Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrick Ekwall

"Är bara tomma ord, Fourcade"

Foto: ALEXEY FILIPPOV / SPUTNIK/IBL SPUTNIK
Foto: ALEXEY FILIPPOV / SPUTNIK/IBL SPUTNIK

Alla tycker det är fel på doping, på mutkolvar, på Ryssland, Qatar eller Dubai, på kriminella agenter, på samhällets könsrelaterade orättvisor och på VAR, Donald Trump, Tottenhams försvarsspel samt populistiskt enhälligt om konstgräs.

Men så länge det finns lite cash att dra in här och där håller de flesta av idrottens stjärnor käften och låtsas som att de bryr sig via en bild på Instagram.

Förutom Sebastian Samuelsson.

Äntligen en svensk idrottsstjärna som vågar stå för någonting, som vågar protestera på riktigt.

Jag visste inte ens vem Sebastian Samuelsson var innan jag träffade honom för en intervju i PyeongChang. Jag var så klart inte ensam om det, inför OS var Sveriges skidskyttelandslag Wolfgang Pichler och vid sidan om honom ett gäng väldigt anonyma deltagare som drömde om en plats bland de tio bästa. I bästa fall.

Sen blev han Silver-Sebbe med hela svenska folket och kort därpå tokhyllad iskall guldhjälte i stafetten.

Nu skapar han rubriker igen.

Den här gången handlar det väldigt lite om skidskytte och väldigt mycket om en moral som är efterlängtad.

Idag vet jag väldigt väl vad och vem han är och han är den modigaste idrottsstjärna vi har i det här landet just nu. Vi hade inte brytt oss nämnvärt om Samuelsson blivit 23:a som bäst i Pyeongchang, det ska erkännas. Å andra sidan har Sebastians ställningstagande knappast blivit enklare sen framgångarna kom, vilket innebär att beslutet känns än mer beundransvärt.

 

Storyn är alltså att Sebastian Samuelsson vägrar att åka till världscupens avslutningstävlingar i Ryssland. Anledningen är att Sebastian anser att land som inte har en fungerande antidopingrörelse borde vara förbjudna att arrangera tävlingar som är sanktionerade av det internationella förbundet.

Han är dessutom orolig för hur eventuella dopingtester behandlas i ryska händer och alla vi som sett dokumentören ”Ikaros”, där ryssarnas systematiska doping understödd av regeringskrafter avslöjades, har full förståelse för de tankegångarna.

Många i skidskyttevärlden har påvisat sin besvikelse över att Ryssland fick den här tävlingen och det har gjorts försök att försöka förmå förbundet att flytta den.

Men det gick såklart inte.

Tävlingarna ska köras.

De allra flesta aktiva åker dit.

Cashen ska in; sponsorer kräver sitt, segerpengar ligger i potten.

”Det är inte bra att Ryssland arrangerar den här tävlingen”, säger Martin Fourcade.

Men åker dit ändå.

”Jag tar avstånd men vill inte straffa skidskyttevärlden genom att inte åka”, säger andra.

Tomma ord. Lite som en piss i Mississippi.

 

Jag har inte en aning om det är rätt eller fel att bojkotta den där tävlingen i Ryssland men Sebastian Samuelsson visar att han står vad han tycker och att han är beredd att ta konsekvenserna.

Lite som alla NFL-spelare som knäböjde i samband med nationalsångerna även om landets president gastade om att de svek sitt land.

Det är så många idrottsstjärnor som gärna vill tycka så mycket om sådant som faller väl ut, allt för att fylla Instagramflödet med tillräckligt många likes och tummar uppåt.

Men när det kommer till kritan åker de ändå till fotbolls-VM i Qatar för att alla andra ändå ska göra det.

Tyck vad vi vill om det men om INGEN hade gjort som Sebastian Samuelsson, vem hade då trott på någonting annat än att det är tomma ord?

Idag är våra stora idrottsprofiler ofta så rädda för att säga något överhuvudtaget att de inte vågar kommentera vad det är för väder ute.

Styrda av agenter, sponsorer, galna föräldrar, klubbar, förbund, whatever.

