Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Noa Bachner

Vem vet, denna gång kanske det stämmer?

Foto: USA TODAY NETWORK / BRACE HEMMELGARN-USA TODAY SPORT SIPA USA
Foto: JAYNE KAMIN-ONCEA / USA TODAY SPORTS BILDBYRÅN

Zlatan är på väg tillbaka till Italien för åttonde året i rad.

Om någonting är mer smickrande än den eviga kampanjen för att återbörda honom är det förhoppningen att han ska spela för alltid.

Men någon gång tar det här slut.

Snart kommer vi inte att åldras längre. Det är förmodligen sant. Forskare har redan börjat experimentera med andra arter än människor och nått vissa framsteg i sina försök att sakta ned och hindra åldrandeprocessen. Således kan vi människor se fram emot ett efterlängtat scenario någonstans under de kommande hundra åren: Evigt liv.

Med andra ord kan vi snart inte ens vara säkra på att vi dör, och då återstår bara en grundmurad, hundraprocentig sanning i livet: Zlatan Ibrahimovic är alltid på väg till Milan.

Inte heller den här vintern behövde några naturlagar brytas. Igår kom nyheten: Zlatan lämnar Los Angeles Galaxy. Om han ska till Milan? Som han ska!

Eller är han det?

Jag vet inte. Jag hoppas precis som många andra att Zlatan Ibrahimovic aldrig slutar spela och jag skulle njuta för fulla muggar om han dök på den här sidan vattenpölen för att lansera en ”final cut” av sin karriär på den europeiska kontinenten. 

Men jag blir inte förvånad om det är något annat som väntar.

En historia med början och slut

Slutpunkten, till exempel.

För en månad sedan träffade jag honom i Los Angeles. Vi pratade i över en timme, men det mest Zlatan hade att säga skulle överskuggas av ett specifikt utfall som har fått en del ringar på vattnet. I övrigt var det en ganska inåtblickande Ibrahimovic som pratade, reflekterande över allt som hade varit, på gränsen till nostalgisk när han gick igenom vilka klubbar han hade spelat för, vad han lämnar efter sig, inte lika mycket lejon, lite mer Zlatan betraktad som en historia med en början och ett slut.

En sak som slog mig när jag lyssnade igenom samtalet efteråt var hur han nästan rättfärdigade sin tendens att tala summerande, försökte motivera den, som om det vore något man måste förtjäna att göra. Vid ett tillfälle medgav han att det här var ett ögonblick i livet då han tillät sig själv att vända blicken bakåt, och hur det var lite nytt för honom.

– Jag brukar säga att det är svårt att blicka tillbaka när man är aktiv. Men nu börjar jag förstå vad jag har gjort, sa han vid ett tillfälle, för att i nästa andetag svara lika självsäkert och mystifierande som alltid på frågan om vad som skulle hända när kontraktet med Galaxy går ut.

Likadant varje år

Så vad händer nu när det har gått ut och inte ska förnyas?

Bologna? Napoli? Milan? Det mediala skådespelet som är ”Zlatan på väg tillbaka till Italien” har en lång historia, i stora delar nedtecknad av italienska fotbollstidningar. Under åtta års tid har de haft fel varje gång de utropat den store frälsarens återkomst till Serie A, med viss hjälp från svenska journalister med, av allt att döma, lite halvdarriga känningar nere i Milano som ändå hoppfullt förstärkt intrycket av hur nära det faktiskt varit.

För det är ju likadant varje år. Zlatan är alltid på väg tillbaka, i synnerhet till Milan. Det talas i romantiska ordalag om hur det var där ”han kände sig hemma”, hur mycket han betyder för Milan, hur mycket Milan behöver honom, hur det äntligen är dags. När landar han? När landar han för att välsigna sitt Milan, fem poäng från nedflyttning med skral ekonomi och utan något som ens liknar riktning?

Återuppstått åtta år i rad

Men så landar han någon annanstans. Varje gång.

Vem vet, den här gången kanske det stämmer. Bönerna har ekat över jordklotet sedan 2012, kanske hör Zlatan bön, gör en sista välgörenhetsrunda för att alla ska känna sig nöjda. Kanske försade sig MLS-chefen i en talkshow förra veckan när han fladdrade i väg och plötsligt snackade som om flytten till Milano var klar. Kanske är det här den exit han själv behöver efter den grådaskiga sortin ur det amerikanska slutspelet.

Det som alltid har slagit mig med ryktena om en comeback i Italien är hur de till ganska stor del verkar drivas av själva viljan att han ska återvända. Naturligtvis säljer historien om Zlatans återkomst enormt, men därtill finns en längtan efter honom, en i många fall personlig dröm som måste bli verklighet, och det är ett smickrande arv för en fotbollsspelare att samma nyhet kan återuppstå åtta år i rad av det skälet.

En annan smickrande aspekt av allt det här är att ingen verkar vilja att han någonsin ska sluta. Sedan flytten till MLS har det pratats oavbrutet om hur Zlatan snart är tillbaka. Vänta bara. Det är bara paus, om vi fortsätter applådera kommer han hit igen. Ridån är inte där för att stanna.

Jag hoppas också att Zlatan ska spela för alltid, gärna i Europa, helst av allt till Malmö FF, men lika säker som jag är på att vi kommer att läsa rykten om en nära förestående comeback i Milan om 35 år, lika säker är jag på att det kommer en slutpunkt. Kanske ganska snart.