Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrick Ekwall

Ett jäkla hallabaloo om Olsson – han gjorde rätt

Foto: MAGNUS LILJEGREN / STELLA PICTURES

Du kan förstås tycka vad du vill om Jonas Olsson – och sannolikt gör du det också.

Men allsvenskan skulle vara fan så mycket tråkigare utan honom.

För när de allsvenska spelarna blir allt mer medietränade, styrda, försiktiga, tråkiga och intetsägande behöver vi profiler som Jonas Olsson mer än någonsin.

Djurgårdens lagkapten blev intervjuad i pausen under mötet mellan Djurgården och Kalmar FF.

Det var så klart ingenting han hade bett om, de där intervjuerna blir du ombedd av TV-bolaget att göra och är du lagkapten är det bara att ställa upp med mikrofon-headset över öronen.

Oavsett vilket, oavsett resultat, känslor eller om du är kissnödig; det är en del av jobbet som du får rätt bra betalt för att göra.

Så nu stod alltså Jonas Olsson där.

Och kunde inte hålla sig för att ta tillfället i akt.

Han är – och har alltid varit – en man som gärna uttrycker sina känslor, som gärna säger vad han känner för att säga och som inte backar för att göra det.

Så han sa alltså det som alla egentligen redan visste men som man vanligtvis ska ”hålla internt”.

Jonas Olsson kokade och fick ur sig något om den obalans som Djurgårdens trupp befinner sig i när klubben sålt mer än de köpt under det senaste transferfönstret.

Det blev ett jäkla hallabaloo.

Och lät ungefär så här: "Kaptener ska inte säga så". "I paus ska han inte säga det". "Det är synd om alla de andra". Eller varför inte: "Han borde visa på planen i stället". "Sådant ska man ta internt”.

Folk pratar så mycket om att ”ta sådant internt” att man kan tro att de lever i ett fängelse.

 

Jag tyckte det var befriande att Jonas Olsson sa vad han tyckte och kände. Där och då.

Jag tycker alltid att det är helt rätt att säga sitt hjärtats mening.

För det är den vi vill höra.

I en allsvenska som känns profilsvagare än på länge UTANFÖR planen blir jag snarare glad över att få höra en spelare säga någonting annat än att bolljäveln är rund, att vi ska ta en match i taget eller att åsikter som finns är åsikter som bara ska tas internt.

Personligen har jag alltid älskat intervjuerna som hettar till eller som mynnar ut i någonting annorlunda än Formulär 1A.

Åtminstone om det funnits rim och reson, dit räknar jag inte intervjun med Erik Hamrén när han tyckte jag var en idiot som ville hylla Zlatan Ibrahimovic efter fyra mål mot England på Friends arena.

Exempelvis fräste Jonas Olsson till efter en kvalmatch i Malmö mot Kazakstan som berörde en fråga om huruvida han förstod publikens missnöje efter en rätt medioker 2-0-seger mot svagt motstånd.

Istället för att hålla inne med sin frustration i ämnet och svara något om att solen går upp i morgon också så valde Jonas att ta en diskussion i ämnet. Där och då.

I det fallet gick möjligen hans ilska ut över mig eftersom det var jag som stod där, men jag var (och är) inte den som är mest intressant så det kan du lätt förbise.

Det mest intressanta var att han sa vad han tyckte. Hur rund bollen än hade varit i den matchen.

Därför hör jag hellre en fotbollsspelare som har något att säga än en som pratar utan att säga ett dugg.

 

Alla är väl bekanta med att det brinner hos Jonas Olsson. Inte minst han själv. Såväl på som utanför planen.

Det blir så klart fel ibland och jag tycker att strypgreppet på Alexander Jeremejeff var att gå klart över gränsen.

Men att han får skit för att han ger uttryck för sina känslor, om än kritiska mot sin egen klubb, tycker jag blir konstigt.

Ska han tystas i stället, är det vad vi vill ha?

Jag kan ha förståelse för att Djurgårdens ledning tycker att det är lite jobbigt att bli offentligt kritiserade men det var inte direkt en världsnyhet för någon som briserade.

Jag kan också ha viss förståelse för de djurgårdsanhängare som tyckte att det var ”fel tidpunkt”.

Men när är det rätt?

Efter en träning inför ingen närvarande? Ska det utlysas en presskonferens? Ska Jonas Olsson skriva en tweet i stället?

Eller ska censur gälla och allt som sägs av spelare i de klubbar som har tusentals medlemmar ska hållas bakom lyckta dörrar och stanna där eller möjligen friseras till något stolpigt och snällt i ett inlägg på klubbens hemsida?

