Patrick Ekwall

Ekwall: Han behöver inte bevisa ett skit

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Foto: Anna-Karin Nilsson / Anna-Karin Nilsson
Foto: Robban Andersson

Zlatan till England, skriks det nu.

"Give us Ibrahimovic", vrålar Premier League.

Jag förstår inte vad han skulle där och göra; han är en fotbollens världsstjärna, inte ett freak som ska visas på cirkus.

Och Zlatan Ibrahimovic behöver inte bevisa ett skit för någon, någonstans.

Vår superstjärna lämnar Paris, vi vet det nu och jag tror att han gärna hade stannat kvar en sväng till.

De alternativ som finns kvar blir inte många om du lägger alla parametrar i en skål: status, lön, ålder högst upp på toppen.

Då står du där med sånt jag inte tror han vill ha, som Kina, Ryssland och Qatar.

Med sådant som är attraktivt av andra skäl, som "designated player" i Los Angeles, Miami eller New York.

Och i Europa Real Madrid, Bayern München, men mest realistiskt någon i Premier League.

■■ Kanske Chelsea.

■■ Men allra mest alltså Manchester United.

■■ Vad ska han där och göra?

Vi vet ju alla att Zlatan Ibrahimovic aldrig slutar att förvåna som fysiskt fotbollsfenomen och att han är som bäst när han själv anser sig vara uträknad.

Det kan vara ett skäl så gott som något för huvudpersonen själv.

Men vi vet också hur engelsmännen är.

■■ Vi vet hur de kommer att jaga honom och hans familj dag som natt och kräva allt från mål, framgång till paparazzirubriker.

■■ Om Frankrike var jobbigt i det avseendet, kommer England vara det gånger tio med extra allt.

Personligen har jag svårt att se att familjen Ibrahimovic sätter sig i en sovande lyxförort till Manchester, men det må vara sekundärt.

Kraven på Zlatan kommer att vara större, högre och intensivare än någon annanstans.

Det finns en risk att de inte riktigt går att leva upp till ett numera relativt mediokert United där han aldrig kommer ges en chans inom rimlig tid att betraktas som störst i status, så länge som Wayne Rooney spelar i samma lag.

■■ Jag vet att Zlatan Ibrahimovic kan vända upp och ned på det mesta och kan göra mer med en boll än vad Rooney någonsin drömt om, men det finns rätt mycket varningstrianglar som blinkar starkt.

Och inget att bevisa; räckte det inte med de fyra målen på Friends, bicykletan och en manhug från salig Stan Collymore?


Det finns fortfarande en hel del farbröder i Sverige som tycker att Zlatan snart måste slå igenom internationellt, de hör av sig i bland till mig via sociala medier så snart svensken missat en straff eller nåt.

De tvivlarna är väldigt många fler i England, glöm inte det. Och högljudda.

■■ Så skit i England, Zlatan.

■■ Dra till Kalifornien, softa och softa ned när du som allra bäst.

För det är oklart hur ens det svenska superfenomenet kan få ett bättre avslut på sin karriär som klubblagsstjärna i Europa än det han redan skapat själv.

Det var som det är med alla sådana där Hollywood-filmer och deras crescendo med pompös musik som stegras, vuxna som gråter av glädje och människor som ställer sig upp, en efter en, långsamt i bänkraderna och ger sig hän i en stand-in ovation som aldrig tar slut; det kan lätt bli lite FÖÖÖÖR mycket.

■■ Men det var ett förbannat bra slut på ett manus som aldrig hade gått att skriva.

Agitatator Alex Schulman skrev en krönika i Aftonbladet där han mådde lite illa över hela slutscenen, vilket (surprise, surprise) förstås gav upphov till hätsk diskussion i sociala medier och i en sfär där Ibrahimovic är untouchable.

Ja, alla säger inte ”jag kom som en kung, jag lämnar som en legend”.

Nej, alla låter inte trycka upp egna tröjor till barnen med KING till den ena och LEGEND till den andra.

Alla är vi olika på annorlunda sätt; Alex Schulman knows, om någon.

Andra säger att ”det var kul att vara här och bollen var rund”.

Någon kanske hade dragit till med ”jag varit lite i otakt med fransoserna men jag har gjort flest mål i PSG:s historia och lite är glad för det”.

