Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Pär Andersson

Andersson: Från turist till stjärna – på ett år

Foto: Carl Sandin

ZÜRICH. Jag tyckte inför EM att den svenska truppen var alldeles för stor och innehöll för många av de som brukar kallas för turister.

Jag har egentligen inte ändrat mig nu när EM är över.

Men det finns en liten detalj, eller rättare sagt en person, som får mig att tvivla.

Hon heter Charlotta Fougberg.

"När jag såg klockan tänkte jag bara på att åtminstone gå under tio minuter. Det är klart att jag är besviken."

Vi backar ett år. Charlotta Fougberg har nyss slagits ut i försöken på VM i Moskva, och i det läget är det ingenting som talar för att hon tolv månader senare ska springa hem ett EM-silver.

Trots det är hon nu, samtidigt som solen är på väg att försvinna ner över Zürich, besviken igen - även om hon ler när hon silverfotograferas.

För det var ju guldet som Charlotta Fougberg ville ha. Det guld som hon tillsammans med sin tränare Johan Wettergren laddat för så länge.

Hela deras upplägg har andats GULD, GULD, GULD.

En attityd som inte är särskilt vanlig i svensk friidrott.

- Hon var bäst i Europa innan och det fanns ingen anledning att satsa på något annat än guld. Sedan får man fundera på om det varit rätt. Men hon triggas av det tror jag, säger Wettergren.

Den attityden, tillsammans med omlagd träning de senaste två åren, har tagit Charlotta Fougberg från turistklass till en stjärnstatus i det svenska landslaget.

 

Förbundskapten Karin Torneklint ser henne som ett perfekt svar på kritiken att truppen var alltför stor - och att den innehöll turister.

- Turister tycker jag är så otroligt elakt att kalla duktiga elitidrottare som satsar hela sin själ och sitt hjärta i det här. Om man går ut och provar själv så inser man hur jävla svårt det är, säger Torneklint bestämt och fortsätter:

- Charlotta är vårt praktexempel på "the success story". Hon lyckades precis ta sig till VM förra året och i år tar hon medalj. Då har hon tagit med sig någonting från det ena till det andra mästerskapet.

- Så jag ångrar inte att jag tog ut en stor trupp. De som har kommit hit har sett och lärt sig mycket. Om man inte får göra det, hur ska man då klara av det nästa gång?

Det är här någonstans som jag börjar vackla.

För om Charlotta Fougberg kunde sänka sitt personliga rekord med över 20 sekunder på ett år, och plötsligt vara besviken efter ett EM-silver, så kanske det finns fler oupptäckta guldkorn bland alla de svenskar som slogs ut i kval och försök här i Zürich.

Det levande beviset på att det faktiskt är möjligt att göra den resan står bara några meter bort med en färsk silvermedalj runt halsen.