Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrick Ekwall

Han är som en parodi – det blir nästan sorgligt

Foto: JON SUPER / AP TT NYHETSBYRÅN
Foto: LUKAS BARTH-TUTTAS / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Det går förstås aldrig att ta ifrån Jose Mourinho vad han åstadkommit 

som fotbollstränare; alla titlar, alla rubriker, alla framgångar, alla 

bussar som parkerats.

Men tyvärr känns det som om han håller på att tappa det.

Jose Mourinho framstår i dag mest som en parodi på sig själv.

Det är förstås lite humor att engelska medier bombade på med BREAKING NEWS när Jose Mourinho kom till en presskonferens och log. Nyheten var alltså att han INTE var arg, bitter, elak eller försökte slå knut på sig själv.

Det är förstås ingenting som säger att Jose Mourinho måste sitta och dra roliga historier eller ens visa spår av glädje, han är manager för Manchester United och då handlar det om att vinna och inte om att vara någon lustigkurre.

Men ändå.

Har Jose Mourinho varit nöjd med någonting annat än med sig själv på senare tid?

Han sitter på ett av världens kanske mest eftertraktade tränarjobb, på den fetaste av alla tränarlöner och när han kom dit fick han köpa exakt det han pekade på för att bygga ett nytt lag, vilket inte direkt var några dussinspelare. Jag har svårt att förstå varför Jose Mourinho känner att det är kämpigt i sin yrkestillvaro.

Vad är problemet?

Svaret är väl förmodligen - Jose Mourinho.

Min känsla är att det är han som är problemet. Han gör vad han kan för att leva upp till myten om att vara Jose Mourinho, The Special One. Istället för att koncentrera sig på att vara det han är anställd för att vara, nämligen manager för Manchester United.

Vad Jose Mourinho verkar ha väldigt svårt att förstå är att det är just Manchester United som är det viktigaste, det är laget och klubben som är det väsentliga. Inte Jose Mourinho.

Jag gillar egentligen inte att se tillbaka på det som en gång har varit, men kan du se Sir Alex Ferguson förvandla varenda intervju till något som handlar om Alex Ferguson? Eller att gnälla över allt och alla, inklusive sin egna spelare?

Jose Mourinho hade alla tänkbara charmanta drag för några år sen. När det underfundiga var spännande och lite kul. Och framför allt när han stod för någonting nytt. Som var framgångsrikt.

Men det gör han ju inte längre.

Jag har inga problem med att Jose Mourinhos fotbollsfilosofi är destruktiv och – i Uniteds fall, sett till den spelartrupp de har – ibland dumdristigt feg. Du spelar den fotboll du behöver spela för att nå framgång. 

Problematiken i det här fallet handlar väl snarare om att Jose Mourinhos Manchester United inte längre vinner så mycket som de förväntas att vinna. Och när United INTE vinner är det nästan alltid någon annans fel.

Utom Mourinhos.

Och i längden blir det nästan lite sorgligt att lyssna till.

Ska vi inte grotta ned oss i det rent fotbollstekniska så tycker jag inte att Mourinho ens varit i närheten att skapa det han borde kunnat skapa av det Manchester United han har till sitt förfogande. Jag kan se ganska många stora tränare skapa mycket mer, bättre och framgångsrikare av Pogba och Co.

Men det är vad jag tycker.

Själv tycker Jose Mourinho att hans lag/trupp inte är tillräckligt bra och bli förbannad när han inte får köpa ännu mer av det som han vill ha. Och där har vi ytterligare ett problem med Mourinho på senare år. När hans fotboll inte längre är tillräckligt framgångsrik, då är det fel på spelarna. Oftast på de spelare som han en gång har köpt på egen hand. Det är ju inte längre den Jose Mourinho som en gång var The Special One, han som in i döden ville försvara sina egna spelare.

Idag är det snarare tvärtom, han försvarar hellre sig själv och hänger (indirekt) ut spelarna. Antingen verbalt eller genom att prata om vilka spelare han köpa in och inte om de han redan har.