När Jonas Olsson än säger vad han tycker och tänker i det här fallet blir det förstås rubriker.

Nu sa han det i en paus och det var möjligen lite udda, men det var där han blev intervjuad och det kan åtminstone inte ha demoraliserat lagkamraterna i 2:a halvlek eftersom de inte kan ha hört vad han sa.

Jag förstår heller inte kritiken om att han som lagkapten inte ska säga som han sa. Om det är någon som ska säga något överhuvudtaget så är det väl kaptenen, inte en 19-åring avbytare.

 

Vi har den allsvenska vi har och vi älskar den för att den är vår egen lilla fotbollsliga som vi älskar att hata, hatar att älska.

Jag ser tre-fyra matcher i varje omgång.

Det är alltid underhållning på sitt sätt.

Och allsvenskan behöver sina extraordinära profiler.

Inte bara skickliga spelare utan spelare som syns och hörs vid sidan om planen, som vill och kan uttrycka sina känslor.

Allt sedan Henrik Rydström blev tränare och satte tunghäfta på sig själv har det blivit lite försiktigare, lite tråkigare, lite mesigare.

Sebastian Eriksson har redan flyttat från IFK Göteborg, nästa år lägger Markus Rosenberg av och Jonas Olsson flaggar för att han tänker lägga skorna på hyllan.

Och 2019 kommer bollen vara rundare än någonsin.

Åtminstone i en match i taget.

 

SVÅRA LISTAN

1) Futsalsuccén

Sveriges damlandslag i futsal hade aldrig spelat en tävlingsmatch inför veckans EM-kval i Nordirland. Men de var inte med enbart för att se och lära. Seger i alla tre matcherna och vidare till fler matcher i kampen om ett EM-guld.

2) SHL

Runt hörnet. Och som vanligt handlar det om domarna. Det slår aldrig fel. Ligan har inte ens börjat, tränare och spelare har inte hunnit spy sin galla över domslut de inte gillar och ändå handlar det nästan bara om domarna.

3) Saman Ghoddos

Äntligen klar för en klubb utomlands. Franska Amiens blev det till slut i en proffskarusell som måste ha innehållit fler rykten och inblandade klubbar än någon annan någonsin.

4) Cykelhjälmen

Jag kan inte släppa den här valaffischen. Varför har Liberal-Nina, som kampanjar i Sundbyberg, på sig cykelhjälm? Och morgonrock? Så som politiker som vi ska ta på allvar i ett val. Jag använder migalltid  av den bekanta 64 cm-regeln; hjälm av om du är längre än 64 cm från din cykel. Men även om du nu gärna vill ha på dig din cykelhjälm såvida du kanske ramlar när du lämnat din cykel, varför bära den på en valaffisch? Den är svårtolkad.

5) Janne Andersson

Nya tider för fotbollslandslagets förbundskapten. Och NU kommer den tid som blir så viktigt och där alla tidigare förbundskaptener lätt blir bekväma. De litar på att de som en gång gjort något magnifikt kan göra det igen och håller alldeles för länge fast vid sina gamla guldkorn. Nu väntar nya landskamper och ingen av veteranerna har valt att sluta med landslagsspel. Hur gör Janne?

6) Indiansommar

Alltid lika välkommen.

7) Tobias Enström

Det är sällan vi ser svenska NHL-stjärnor vända hem till Sverige av egen fri vilja. Nu går det ingen nöd på Enström, efter elva välbetalda säsonger i Nordamerika, men han hade lätt kunnat stanna kvar där borta och fortsätta räkna in dollares. Nu valde han Örnsköldsvik i stället. Familjen. Sverige och SHL. För allt är inte alltid guld som glimmar.

8) När jag blev en Glenn

Stoppad på Bromma flygplats:

”Är det inte du som är han….?”

”Vem då”, undrade jag.

”Sportkillen?”

”Jo, så är…”

”Glenn, va?”

”Glenn? Vilken Glenn?”, undrar man ju då.

”Hysén. Glenn Hysén!”

Aldrig förr har jag fått en så fin komplimang.

9) Jonathan Levi

Fick härja i Landskrona Bois utan att några av de större Skånelagen orkade bry sig, gick till Öster och sen vidare till Norge. Nu ser han ut att skjuta Rosenborg till Europa League.

10) Next stop

Vallokal. Aldrig någonsin under min livstid har det känts så viktigt att lägga sin röst. Gör det du också. Det vore ett svek mot väldigt många att INTE göra ett val.