Patrick Ekwall

Ekwall: Ovärdigt ett världsmästerskap

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Foto: Joel Marklund
Foto: Patrik C Österberg All Over Pre

Rör inte min skidåkare, säger svensken och är arg på norrmannen som lätt blir sur på storebror och som skickar fram Northug som är elak mot lilla Calle och hej och hå för alla hänger på i en sandlåda som fylls med snö.

Skid-VM har varit ett världsmästerskap i Sverige mot Norge.

Alldeles för ofta på en nivå som mest känts ovärdig.

Vi svenskar älskar en framgångsrik skidåkare rätt mycket mer än någon annan.

Folkfesterna i Falun har varit väldigt tydliga i det sammanhanget.

Det är inget konstigt med det för det har med tradition att göra.

För det finns en sorts urkraft i namn som Mora-Nisse, Sixten Jernberg, Thomas Wassberg, Torgny Mogren eller Gunde Svan som gör att sporten och dess utövare alltid framstår som hederliga, snoriga, stora och starka hjältar.

Tony Richardson (speedway), J-O Waldner (pingis), Kajsa Bergqvist (friidrott) och andra svenska idrottsstjärnor som vunnit stora mästerskap och som varit oerhört populära glöms förstås inte bort.

Men i slutändan talar ändå svensken varmast om den där skidåkaren som tog ett guld på en femmil eller en stafett.

I januari, när det är Idrottsgalan, finns det ingen tuffare konkurrens än när den kommer från någon som åkt skidor.

Så är det, så har det alltid varit och så lär det förbli.

Att skidåkningen sen är en väldigt, väldigt liten global sport har ingenting med saken att göra.

För vi älskar olika.


När USA:s Jessie Diggins och Caitlin Gregg sensationellt tog sig upp på pallen bakom Charlotte Kalla på 10 km i Falun så blev det en ynklig notis i New York Times med rubriken Cross-Country Feat for US Women.

Rakt översatt löd texten: Jessie Diggins och Caitlin Gregg vann USA:s första mästerskapsmedaljer för damer i långdistanslopp i längdskidåkning.

Punkt och slut.

Som om någon svensk vunnit en medalj i ett VM i casting och fått några rader i Dagens Nyheter.

Inte så mycket orda om, någonting med att kasta med ett fiskespö, inte så viktigt med distans eller var tävlingen gick.

Inte heller vem som blev tvåa eller trea och framför allt inte vem som vann.

I USA avgudar man baseballspelare och sånt i stället.

Och det kan vara cricket, rugby, cykel, badminton, snooker, skridsko, judo och landhockey i andra länder.

Vi älskar olika och i Sverige älskar vi våra skidåkare.

Då spelar det ingen roll om det är stort eller litet, det spelar ingen roll om konkurrensen numera känns lika likriktad som i innebandy.

Traditionens makt är tung och låt folk därför få älska vad de älska vill.

Men.

Det här med Sverige vs Norge har blivit outhärdligt.


Självklart är det inte underligt att det existerar en rivalitet mellan Sverige och Norge eftersom det är just Sverige och Norge, Storebror mot Lillebror.

Det handlar förstås också om de som är bäst på att åka skidor och har det som sin nationalsport mot de som är näst bäst och har ett VM på hemmaplan.

Så det finns det inte så många andra att bråka med.

Men när ALLT bara ska handla om Sverige mot Norge blir det bara tröttsamt.

Ovärdigt ett världsmästerskap.

Ni är dumma, säger svensken.

Ni är korkade. Och Wassberg är också dum, säger Northug.

Ni är sexister, säger en annan svensk.

Ni äter på McDonald's, säger Heidi Weng.

Nivån har ibland krupit en bra bit under den som de håller i ett tjafs på vilken normal förskola som helst.

Allt har speglats i en medievärld som nästan bara har handlat om att Sverige vs Norge. Och lite mindre om övriga världen. Ja, lite mindre om skidåkning överhuvudtaget.

