Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrick Ekwall

Ekwall: Aregawis flytt tillbaka är känslig

Är det helt okontroversiellt att Abeba Aregawi blir svensk medborgare för att bara några månader senare flytta tillbaka till Etiopien; om vi går rakt på sak?

Jag vet hur vi hade tyckt om en etiopiska plötsligt tävlat för Qatar och jag har inga problem med vare sig det ena eller det andra.

Men frågan är ändå berättigad, hur känslig den än må vara.

SVÅRA LISTAN

1) Eldebrinkarna

Det gick inte hela vägen till EM, men Sverige fick ett nytt landslag att älska. Och en ny Eldebrink att ta till sitt hjärta. Eller snarare två på en gång: Elin och Frida, fantastiska spelare med så mycket skicklighet, så mycket glöd och vinnarinstinkt.

2) F17

Bara "nästan" här också. Men ändå en fotbolls-EM-final för de svenska F17-tjejerna och ytterligare ett bevis på att svensk damfotboll har en ny och väldigt intressant generation på gång.

3) Frida Wallberg

Det är med stor glädje vi tar del av rapporter som säger att Frida, sakta men säkert, mår bättre och bättre efter sin hjärnblödning. Ingen vill annat än att hon snart är så pass återhämtad att hon får träffa sin dotter Nellie.

4) 60,96

Världens längsta spjutkast av en junior i år. Den som drog i väg det heter Sofi Flinck och är 17 år. Snart ser vi henne i VM och om några år är hon ett stort svenskt medaljhopp så snart vi ser fram emot stora friidrottsmästerskap.

5) Tjejernas Svensson

Therese Sjögran har inte spelat landskamp under Pia Sundhage och har svårt att ta en ordinarie plats i klubblaget. Men med all tänkbar rutin (182 landskamper!) och förmåga att hålla i bollen fick hon chansen. Väldigt mycket som en Anders Svensson.

Abeba Aregawi är Sveriges i särklass största VM-hopp i augusti, så som en av världens i särklass bästa på 1 500 meter.

Hon är en del av det framgångsrika löparundret men valde att för ett par år sen flytta till Sverige, där hennes tränare och svenska make Henok Weldegebriel Tsigab bott sen han var 12 år.

All rätt att vara svensk

För knappt ett år sen blev Abeba svensk medborgare och det finns ingen som helst anledning att ifrågasätta det, lika lite som det finns att förundra sig över att Ludmila Engquist blev så (även hon gifte sig med svensk man) eller att tjejernas basketlandslag kunde ta del av Ashley Key och hennes amerikanska basketfostran under EM.

Abeba Aregawi har all rätt i världen att vara svensk medborgare så som familjesituationen ser ut - det är lika bra att poängtera det innan knäppgökar med rasistiska undertoner börjar frossa vid sina solkiga tangentbord.

Det är inte därför frågan är kontroversiell.

Lägre skatt i Etiopien

Den blev det när Abeba Aregawi nu väljer att flytta tillbaka till Etiopien för att leva sitt liv där.

Av träningsskäl, vilket förstås är svårt att ifrågasätta då Etiopien är ett land som kan erbjuda hög höjd, men det är lätt att glömma att det kan finnas helt andra skäl.

När Aregawi väljer att skriva sig i Etiopien så slipper hon svensk skatt, som är skyhögt högre än den etiopiska.

Visst, det var ett tag sen Björn Borg flyttade till Monaco och fick skit för det innan det blev accepterat och jag vet att svenska landslagsfriidrottare bor i både Frankrike (Angelica Bengtsson med sin tränare) och i USA (oftast av studieskäl) - svenska idrottare får välja att bo precis var de vill för att maximera sin fysiska prestanda och säkra sin ekonomiska framtid under några få år: fine with me.

Men det är väl ganska uppenbart att vi kan ifrågasätta om Abeba Aregawi hade valt att stanna kvar i kalla Sverige om det inte hade varit för ett svenskt medborgarskap?

Hon odlar en misstanke

Att träningsförhållandena är rätt mycket sämre i Stockholm under stora delar av året än i Etiopien är jag övertygad om att åtminstone hennes make och tränare hade rätt bra koll på. Eller: Det förstår ju alla.

Och jag har svårt att se att Aregawi valt att flytta tillbaka till Addis Abeba innan hon hade sitt nya pass i handen.

Ärligt talat finns det ingen som helst anledning att ifrågasätta att Aregawi valt att byta medborgarskap för sin kärlek till sin make och till sitt nya land där hon tänker sig en trygg och god framtid, lika mycket värd som alla andra svenskar som Sverige valt till sina medborgare.

Men hon odlar så klart en misstanke när hon väljer att flytta tillbaka till Etiopien, det kan vi inte komma ifrån.

Ingen vill stöta sig

Vi ska inte glömma att livet som friidrottsstjärna är väldigt mycket enklare som svensk än som etiopier, du slipper krångliga visumansökningar vart du än ska resa, du slipper styras av ett järnhårt och kaotiskt förbund (som gärna tar del av intjänade premier) och Aregawi slipper rätt tuffa kvaltävlingar till mästerskap i hård konkurrens.

Och varenda svensk friidrottsreporter hade ifrågasatt hennes handlande om det hade berört något annat land för då finns modet att väcka frågan. Nu är det för känsligt och ingen vill stöta sig med ett stort svenskt guldhopp.

Abeba Aregawi hade kunnat göra som rätt många friidrottsstjärnor, haft en bas i Sverige men valt att i perioder träna utomlands av klimat- och höghöjdsskäl.

Jag tror att svensk friidrott, som ju alltid skriker efter en medeldistansstjärna, hade haft väldigt mycket nytta av att ha Aregawi i landet för att ta del av träningsmetoder och (inte minst) det hårda arbete som krävs för att nå så långt som möjligt.

Hon kan bli vår nya friidrottshjälte

Nu blir hon självklart en inspirationskälla för många svenskar när hon ger oss idrottsliga framgångar och vi kommer att älska att se Abeba Aregawi vinna sådant som vi aldrig har varit i närheten av att vinna förut på löparbanan.

Det finns alla förutsättningar för Abeba Aregawi att bli en svensk friidrottshjälte som springer rakt in i våra hjärtan.

Allt det där ser vi alla fram emot.

Vi i Sverige sysslar ju inte med någon form av medborgarskapsdoping, sådant gör dom bara i andra länder.

Eller hur?