Jag förstår om det blir allt tuffare för United att värva spelare, jag förstår att det finns de som tvekar.

Och det är väl ändå ganska uppenbart att Paul Pogba gärna hade skilt sig från Jose Mourinho om det hade funnits en rimlig öppning eller om det hade gått att komma överens med Barcelona.

I ärlighetens namn så tror jag att många Man United-fans i allra högsta grad tvekar om Jose Mourinhos framtida storhet. De vill se Manchester United vinna ligan, de vill se United som en stormakt i Europa igen och de vill högst sannolikt se en helt annan fotboll än den som är försiktigt defensivt så fort man gjort ett mål mot Burnley på hemmaplan.

Jag tror också att de vill att det ska handla om Manchester United igen.

Och inte om Jose Mourinho.

 

HETA LISTAN

Sarah Sjöström

Framstår allt mer som en av idrotts-Sveriges allra bästa individuella idrottare, alla kategorier.

 

Padelsuccén

Som ni vet, ni som hängt med här i sju-åtta år, jag vurmar för padelsporten.

Däremot var jag förstås väldigt osäker på om det skulle vara innebandy eller inte; kul att spela, rätt segt att titta på.

Men efter World Padel Tour-tävlingen i Båstad i förra veckan så är det inte så mycket att fundera över längre. Förvisso med de allra bästa i världen på plats, det spelade förstås in.

Det var fantastisk underhållning.

 

Erik Hamrén

Den isländska vulkanen? Den isländska bomben!

 

Friidrotts-EM

Det var längesen det var så intressant att följa, åtminstone med svenska ögon. Om du inte är A Lennart Julin (som jag beundrar) så krävs det ibland att du har något svenskt att följa eller hålla på. 

Under några år fick vi vara nöjda om någon kom till en final. Nu är vi med på riktigt igen i ganska många grenar.

 

Patrik Ekwall

Plötsligt dök han upp på Papas i Båstad: Patrik Ekwall.

Det saknas ett c i förnamnet, men det är ju skitsamma. Patrik Ekwall berättade för Patrick Ekwall att han var från Värnamo, att han hade fått ett och annat bra restaurangbord vid bokning över telefon.

Han hade säkert fått en hel del oförskyllt skit också, stackaren, men det sa han inget om. Kul möte var det oavsett, Patrik Ekwall och Patrick Ekwall.

Patrick Ekwall och Patrik Ekwall. Foto: INSTAGRAM

 

Silly Season

Den här sommaren roligare och mera intensivt än på evigheter när stora pengar sattes i rullning så snart Cristiano Ronaldo lämnade Real Madrid för Juventus.

 

Meraf Bahta-soppan

Oavsett vad vi tycker om friidrottsförbundets agerande (jag har min väldigt bestämda uppfattning här, hon borde aldrig fått tävla i EM) så är det alltid beklämmande hur så många ändå utgår från att Bahta absolut INTE har pysslat med något som har med otillåtna preparat att göra.

Hon har gjort tre missar i den obligatoriska rapporteringen, den som alla måste göra med de regler som alla känner till och alla andra följer.

Men den genomsvenska inställningen är att svenskar inte har fuskat. Uppenbarligen har hon då inte det, eftersom hon inte åkt dit och INGEN är skyldig till dopingbrott förrän man står med ett testat kissprov i handen som säger att du är det.

Men det blåögda: svenskar som fuskar? Nej, sådana är inte vi. Annat låter det när det är ryskor, norskor, finskor och vem som helst från ett annat land.

 

Helsingborgs IF

Med Granen ombord går den gamla Mjölkkossan all in. Finns den ekonomiska grunden den här gången? Eller är det allsvenskan som gäller och sen får man hoppas på det bästa?

 

Bläckpatronpriset

Ännu en intressant diskussion i Pådden, podcasten jag gör med Olsson. Är det billigare att köpa en ny skrivare med tillhörande bläckpatroner än att köpa nya patroner när de tar slut?

 

Next Stop

Frillesås! Mitt första besök, på lördag, ser fram emot det.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!