Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Noa Bachner

Vandringen mot toppen behöver få upp farten

Jesper Karlström och Haris Radetinac kramas efter slutsignalen.Foto: ERIK SIMANDER/TT / TT NYHETSBYRÅN
Djurgårdens tränare Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf.Foto: ERIK SIMANDER/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: JONATHAN NÄCKSTRAND / BILDBYRÅN

16 segerlösa försök and out.

Djurgården hinner inte fira. 

Deras derby-ökenvandring är över. Nu behöver den mot tabelltoppen få upp farten.

– Oerhört trist och tungt. 

Rikard Norling inleder ännu en reflektion med besvikelse som kuliss. Han har inte många ord kvar. Lagets insats? Ett litet fall framåt, i alla fall defensivt, men inte den tvärvändning AIK-tränaren och hans vänner går och hoppas på, inte den scenförändring Norling behöver förr eller senare. Innan matchen la han ut texten om spelare som kanske nej, nämen inte fixar det här, det går inte liksom, i en intervju med DPlay. Nu har han sett fler spelare som fixar saker, men noll poäng ändrar inte på sakernas tillstånd, och frågan är hur många som tar fasta på små nyansförändringar i tider som dessa.

Henok Goitom pratar om en ”situation som måste hanteras” men vill inte peka finger. AIK mår inte bra, Norling medger detsamma. Laget har blivit säsongens stora samtalspunkt. Det har enkla skäl. Deras rörelse genom tid och rum är dramatisk, den frivilligt marknadsförda spelmässiga förändringen och startelvans alla tonåringar gjorde deras uppenbarelse spektakulär från början, efter ett tag till den grad att motgångarna som följde började stjäla fokus från andra klubbar som har problem. 

Andra klubbar har problem. Efter ett par omgångar av årets allsvenska blev det en populär förklaring att sträcka sig efter, inte bara bland supportrar, utan även ledare på olika nivåer. Jag har själv talat med företrädare som menar på samma sak, framför mikrofonen och när den är avstängd: ”Det är inte bara vi”. Den gemensamma orsaken man främst vill peka på är tomma läktare, hur de traditionellt stora publiklagen gått miste om sin stora konkurrensfördel.

Det ligger med all säkerhet någonting i det, men jag ser också nyansskillnader, för det finns problem och problem, och när det här derbyt skulle avgöras, när den här tabellen börjar skikta sig, då väger AIK:s bra mycket tyngre än Djurgårdens. 

Flera saker har fungerat bra

Bryter man ut de underpresterande Stockholmsklubbarna som isolerad grupp har Hammarby och AIK lidit av spelmässiga bekymmer som varit värre än Djurgårdens, även om poängskörden varit snarlik.

För AIK är själva idén om en kamp i tabellens övre regioner befängd nu, men inte för eftermiddagens motståndare. Flera saker i Bergstand och Lagerlöfs lag har faktiskt fungerat ganska bra. Det fysiska, bolltrygga och intensiva blocket med Ulvestad och Karlström står stadigt, mittfältet har i stället lyckats koppla grepp efter grepp. Snarare är det osäkerheten på målvaktspositionen, det maniska bytet av bollsida och avsaknaden av en eller två spelare med lite mer direkt inställning längst fram i planen som handikappat laget i offensiv riktning. Ett symptom på hela Djurgårdens spelsätt har varit Aslak Witrys skjutande, hur ofta anfallen tycks sluta i ett skottläge för högerbacken, och oftast med ganska blandat resultat.

Hinner inte gratulera sig själva

Bortalagets spel gav hyggligt god kontroll över händelserna centralt i planen även mot AIK. Karlström, Ulvestad, Radetinac och Augustinsson, som roterades ned som vänsterback till förmån för Jonathan Ring i andra halvlek, letade öppningar, men det hela såg lite monotont ut. Fjolårets tempoväxlingar och inlägg på ytor mot framstormande spelare var återigen bristvara, i stället kom inspelen mot ett samlat försvar med en stillastående Kujovic som avlägsen måltavla. Inte heller mot ett samlat AIK räckte det till någon kavalkad av målchanser, så Aslak Witry börjar skjuta, och precis som blev fallet mot Falkenberg: Till slut sitter den.

Om inte många i AIK ens orkar glädjas åt hyfsat förbättrade prestationer efter de senaste veckornas akuta tillstånd, var det inte många i Djurgården som orkade med ytterligare en hyfsad prestation. I Uppsala spände Malmö FF musklerna för andra gången på en vecka och mosade Sirius med 5-2. Det himmelsblå tåget går med hiskelig fart mot ett oroligt Norrköping, och om de regerande mästarna inte ska bli kvar i bakhasorna har man inte tid att stanna upp och gratulera sig själva till en bruten derbyförbannelse.