Zlatan Ibrahimovic är ju inte sådan, det kan inte vara en nyhet för någon, han är inte som alla andra.

Han säger saker.

■■ Ibland säkert i ett provokativt syfte, ibland lite roligt, ibland i överkant överilat (en del han sagt till vissa med- och motståndare genom åren har inte varit snyggt) och några gånger självdistanserat ironiskt, vilket du möjligen behöver vara malmöit för att läsa in.

Men han säger något som ingen annan säger.

Och även om vi kan tycka att det är smått egocentriskt att se sig själv som en levande legend i nån sorts tredje person, så har det ett visst underhållningsvärde i sig och någonstans går det inte att komma ifrån att killen har gjort rätt mycket mer än att bara snacka under åren i Paris.

■■ Zlatan Ibrahimovic har skrivit sina manus på egen hand.


Sista matchen på Parc des Princes, nick i mål i matchens slutskede för att bli klubbens största målgörare genom alla tider… alla som vet något om fotboll vet att du inte skriver ihop det på förhand.

Inte ens i Hollywood.

■■ Det är ju ett manus du gör till verklighet av dina egna handlingar.

EM först, sen OS i Rio - det finns sagor bra nog att att göra till verklighet framöver.

Men Zlatan Ibrahimovic har ingenting kvar att bevisa för någon.

■■ Inte för tvivlare som heter Nils-Åke, Sven-Olle, Leif Boork och sånt.

■■ Och inte för England och Premier League.

SVÅRA LISTAN

1. SARAH SJÖSTRÖM
Bäst. Inte svårare än så.


2. SVENSKA EM-LÅTEN
Jag kan ju inte musik, men Lutoslawski lärde mig åtminstone recensera:
"Mitt Team" håller inte för syftet, den känns lika malplacé som "Explodera" med Staffan Hellstrand 2000.
Jag gillade verkligen Dani M:s "Nya Sverige" till U21-EM, men den var ju inte "officiell", så då brukar det inte räknas..
Nu skriver musikexperter att textrader som "här kommer guldet, här kommer bussen" är bra för att det inte är en catchy fotbollsplåga för det är inte folkligt och då är det bra.
Men är det inte en catchy fotbollsplåga man vill ha, är fotbollen inte folklig och lite svårare musik någonting helt annat?
Vi kör fortfarande "In med bollen i mål" och då gick det ändå åt helvete för Sverige den gången.


3. STYCKET
Kunglig på linjen när Veszprem tog sig till handbollens Final Four.


4. I DE FINASTE FAMILJER
Olssons nya deckarroman på nattygsbordet. Såklart.
Ser fram emot varenda sida (rent objektivt sett...) med Harry Svensson.


5. LA LIGA
Vann Europa League. Igen. Blir ett och tvåa i Champions League. Ännu en gång.
Bevisligen Europas bästa liga ur ett rent kvalitativt perspektiv. Återigen.


6. MARCUS ANTONSSON
Hade han spelat i ett lag med riktnummer 08 hade han höjts högre än till skyarna.


7. MALTA
Inte bara ett rätt uselt fotbollslandslag.
Väldigt mycket ett fint litet annorlunda semestermål i Medelhavet; nyss hemkommen, kan varmt rekommendera.
Och Michael Mifsud spelar fortfarande, om du undrar. I FC Valletta, mästarlaget.


8. VECKANS MEJL
Från norsk kollega i sportjournalist/schack-branschen efter det att AIK bytt tränare:
"Är det sant att Rikard Norling fått ett tränarjobb i allsvenskan???"
Fiaskot i Brann satte sina spår granlandet.


9. HOCKEY-VM
Rubrikerna, expertvreden, de nya namnen, glädjen, besvikelserna, Pudding, Mårts, finnarna, ryssarna, kanadickerna bland danskar, norrbaggar eller ungrare och dessutom: tröjorna kom inte fram, dessutom hann de inte bli tvättade.
Oavsett hur det går, har gått eller vad du tycker eller tänker, VM och Tre Kronor engagerar alltid lika starkt.


10. NEXT STOP
Stockholms stadion.
När landslaget samlas i morgon för att börja uppladdningen inför EM-slutspelet så är det på gammal klassisk mark som avstampet tas.
Mellanlandningar i på Swedbank stadion och Friends för träningsmatcher, men Olympiastadion blir arbetsplatsen fram till Frankrike.