Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrick Ekwall

Patrick Ekwall: Jag, du, alla hade fett fel

Vi ser fram emot en vansinnigt spännande allsvensk höstavslutning och jag tänker på Mattias Lindström; den inneboende mentala kraften.

Om Lindström trodde jag nog rätt mycket inför 2013 men inte att han skulle vara nyckelperson i ett allsvenskt guldrace.

Jag hade fel. Du hade fel. Alla hade fetfel. Tillochmed han själv hade fel.

FAKTA

1. Tindra

I tisdags morse kom hon till världen, en efterlängtad dotter och lillasyster. På eftermiddagen såg vi Kazakstan-Sverige tillsammans. Efter 27 sekunder tyckte hon det var nog.

2. Anders Svensson

Alla tiders Svensson har en hyfsad vecka bakom sig. Startspelare i landslaget igen, sex poäng, matchhjälte i Dublin och nu alla tiders svenska rekordman med 144 landskamper. Väl värt, på alla sätt.

3. Miraklet

Det är bara två månaders sen som Daniel Richardsson slet av sitt korsband i den där ohyggliga och tragiska bilolyckan. Nu är Daniel redan på god väg tillbaka. Nobbade operation, satsade på rehab i stället och ser ut att kunna stå på OS-startlinjen i Sotji.

4. Lasse Lagerbäck

Först en Berlin-bragd i miniatyr när Island kom tillbaka från 1-4 till 4-4 mot Schweiz i Bern, sen en tre-poängare hemma mot Albanien. Förvisso en svag grupp, men tänk att Island har chansen att nå VM. Fixar Lagerbäck det så står han snart staty i Reykjavik.

5. Onsdagar

Lördagskrönikan blir onsdagskrönikan. Från och med nu så hittar du den här sidan mitt i veckan, start redan nu på onsdag.

I en tid då rätt många fotbollsanalfabeter står som stora självlysande frågetecken när Anders Svensson inte bara blir mest i Sverige utan även räddar hoppet om en VM-plats i Brasilien så är det alltså på sin plats att skänka Mattias Lindström en tanke.

Eller, för den delen, Kristian Haynes, Kennedy Igboananike, Andreas Haddad, Robin Simovic, Pablo Pinones-Arce, Pär Ericsson, Kristian Bergström, Magnus Eriksson, Nisse Johansson och du hittar säkert ytterligare någon när du ser den röda tråden.

Vi dömer för snabbt.

Det kan räcka med en säsong eller två i skymundan och fotbollsspelare betraktas som passé.

Vi gör misstaget gång på gång, år efter år och jag skriver vi för jag menar vi som i du, jag och alla andra.


Inför det här året var Mattias Lindström på väg att sluta med fotbollen, halvt på skämt och halvt på allvar lät han meddela att han snart kunde bli aktuell för tv-lagets trupp (och DÅ vet man att det är SLUT).

Helsingborg och Lindström kom inte riktigt överens om ett nytt kontrakt och under en period stod han helt utan.

Hade det inte varit för att Lindström var en stark profil i det sociala medialandskapet så är jag inte helt säker på att vi ens hade lagt märke till det utanför Helsingborgs Dagblads spridningsområde.

Det var inte direkt så att den drygt 32-åriga mittfältaren, med den där glidtacklingsgrävskopan som specialitet, hade vänt upp och ned på allsvenskan på senare tid.

Vi hade kunnat köpa om HIF valde att satsa på annat. Vi hade förstått Mattias Lindström om han gått vidare eller lagt ned.

Med åtta omgångar kvar är han i dag en av den allsvenska fotbollens mest lysande stjärnor: Nio mål och sex assist, trea i skytteligan och trea i poängligan.

För några månader sen betraktades han alltså som för dålig för att få ett nytt allsvenskt kontrakt.

Mattias Lindström är inte direkt ensam om att en gång ha dömts ut, jag tror de fanns de som ansåg honom over and out redan 2008 när han sprang omkring i österrikiska SV Mattersburg och gjorde ett mål på 20 matcher 2008.

Se på några av namnen jag nämnt inledningsvis.

Helsingborgs Robin Simovic blev utslängd av Malmö FF en gång, AIK tyckte aldrig att Malmö FF:s Magnus Eriksson var något att ha, AIK:s Kennedy Igboananike blev nedtvingad till juniorlaget när han var i Djurgården, Hammarby tyckte inte Pablo Pinones-Arce var värd pengarna, Andreas Haddad har det skrattats åt men han hann göra fem mål för BP på få matcher och inför hur många säsonger har det talats om att Åtvidabergs Kristian Bergström och/eller AIK:s Nisse Johanson är slut? Tre? Fem? Sju?


Eller hade du räknat med Kristian Haynes, 32 år, i en skytteligakamp (nio mål) inför säsongen? Visste du ens att Haynes fortfarande spelade i allsvenskan, numera i Mjällby?

Vi tar alla fel, är det inte fotbollsfans och professionella journalister eller experter så är det högt aktade tränare och sportchefer.

Min tes är att du aldrig riktigt vet.

Inte mer än att du kan aldrig räkna bort en fotbollsspelare som en gång tagit sig så lång som han gjort.

Så länge han själv inte gett upp.

Mattias Lindström var nära slutet men ville visa oss, Helsingborgs IF och sig själv att han fortfarande var att räkna med.

Utslaget blev bättre än någon någonsin hade kunnat ana.

Sen vet vi aldrig hur det slutar - vi vet aldrig det med säkerhet, om det är något vi vet.

Det enda som är lite trist är att Lindström gav upp Twitter på vägen, han var fantastiskt bra där.

Jag tror dock att han hellre gör avtryck i en allsvensk guldstrid än på 140 tecken i en mikroblogg.