Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrick Ekwall

Ekwall: När börjar det bli direkt livsfarligt?

Charlotte Kalla
Foto: Gepa Pictures/ Carl Sandin / GEPA BILDBYRÅN
Foto: Gepa Pictures/ Carl Sandin / GEPA BILDBYRÅN

Ingen kan någonsin påstå att elitidrott på absolut högsta nivå är direkt hälsosamt.

Men. Ändå.

Hur friskförklarad kan man bli när man just kört ett skidlopp med hjärtproblem?


Ladda ner SportExpressens populära app direkt här! 

Jag finner ingen som helst anledning att betvivla erfarna läkare som tydligt och bestämt hävdar att det är ingen fara med Charlotte Kalla.

Skidlandslagets läkare, han som kallas ”Pliggen” i seriösa nyhetstexter (jag har lite svårt för att läkare blir smeknamn, kan förstås bero på att jag är gammal nu) men heter Per Andersson, har verkligen varit väldigt pedagogisk och givande i de resonemang han fört kring Kalla efter kollapsen i Ruka.

Där Charlotte Kalla nu fått ge ”förmaksflimmer” ett ansikte.

Kalla har testats. Hennes hjärta har reagerat normalt. Hon mår bra. Det kan visserligen hända igen. Men hon är under noggrann uppsikt. Inga problem. Hon är frisk som en nötkärna.

Jaha.

Jag tror på varenda ord.

Men är ändå – delvis - skeptisk.


Dels över det faktum att Charlotte Kalla uppenbarligen drabbats av ett hjärtproblem mitt under ett lopp.

Och dels över hur skidsporten mår. Egentligen.

Känslan är att sporten börjar få en frän lukt av det som cykelsporten en gång drabbades av – och då tänker jag inte på vare sig bloddoping eller tveksamma Lypsyl (så du kan stryka ditt snabba svar på sociala medier, Roberto Vacchi…).

■■ Jag tänker att skidåkarna, likt världens bästa cyklister, ställs inför nästan omänskliga fysiska prestationskrav och att de tänjer på alla kroppsfunktionella gränser.

Alla vill (självklart) bli bättre och träningsmängden blir i slutändan så påfrestande att åkarna (åtminstone svenska, är känslan) plockar upp ett förkylningsvirus i luften lika lätt som en brittisk fotbollsspelare hittar en gin tonic – eller sju - på en traditionell julfest.

Eller så hårt att de kör rakt in i väggen, Per Elofsson när det begav sig eller Calle Halfvarsson för inte så länge sedan.

Det är klart att skidåkare på den här nivån har koll och att deras fysiska status kontrolleras minutiöst av såväl medicinska team och av den egna personliga känslan.

Ändå händer det.

"Jag blir orolig"

Sett till vilka oerhörda fysiska krav som ställs för att en skidåkare ska lyckas idag så tror jag att många balanserar på gränsen till det omöjliga.

Och det som börjar bli direkt farligt.

Det är rimligtvis individuellt, men jag är inte säker på att alla fixar det. Inte ens med italienskt läppbalsam, nytt blod eller medicin avsett för människor som lider av astma.

Charlotte Kalla hade i Ruka en puls på smått ofattbara 240 slag i minuten, hon måste ha haft en mjölksyra som varit olidlig ut i varenda del av kroppen.

Hon fullföljde loppet över 10 km.

Förstår ni vad jag menar?

Charlotte stod sannolikt för en heroisk insats som tog sig runt, möjligen nån sorts fysisk sensation sett till vad vi vet idag – men var går gränsen när man inte längre har någon gräns?

■■ När börjar ohälsosam elitidrott bli direkt livsfarlig?

Är vi inte i gråzoner och nafsar när läkare konstaterar att Charlotte Kalla nyss drabbats av hjärtflimmer men hon är ändå helt frisk, eftersom ingenting är fel.

Jag kanske är överdrivet känslig, men jag blir åtminstone orolig.

Och så snart jag ser Kalla i skidspåret – vilket ju nästan alltid varit en fröjd – så kommer jag känna obehag så snart hon börjar se lite sliten ut.


Så får mig är det oklart hur bra skidsporten mår i dessa dagar, känslan är att patienten inte är fullt frisk.

Hur Charlotte Kalla mår egentligen vet vi inte riktigt, för även om hon bedöms som fullt frisk så kan hjärnspöken härja rätt friskt efter en sån här upplevelse/diagnos.

Jag hoppas innerligt hon är redo för nya utmaningar snart igen, att inte problemen kommer tillbaka och att hennes envisa järnvilja får henne att le så där sprudlande glatt igen.

För Charlotte Kalla berör.

Och betyder så mycket att det är svårt att tänka sig en säsong utan henne.

Hon är på alla sätt hjärtat och pulsen i svensk skidsport.

Må det slå som det ska framöver.

Svåra listan

Chapecoense

Det är förstås ovärdigt att placera eller gradera den här bottenlösa tragiken på en lista.

Men det är svårt att undgå ämnet i dessa dagar.

Och finns det något som helst litet ljus i mörkret så är det förstås fotbollsvärldens omtankar, från allt och alla. Överallt.

När fotbollen sluter sig samman i sådana här svåra och ofattbara stunder är den finare och starkare än någon annan gång.

Patrik Sjöberg

Jag gillar att han står stark i kampen mot den vidriga pedofili som tyvärr kantar idrottens värld.

Nu senast i England.

Patrik har gått främst i ledet för att upplysa omvärlden om ett nedtystat och tabubelagt problem.

Modigt och viktigt.

Modo

Vad händer?

Isabelle Gulldén

Hennes klartecken till EM var det mest befriande svensk handboll kunde få.

För lagets skull.

För mästerskapets skull.

Bella Gulldén ÄR till stor del svensk damhandboll idag.

Las Vegas Golden Knights

Jag ville ju helst att de skulle heta ”Black Jacks” , ”Dices” eller ”Jackpots”.

Men tydligen fick de inte heta något spelrelaterat, vilket ju är stor humor i den amerikanska dubbelmoralens bästa gren.

Som om ”Las Vegas” för tankarna till någonting helt annat.

Oavsett vilket så är det en spännande ny NHL-klubb att följa framöver.

Fördomspodden

Upptäckte den först när jag själv blev tillfrågad att vara med.

Väldigt underhållande podcastformat under ledning av Cafés Emil Persson.

Özcan Melkemichel

Jag unnar verkligen honom ett stort uppdrag i allsvenskan, han har gjort sig förtjänt av det.

För övrigt unnar jag Özcan mycket, han är en härlig människa på alla vi.

Defensivschacken

Tänk att norrmannen Magnus Carlsen försvarade sitt VM-guld i schack med att parkera bussen på brädet.

Av 12 matcher i VM-mötet med ryssen Sergej Karjakin så blev tio oavgjorda, mattlösa.

Möjligt att det är vanligt, dock.

Är dålig på sällskapsspel.

Ramon Pascal Lundqvist

Älskar namnet!

Och nu är han upptagen som ordinarie i PSV Eindhovens A-lag.

Dessutom fostrad i Kalmarklubben Trekantens IF.

Bara en sån sak.

Next Stop

Det får ni veta mer om i morgon.