Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Noa Bachner

Vi skapade monstret – vi vet hur han stoppas

Foto: VEGARD WIVESTAD GRØTT / BILDBYRÅN NORWAY
Foto: POPPE, CORNELIUS / NTB SCANPIX TT NYHETSBYRÅN

Ingenting ska stoppa Sveriges väg till EM 2020.

Du är orolig för monstret på andra sidan gränsen?

Det var vi som skapade honom, det är vi som vet hur han nedmonteras.

Men går det inte att ändå vara lite, lite missnöjd med den här lottningen? Jo, var det om du vill. 

Går det i sin tur att använda som ursäkt om Sverige inte går till EM? Inte en chans.

Vi börjar där, vid förutsättningarna som gör att Sverige verkligen ska spela EM 2020. För första gången är Janne Andersson svensk förbundskapten och favorit till någonting. Inga mardrömshinder tornar upp sig vid horisonten, ingen omöjlig väg ligger framför hans svenska landslag, inget Italien, Holland, Frankrike och Tyskland ska besegras – inget utrymme att framställa sig själva som underdogs finns tillgängligt. 

Sverige borde verkligen spela EM 2020, allt annat är ett misslyckande.

Anledningarna heter dels Norge, Rumänien, Färöarna och Malta, dels nödutgången som är play-off-spelet som Sverige belönas med för sin Nations League-seger. Det går att underprestera en gång men ändå ta sig dit, men det ska inte behövas.

Spanien inte reparerat efter VM

Spanien, som ska vinna gruppen, är det enda motståndet som ska kunna sabotera lite på vägen, men det har verkligen sett bättre ut än så här. Efter att Real Madrid klampade in i landslagets VM-uppladdning med smutsiga skor, roffade åt sig tränaren och lämnade resterna att sopa ihop sig själva har saker och ting inte reparerats, man har tillbringat hela hösten i ett sorts post-traumatiskt tillstånd. Luis Rubiales beslut att sparka Lopetegui fyra och en halv minut innan premiären splittrade spelargruppen, nyckelspelare har fortsatt sett mätta ut, generationen som skulle ersätta den guldvinnande har inte lyckats göra det tillräckligt bra vare sig i landslagsdressen eller just Real Madrid (Asensio, Isco). Luis Enrique är ifrågasatt, han tappade mycket förtroendekapital när Gareth Southgates England kom och vann mötet i Sevilla med 3-2. Saknaden av en mittback som kan hålla ihop saker och ting är lika uppenbar som drabbande.

Det ger Sverige, som inte ser mätta ut, vars nyckelspelare spelar bra och vars förbundskapten har hur mycket förtroendekapital som helst, en liten möjlighet att faktiskt vinna den här gruppen. Och det i sin tur ger Norge väldigt dystra utsikter.

Lagerbäck: Svensk fotbolls Frankenstein-monster

Lars Lagerbäck är svensk fotbolls eget Frankensteins monster, något vi entusiastiskt väckte till liv men nu har förlorat kontrollen över och oroar oss för. 

Bara förnamnet Lars fungerar som skrämselpropaganda, man kunde säkert känna hur Dublin-marken skakade till när Janne Andersson såg “Norway” på lappen. Vi är alla, med rätta, väldigt väl införstådda med vad Lagerbäck kan ställa till med, och han är väldigt väl införstådd med vad som ska göras mot ett svenskt landslag som han varit med och konstruerat själv. Men det där fungerar ju åt båda hållen.

Norges 2018 är lysande. Åtta segrar, ett kryss och en förlust är precis den resultatmässiga vändning som vi associerar med den Lagerbäckska trollformeln, den som Norge hoppades på när han anställdes. Dessutom har norsk fotbolls krydda, Martin Ödegaard, börjat röra på sig i Vitesse, så pass mycket att Ajax sneglar på honom.

Orsakerna till uppsvinget har Lagerbäcks fingeravtryck överallt, men som jag ser det är det en bra sak, något som gynnar Sverige. Kartläggningen blir enklare, inga mysterier omgärdar Norges framgångsfaktorer, inga otäcka överraskningar lurar på andra sidan gränsen. Vi vet precis hur det här fungerar.

Det var vi som skapade monstret, det är vi som vet hur han stoppas.

 

LÄS MER: Sveriges grupp i EM-kvalet – och förutsättningarna. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!