engagemang och en specifik kod utskriven på ett papper för att vuxna människor ska bete sig som någonting annat än sådant som har växt upp i en grotta.

Tänk att det ska behövas skrivas ned på ett papper.

Det är ju inte klokt, helt ärligt.

Och värdegrunda mig hit, värdegrunda mig dit, hela vårt samhälle vill knyta knut på sig själv i en jakt på att hitta rätt beteckning på en problematik.

Här behövs inga värderade grunder, det blir lätt så flummigt när allt ska ”värderas”.

Här handlar det om vanligt jävla sunt förnuft.

Du hetsar inte små barn från sidlinjen likt en hysterisk supporter som tror att matchen kl 08.30 på Stora Mossens IP är på liv eller död, du skäller inte på Greta, 8 år, när hon missat en målchans, du vrålar inte ”för i heeeelveeeete” på en 13-årig domare för att du tror att det nog var en hörna han/hon missade.

Hur svårt kan det vara att förstå? Vad är det som inte går in? 

 

Mina föräldrar gick aldrig och såg mig spela fotboll när jag var knattespelare i BK Olympic, det var ju sorgligt på sitt sätt men hade sina skäl, en frånvarande pappa och en mamma som inte var intresserad.

Men jag minns också att det kunde vara rätt skönt, när jag såg hur andras föräldrar kunde bete sig ibland.

Jag brukade ställa upp som domare när blev lite äldre, jag tror jag fick fem kronor per match vilket var välkommet. Jag tyckte det var ganska kul.

Tills den dag jag blev attackerad av ett gäng föräldrar från Kulladals FF som tyckte jag missat en straff. Eller nåt. Jag minns inte exakt vad. Men jag minns vad de skrek.

Sen hade jag ingen lust att döma några fler matcher, då kunde jag vara utan de glassar man fick för fem kronor.

Jag såg farsor (alltid pappor då), både som föräldrar och tränare, som förbannade sina barns tillkortakommanden på matcher, jag såg ledsna och upprörda söner som grät efter matcher för att deras pappor lurat i dom att de gjort något dåligt.

Någonstans har jag haft förhoppningar om att det skulle bli bättre. Att vuxna skulle bli klokare, smartare.

Det har alltså blivit värre.

 

Vi måste göra någonting åt det och det hjälper inte att lura i barn att de inte får lov att vinna fotbollsmatcher för de kommer fram till resultat ändå och gör de inte det, så står de någon vuxen vid sidan om som påpekar det och lite därtill.

Därför är ”fotbollskoden” ett bra initiativ, även om jag inombords kan avsky att den ens behöver existera. 

För föräldrar ska vara föräldrar.

Inte personliga demontränare, inte agenter, inte idioter.

De ska lyfta, hjälpa, stötta, entusiasmera.

Det är barnen som älskar att spela fotboll, det är barnen som älskar att vara med sina polare, som älskar bollen, träningarna, matcherna, gemenskapen, glädjen och bollen.

Det viktigaste är vad barnen känner, att de lär sig vinna, förlora och allt som finns däremellan.

Det viktigaste är barnen, när barn spelar fotboll.

Inte vi vuxna med fotbollskarriärer som aldrig blev riktigt som vi hade hoppats.

SVÅRA LISTAN

1) Caroline Seger

En svenska på Champions League-tronen och et gick inte att ta miste på glädjen hos Seger efter det segdragna finaldramat mellan Lyon och PSG.

Och alla i en trupp är förvisso alltid delaktiga i en framgång, men inte en minuts spel för Caroline i finalen.

Då är hon alltså en av Pia Sundhages nyckelspelare.

Läge att byta klubb? Det skulle vara ett lyft för damallsvenskan om landets mest karismatiska profiler vänder hem.

 

2) Veckans tweet 

"Tiger Woods should've used the driver", skrev signaturen @AndyAsAdjective.

 

3) The Mauler

Inte en välfylld MMA-gala i Globen och inte en svensk framgång i sporten utan en debatt om huruvida det är otäckt eller livsfarligt.

Det är sen gammalt.

Nytt är att Alexander Gustafsson tar sats mot en världsmästartitel. Som en gift man.

 

4) Emil Forsberg

Flög privatjet (Red Bull ger vingar!) Leipzig-Sundsvall och gled sen ned en sväng på Norrporten Arena i en luvjacka från Gucci med silkestrådar och Kalle Anka-motiv som går loss på 35.000 spänn.

Det går bra nu.

 

5) Gothia Cup-reportaget

Offside och Anders Bengtsson letade upp tre Gothia-spelare på en fantastisk bild för att hedra min bortgångne vän, fotografen Peter Widing.

Det blev sagolik läsning, med så mycket värme, så mycket fotboll och livet.

Läs!

 

6) Hope Solo

Säga vad man vill om Hope Solo, men hon kan konsten att dra till sig uppmärksamhet.

Hade det inte varit för Solo hade vi aldrig fått veta att gamle storspelaren Zbigniew Boniek var en farbror som inte tyckte tjejer ska spela fotboll.

Nu vet vi det. Och han vet att han riskerar en pungspark.

 

7) Sverige-Frankrike

För första gången sen Zlatan lämnade återbud tar A-landslagets VM-kval fart på allvar.

Vice europamästarna kommer hit, det talas om liten gruppfinal och en VM-plats i potten (vilket är något överdrivet, förstås) och Friends är utsålt.

Det är svårt att inte se fram emot det.

 

8) Mikko Ilonen

Det var riktigt fint att läsa om den finländske golfhjältens starka och uppriktiga engagemang för  barn och människor som har det svårt.

Mikko drar inte bara iväg cashen (vilket är gott nog, såklart), han visar med eftertryck att han bryr sig på riktigt.

En sann hjälte.

 

9) Veckans Citat

”De är idioter”

IQ-föreningen Mensas ordförande om de medlemmar som krökat ned sig på Stadshotellet i Sundsvall

 

10) Next Stop

Blir Discovery, eller Kanal5 och Eurosport, som folkmunnen säger. 

Först och främst för OS-bevakning nästa vinter, men även min talkshow om sport, Ekwall Show, kommer att gå i Discoverys kanaler.

I övrigt fortsätter all mina andra uppdrag, men jag är väldigt tacksam över att snart få chansen att känna direktsändningspulsen i TV-TV igen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!