Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrick Ekwall

Ekwall: World Cup – eller Kalle Anka Cup?

Foto: Imago Sportfotodienst / IMAGO/ICON SMI IMAGO SPORTFOTODIENST

Antingen är jag för gammal eller så beror det på att jag inte lever för att spela tv-spel; årets sönderhypade World Cup är lite för mycket Disney World för att jag ska känna att det är på riktigt.

Men det är möjligt att jag är fast i nostalgin.

Det är kanske Lag Europa folk vill ha.

SVÅRA LISTAN

1) Erik Granqvist
Vilken jäkla stjärna han är i Viasats World Cup-studio.
Den förre Luleåmålvakten sprider inte bara skön och äkta entusiasm när han går rakt igenom rutan, hans pedagogiska målvaktsexempel gör att vem som helst kan ha glädje av att hänga med i "studiosnacket".

2) Målet
Klackmålet från Simon Kroon, numera i danska Sönderjyske, mot Odense är vansinnigt snyggt.
Zlatan-klass, om ni så vill.

3) Jose Mourinho
Riskerar han att bli The Used To Be One?
Det vilar rätt mycket på hans axlar när han efter Chelsea-kicken fått alla tänkbara verktyg och medel att bygga ett nytt framgångsrikt lag.

4) Pärmen
I tider där analogt inte längre existerar var det som att bevittna Tillbaka till Framtiden när Lasse Granqvist iskall plockade fram sin välfyllda pärm i C Mores direktsändning för att kolla av en faktauppgift.
Uppgifterna stämde, jag tor de var ifyllda med röd penna.

5) Jimmy Durmaz
Ser allt mer ut som en vinnare i Toulouse.

6) Passningen
Den från Timrås Sebastian Lauritzen till Jonathan Dahlin mot Pantern för 1-0.
Den typen av Gretzky-split-vision har vi inte ens sett i World Cup, googla fram det bara.
(Extra plus för NAMNET på Panterns målis: Tex Williamsson)

7) IFK Norrköping
Det de är på väg att göra just nu, med ny tränare och ett helt nytt lag, känns större och mera imponerande än de gjorde förra året.

8) Bröderna Lundqvist
Det är ju vad det är med mjällschamporeklamen men det går ju åtminstone att försöka göra någonting av det.
I det fallet har Head & Shoulders lyckats och jag tycker att den senaste, med Henrik och Joel, är väldigt underhållande för att vara schamporeklam.

9) Text-TV
Lever vidare och har kelat sig sig hela vägen in i framtiden när de gör en huvudnyhet av att Twitter utökat sin policy kring hur många tecken ett inlägg får innehålla.

10) Next Stop
Snart är det VM-kval igen för Jannes lag, Luxemburg på programmet och det vore väl inte så märkvärdigt om det inte hade varit för att SvFF gett alla i mediapacket möjligheten att köpa in sig i lagets chartrade plan.
Det har varit kutym i rätt många stora fotbollsländer men Zlatan, Hamrén & Co vägrade.
Nya tider, minst sagt.

Jag har suttit klistrad när Sverige har spelat.

För jag gillar Tre Kronor, gillar landskamper, gillar Henke Lundqvist, gillar World Cup.

Jag var med och låste in en löjtnant på I1, Kungsängen, så hela logementet kunde se Canada Cup mitt i natten 1984, jag var utsänd för TV4 på World Cup 1996, jag har med glädje gjort ett 20-tal intervju/dokumentärprogram inför ishockey-VM och några år var jag starkt involverad i elitseriebevakningen.

Så de som försöker säga att jag inte gillar hockey för att jag gillar fotboll bättre har fel.

Jag älskar dynamiken som uppstår när Tre Kronor spelar viktiga landskamper.

När dramatiken tätnar, när det pendlar mellan glädje, hopp och förtvivlan, allt som stavats Peter Forsberg sen den där straffen i Lillehammer, farten, gnistan, rivaliteten, Sudden, Lidas, Pekka Lindmark och en Daniel Rydmark, om så krävs.