 

Ett färskt exempel är den väldigt framstående svenska fotbollsspelaren som inför en intervju med en svensk TV-kanal krävde att den skulle genomföras på engelska och att dessutom varenda fråga skulle mejlas i förhand.

TV-kanalen övertygade spelaren om att intervjun nog borde göras på svenska, oklart om de framförde det faktum att spelaren skulle framstå som en överbetald diva om han pratade engelska med en kanal för svenska tittare eller om han tänkte ut det själv.

Dock ställdes två frågor som INTE fanns med i det där mejlet och kanalens reporter blev därför utskälld av spelarens klubbrepresentant (sedan spelaren givetvis framfört det ”förbjudna”) och tvingades klippa bort dessa frågor.

Så kan det gå till i en annan, alldeles för vanlig, värld.

I den finns det ingen som ställer sig upp likt Sebastian Samuelsson och agerar på riktigt.

Det kommer förstås inte förändra dopingträskande ryssar.

Men det betyder åtminstone att vi lyssnar.

 

VECKANS SVÅRA LISTA

1) Giorgio Chiellini

Spelstilen, vinnarskallen, känslomänniskan.

Jag hade inga problem att se honom missa VM, men under och efter Champions League-mötet med Tottenham är det svårt att inte tycka om denna snart utrotade fotbollskrigartypen.

 

2) Tårtgeneralen

En beundransvärd film, smakfullt och genialisk i all sin enkelhet, skapad ur det Filip&Fredrik-kaos som ibland är så mästerlig på att berätta historier, hitta färgstarka karaktärer och skildra en tid med små, små, små detaljer som i slutändan betyder så stort, stort, stort.

Musiken, frisyrerna och kläderna, såklart, men också dom gula blenden, de krusade festhåren, korgbeflätade köksstolar, brunbetsade bokhyllor, adresskortsrullen, spegeltavlorna med motiv (oftast i lila nyans), bögringsörat och sånt.

Mikael Persbrandt ÄR Hasse P; magisk.

Se den!

 

3) Kim Ekdahl du Rietz

För ett år sen slutade han med handbollen för att han inte längre tyckte att det var kul nog, för inte särskilt längesen såg jag honom i ett reportage där han bodde i en kolonistuga utanför Lund.

Men EdR vore inte EdR om det inte vore för att du aldrig vet vad som händer härnäst, oklart om han vet det själv ens.

Och nu har han alltså gjort comeback i skadedrabbade Rhein Neckar-Löwen i den tyska ligan.

 

4) Världslagssvenskorna

Nilla Fischer och Hedvig Lindahl uttagna i världens bästa elva.

Uttagna av 4100 spelare i 45 länder.

 

5) Elias Pettersson

För oss som är gamla nog är det stort nog att vara bättre än Kenta Nilsson.

Elias slog alltså trollkarlen Kentas 42 år gamla rekord och är nu den junior som gjort flest poäng i högsta ligan.

Vi behöver sannerligen inte oroa oss för svensk ishockeys framtid.

 

6) Förbudsförslag 1

Ryggsäcksfolk på bussar, flygplan, tåg, köer, i affären, överallt där det kan finnas andra människor på någon meters avstånd.

Jag kan gå till val på den frågan, om så krävs.

 

7) Comebacken

Serena Williams, 36 år, är back in business efter att varit mammaledig.

Passande nog comeback på Internationella Kvinnodagen, för en av idrottsvärldens mest beundransvärda kvinnor genom tiderna.

 

8) Svenska cupen

Tänk att det gjordes allt för få fart på cupen, men ingenting, absolut ingenting, lyckades.

Framförallt eftersom klubbarna oftast inte brydde sig, även om de låtsades göra det.

Sen gav man upp och slängde in cupen som en vinterturnering.

Och den törstsläckaren på svensk fotboll under världens längsta försäsong var precis vad som behövdes.

Känslan är att Svenska cupen aldrig någonsin har varit mera intressant.

 

9) Förbudsförslag 2

Apelsinätning på tåg.

Kräver skyddstillsyn för de som ertappas.

 

10) Next Stop

Engelberg, den schweiziska skidorten.

Åker dit för nöjes skull och kommer inte bege mig ut i någon backe.

Någon måtta får det ändå vara; jag är ingen snökille, inte ens efter ett vinter-OS.

 

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!