Patrick Ekwall

Ekwall: Finns inget slut på den här idiotin

Foto: Michael Erichsen / BILDBYRÅN
Foto: Adam Ihse/Tt / TT NYHETSBYRÅN

Igen. Igen. Och återigen.

Jag har skrivit den här krönikan i 25 år; jag kan den utantill, ord för ord.

Det finns inget slut på den idioti som förpestar den allsvenska fotbollen.

Även om just den här mörka fotbollskvällen slutade i oväntad idrottslig tragikomik.

(Som i sig inte är något att skratta åt, snarare tvärtom, en yrkesetisk skamfläck)

patrik

Om vi börjar med det som ändå är positivt, det som förändrats till det bättre sen jag började skriva de här krönikorna/bloggtexterna om fotbollsmatcher som verktyg för våldsverkare, hatiska män i grupp och i grunden brottslingar som inte vill eller kan se vidden av hur många som drabbas av den idioti de tror är "supporterskap", numera verbalt moderniserat till "supporterkultur":

Spelare (Sebastian Eriksson) och ledare (Jörgen Lennartsson) tar avstånd. På allvar. På riktigt.

Det är åtminstone att visa kurage och sympati för alla människor som drabbas av idiotin, för i förlängningen är det väldigt många.

Innan har representanter för klubbar alldeles för ofta framstått som om de fått en släng av Norrmalmstorgssyndromet och vi vet nog alla varför.

Nu säger Eriksson och Lennartsson som det är: idioter, vi vill inte ha med er att göra.

DET är positivt, sen tror jag tyvärr inte att det betyder ett dugg i de grottor där vilsna pojkar och män famlar i mörker.


För 25:e året i rad: kan du härska som du vill i en värld där rättsliga påföljder är tandlösa, då kommer du fortsätta göra det.

Det är förstås inte säkert att du slutar med idioti för att samhället har verktyg som kan bestraffa individer, men du får åtminstone stå för dina olagliga handlingar.

Men i en fotbollens mobb kommer du lätt undan.

För 25 år sen. Och 2016.

Samhället vill inte förändra. Klubbar kan inte (och ska väl faktiskt inte) hantera brottslingars illegala verksamhet, polisen tvingas lägga ned sanslösa resurser för att hålla våldsamma grupperingar som håller på olika fotbollslag ifrån varandra (eller i ärlighetens namn också från vanliga medborgare på gator, torg, pubar, tunnelbanor och restauranger) och i slutändan brukar det alltid vara någon annans än fel än de som är grogrunden till idiotin.

I min enkla lilla värld är det ett ganska grovt brott att medvetet se till så att ett evenemang som tiotusentals människor erlagt entre till bryts och aldrig slutförs.

Det är illa nog att kasta fyrverkeripjäser, bangers, flaskor, mynt eller för den delen en hörnflagga i plast mot oskyldiga människor. Det är skit nog att förhatligt och hotfullt förpesta tillvaron för väldigt många i närheten.

Men att medvetet bryta ett stort event för åskådare och TV-tittare, för spelare, ledare, klubbar och sporten - det är det som är ett allvarligt brott.

Men ingenting har hänt. På 25 år. Den sista idioten är inte född, eländet fortsätter i lite olika tidsvågor. De skyldiga kommer (oftast) undan.

Och det är ingen liten klick, hade det varit en liten klick så hade vi inte haft ett stort problem. 


Det är inga småklickar som drabbar samman på stan, i grusgropar eller nu senast på Tele 2. Det är inga små klickar som får så mycket hat att vibrera, så mycket olustig stämning att andas på matcher mellan rivaliserande lag.

Det smällde av fem-sex bangers på Ullevi igår, det var inte bara en. De andra kunde lika gärna ha drabbat någon annan oskyldig på arenan.

Det är inga små klickar som varit runt de människor som kastat dessa pjäser. Men ingen anger någon. Alla håller ihop.

De små klickar så många gärna vill tala om är mycket större än vi vill tro.

***

Tobias Sanas reaktion?

Ja, det ser inte snyggt ut, även om en hörnflagga av plaströr (den är väldigt lätt och harmlös för att den inte ska skada spelare som kan råka krocka med den) inte gör någon skada.

Handlingen är som den är.

Men sätt dig in i Sanas situation själv. Han är inte mer än människa. Hur hade du själv reagerat?

***

Och som om det inte var nog med eländet; den där hockeyspelaren.

Han må vara hur SM-guldpackad han vill, han får vara hur mycket norrman som helst och han må möjligen spika fast hjälmen - men det finns inga ursäkter.

Eftersom han är idrottsman på allra högsta nationella nivå och åtminstone igenkänd runt Avenyn.

Mitt under en hetsig match som är på väg att brytas (han kunde ha blivit orsaken till det definitiva beslutet), där många är i uppror, där stämningen mår väl av att besinnas - i det läget väljer alltså SHL-spelaren i guldtischa att storma planen, för att sen ledas bort från arenan av polis och via Twitter beskriva sin glädje över handlingen.

Det var inte roligt.

Det var bara sorgligt.

***

Och nu fortsätter vi snart som om ingenting har hänt.

Sen skriver jag den här krönikan ännu en gång

Igen. Igen. Och återigen.

(Med eller utan full norsk hockeyspelare, men det gör altså inte saken roligare).