Patrick Ekwall

Är Sverige värda det här? Ja, varför inte?

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN
Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN

Vi kan räkna hit och dit, upp och ned, fram och tillbaka.

Shit the same.

Sverige är i sin första handbolls-EM-semifinal sen vi lyfte Globen i början på 2000-talet.

Och jag tror att vi kan vinna igen; guldläge!

För att det finns en sådan kapacitet, för att det inte längre föreligger något mentalt tryck och för att det här svenska laget har bevisat att de är som allra bäst när det inte finns någon återvändo.

Vi kunde komma undan med en smäll mot Island i gruppen, vi kunde lösa en tremålsförlust mot Norge.

Men vi hade inte råd att förlora mot kroaterna och när det handlar om vinna-eller-försvinna mot Danmark så kräver en hel nation att danskarna ska ta sig till final.

Det är ett riktigt hövligt lurigt bra jävla läge.

Vad som har varit har varit, det som väntar är alla tänkbara möjligheter.


GUIDE: Allt du behöver veta om handbolls-EM

Han inger förtroende

Det finns något väldigt behagligt över Kristjan Andrésson, Sveriges förbundskapten.

Han inger förtroende, klok i intervjuer, lugnet själv i de mest stressade situationer.

Och framförallt tycker jag alltid att han har något konstruktivt att förmedla till sina spelare.

Andréssons time out med 20 minuter kvar mot Norge, där han valde att spela två linjespelare (Pettersson och Darj) för att främst slippa byten i ett försök att stoppa Norges ”avkastmål” kan faktiskt ha varit helt avgörande i slutändan.

I det läget fick vi inte bara stopp på norrmännens ”spring”, vi fick lite enkla mål och norrmännen blev konfunderade.

Sådan coachning, i rättan tid, är tecken på att vi har en förbundskapten som har en väldigt bra strategisk förmåga.

Och sådant är väldigt viktigt i en sport där en tränare/förbundskapten har rätt stora möjligheter att påverka.

Vi behöver inte oroa oss för Kristjan Andrésson.

När allt sitter kan Sverige slå alla

Min känsla är att Sverige har alla förutsättningar att bygga något som kan gå hela vägen.

Eftersom det finns klass på alla positioner, det finns ett anfallsspel med variation, såväl skytte, genombrottsförmåga, andrafastryck som (vanligtvis) bra kantspel,

Och ett försvarsspel (med målvakter) som definitivt är av allra högsta klass.

När allting sitter som det ska så kan Sverige besegra alla landslag i hela världen.

Ja, inklusive Frankrike; senast missade vi tolv helt öppna lägen mot en målvakt som INTE är Thierry Omeyer. 

Det finns ingen omedelbar medicin

Sverige kan göra det redan i Zagreb.

Men det var det här med att få allting att kugga samtidigt.

Och att sluta vara överlägsna i Europa på att göra målvakter till det bästa vi någonsin sett.

Sådant finns det sällan någon omedelbar medicin mot, för i slutändan handlar det inte om att skjuta högt, lågt, brett eller mellan benen; psykologi, hjärnspöken, ingenting annat.


***


Tre segrar, tre förluster och – i ärlighetens namn – bara en enda riktigt bra match, den imponerande segern mot Kroatien.

Är man då värd att ta sig vidare?

Ja, varför inte?

Om du löser ett avancemang utefter de förutsättningar som existerar så är det givetvis tillräckligt.

Om du landar i en semifinal, trots att spelet, inte varit tillräckligt tillfredsställande så ÄR det bra nog eftersom konkurrenterna inte lyckades göra det bättre.

Att be om ursäkt för att spelet inte fungerat och lämna återbud är liksom inget alternativ.

Mossigt upplägg som sporten vägrar släppa

Sen är förstås EM-handbollens ”mellanrunda” ett sånt där mossigt upplägg som sporten vägrar att släppa.

Spelarna får tycka vad de vill, men det blir ju väldigt snurrigt  när det enda vi funderar kring inför den avslutande omgången är hur vi ska räkna för att förstå vem som kanske kan gå vidare.

Kör kvartsfinaler direkt efter gruppspelet med två bästa i varje grupp, hur svårt kan det vara?

Om det hade hjälpt Sverige har vi inte en aning om, men vi hade sluppit att lita på vad någon annan skulle göra.

Just exakt det har Sverige gjort lite för mycket i detta EM, på som utanför planen.

Men vi är semifinal och bortser vi från OS-finalen i London så är det här den största svenska framgången sen Bengan Boys.

Hur bra det är kan vem som helst räkna ut.