Men när det bara är business, förvisso förpackad i glättigt papper, när det är cynisk affärsverksamhet och när det är landskamper som inte spelas med landslag… ja, då spelar det ingen roll hur underhållande det är.

För då är det hitte-på.

Då blir det Kalle Anka, knattarna, Lag Europa och Harlem Globetrotters On Ice.

 

Det är så klart ingen fel på vare sig europalaget eller nordamerikanernas U23, de spelar ju bra hockey och Nordamerika bjöd på sällan skådad blitzhockey som charmade alla (men gick alltså inte vidare från gruppspelet).

Men i min värld är kampen mellan olika länders LANDslag essensen.

Inte enkom underhållningsvärdet.

Det gäller World Cup, såväl som OS eller VM.

Jag ser alltså hellre rivalmötet Slovakien-Tjeckien än tjeckerna mot ett hopplock av någon dansk, tysk, schweizare och Mads Zuccarello.

Jag ser hellre ett Vitryssland med omöjlig uppgift, hellre USA mirakelvinna mot Sovjet, hellre kamper länder emellan med allt vad det innebär av rivalitet och hjärta för sin nation än att Kanada/USA Lag 2 får vara med och spela i nydesignade hitte-på-tröjor.

För mig är World Cup kampen mellan nationerna och vad de står för.

Om det är så att jag vill se och njuta av de allra bästa spelarna så kan jag ju se 82 NHL-omgångarna.

Men alla vet vi att NHL och spelarnas fackföreningar NHLPA vill någonting helt annat, så då får det bli så; vi köper det rakt av och sväljer det med hull och hår.

Efter alla matcher, som efter nordiska rivalmötet Sverige-Finland, så tackar inte spelarna varandra för matchen som är kutym (och tyder på god idrottslig sed, om du frågar mig) som du gör överallt annars efter landskamper, i stället åker alla rakt av isen.

För så gör man I NHL, förklarar lagkapten Henrik Sedin, och då får det bli så.

Hade NHL sagt bajsa så hade alla bajsat.

Det är som det är, vi vet om det men behöver inte betyda att vi älskar det.

Alla utsända kloka svenska hockeyjournalister lever också mitt i bubblan och har förblindats av den NHL-skapade World Cup-hysterin så till den milda grad att de stundtals saknat noll perspektiv.

Vare sig nutida eller historiska.

Men det kan säkert vara lätt hänt mitt i NHL-propagandan, hysterin och stjärnglansen kring NHLPA-hjältar i kulisserna som hjälper lagen med snäckor i öronen. Det är då en halvdöd halvtom arena lätt blir rätt full,

 

Men det är möjligt att många vill ha det så. Jag måste erkänna att jag kanske är helt snett ute i min färgglada värd av landskamper och landslag.

Det är mycket möjligt att jag är så mossig i mitt tankesätt att jag inte riktigt förstår att en ny generation skiter i om Ryssland och USA möter sådant som är hitte-på, bara det är bra, spännande och flashigt nog?

I mina öron låter Lag Europa som något som är med i en frågesport.

För andra är det som ett lag du bildat när du lirat Fifa eller NHL med en spelkonsol i handen och då finns det laget tillräckligt mycket för att det ska vara bra nog.

Steget från tv-spelsvärlden till verkligheten är kortare än någonsin.

En sväng med ämnet på Twitter (@ekwall) och det finns en hel del som struntar i om det är landslag eller kamp mellan nationer.

Så länge det är underhållande och de allra bästa i världen.

Vi är kanske på väg dit, när Disney tar över helt och väljer vem som ska vara med i föreställningen.

Världen kanske vill ha det i framtiden.

Och är det inte underhållande nog så kan man ju alltid lira tre mot tre, så att det blir målchanser och frilägen HEEEEELA tiden.

Inte så mycket för att det är ishockey på riktigt.

Men så länge det går att sälja som underhållning är det säkert bra nog.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!