När en ryss (Vylegzhanin) vann 30 km skiathlon före en schweizare (Cologna) och en kanadensare (Harvey) förra lördagen så var det precis som om tävlingen aldrig riktigt hade existerat.

Jag gillar förstås rivaliteten och det finns någonting upplyftande med en världsstjärna som Petter Northug när han tittar upp bakom luggen och jävlas lite lätt, ibland ett snäpp över gränsen.

Men han gör det förstås för att det biter.

Svensken (inte nödvändigtvis skidåkarna, ska sägas) blir tokig och retar sig tokig på Northug.

Det är klart att Norge älskar att se den reaktionen och det är lika självklart att Petter Northug kivas lite med Sverige och svenskarna för vem skulle han annars bråka med?

Tyskland? Finland? Manificat? Ett par ryssar?

Ingen hade brytt sig.

Men rivaliteten mellan Sverige och Norge - som ju ter sig naturlig ute i spåren - har övergått till barnsligt effektsökeri som mest känns ovärdigt ett världsmästerskap.

Eller är det just det som är skidsportens grundproblem? Att Norge och Sverige är så överlägsna i en smal sport så att inte någon annan bryr sig längre?

Och därför vi har haft ett världsmästerskap i Sverige och Norge, i storebror mot lillebror, de goda mot den onde (Northug).

I och utanför spåren. Och inte så mycket ett VM på skidor.


LÄS MER OM SKID-VM.

SVÅRA LISTAN

Johan Olsson

Bäst när det gäller som mest.

JULTOMTE-VM 2022

Jaha, då ser det ut som om vi får en VM-final 2022 som spelas den 23 december.

Dan före julafton.

Det är möjligt att Fifa-lirarna trodde att shejkerna kunde köpa solen men allt går inte att köpa för pengar.

Även om det gick rätt bra med ett fotbolls-VM.

INGEMAR STENMARK

Han dansade inte lika elegant längs golvet som han en gång gjorde mellan slalomkäpparna.

Men han är förstås ändå beundransvärd, denna mästare.

Och jag tror aldrig han ger sig förrän han vunnit Let's Dance.

21:an

Rätt upp i det tak där den hör hemma, hos Modo. Peter Forsberg rörd till tårar och Peter Forsberg rörde till tårar.

En av Sveriges absolut största idrottsmän visade sin storhet även utan klubba och puck.

CHARLOTTE KALLA

Väldigt, väldigt, väldigt snart om inte redan nu så är hon det här landets mest omtalade och eftertraktade idrottspersonlighet.

Och är det någon som kan ta sig förbi Zlatan Ibrahimovic i popularitet ute i stugorna så är det ett bländande leende från Tärendö.

ALLSVENSKAN

Jag vet inte om det är för att SHL skjuter sig i foten någonstans, men de senaste säsongerna har jag tyckt att allsvenskan är bra mycket mer intressant att följa. Kanske för att det står för något mer genuint. Kanske för att det är spännande på riktigt.

MATHIAS FREDRIKSSON

Jag har gillat hans SvT-rapporter från skogen, spåret och vallabodarna. Genuint på något vis. Och givande.

DONKEN-SPONSRINGEN

Jag har aldrig några som helst problem att trycka i mig en McFeast och en milkshake när andan faller på. Däremot känns det lite tveksamt när skidsportens hjältar ska skylta med McDonald's produkter för jag tror inte att Nuggets, Cola, Big Mac och annan skräpmat är en kost som vi vill trycka i idrottande kids?

Skitsamma om 1 krona per meny går till idrotten.

Kanske är det så att pengarna har avgjort men ingen kan lura i mig att Kalla, Hellner, Nilsson eller Olsson äter snabbmat från Donken när de tränar och tävlar.

Men de lurar säkert en och annan ung idrottare som ser upp till dem, det känns som väldigt falsk marknadsföring.

PETTER NORTHUG

Vad vore skidsporten utan honom?

BÅSTAD

Det finns alltid en charm med att besöka den staden långt bortom tennis och party. Och nu när det ringer i upploppsklockan är det hög tid att planera för fest.