Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Noa Bachner

Vad är det meningen att Norling ska göra?

Alla snackisar från Allsvenskan med Noa Bachner, Therese Strömberg och Philip Gadd.
Rikard Norling.Foto: TOMMY HOLL/TT / TOMMY HOLL TT NYHETSBYRÅN
AIK:s Per Karlsson deppar.Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN

AIK måste göra något.

Frågan är vad.

Många lag kan och kommer att förlora borta mot Andreas Alms utmärkta Häcken, men det finns olika sätt att göra det på, och olika formkurvor att addera en förlust med 4-0 till. 

AIK kan räkna in en seger på sju matcher nu, 12 poäng på tio, en elfteplats i tabellen med en tredjedel av säsongen avklarad och har ett derby mot Djurgården på söndag. Mot Häcken bjöds vi en 90 minuter lång sammanfattning av lagets problem. Några minuters inledande entusiasm som snart kollapsade, ersattes av en skörhet som snart skulle exploateras, och när det hela summeras är det inte lönt att uppehålla sig vid det lilla som fungerar. Så mycket är det som inte gör det. 

Återigen ställdes Rikard Norlings spelare mot ett lag som med enkelhet visade var deras svagheter finns. Omställningarna, det raka spelet in bakom det framstötande markeringsspelet, rev upp sår som knappt hinner läka mellan matcherna. Andreas Alm hade en plan för hur det här skulle göras, den utfördes med precision, och de vitklädda bortaspelarna hade inget motmedel, vare sig i sitt system eller i sin individuella förmåga. Det är svårt att vinna fotbollsmatcher då.

Fanns inte en procents tålamod

För att närma sig ett svar på vad som ska hända nu behöver man gå tillbaka till förra vintern och påminna sig om vad det var meningen att Rikard Norling skulle göra i år.

Stå kvar med sitt passiva, låga shape-fokuserade 3-5-2? Aldrig. Det fanns inte en procents tålamod med ännu en säsong i samma anda.

Vägvalet blev det som nu utspelar sig. Den tilltänkta uppsidan med hela ansatsen till den här säsongen är enkel att förstå. Unga spelare och ett modigt spelsätt kan generera mer good-will än det mesta i fotboll. Man kan, om det vill sig väl, modernisera sin klubb, sälja spelare och attrahera nya – men som med all risk i den här sporten finns en rekyl.

Själv tyckte jag att AIK såg ut att vara något roligt på spåren efter ett par matcher. När Hammarby besegrades såg det ut som om Norrköping-debaclet var ett klassiskt fall av ett nytt spelsätt med barnsjukdomar, men bevisbördan ser så klart annorlunda ut nu, kurvorna pekar åt ett annat håll. 

Inga roliga saker på spåren

Här är rekylen. AIK ser inte ut att vara speciellt roliga saker på spåren längre.

Kostnaden för det som pågår skenar. Resultaten är en sak, hur det hela går till en annan. Det finns ett oroväckande mönster som upprepar sig match efter match. Spelet ser ut att bita till viss del under begränsade stunder, men efter en kort injektion av framåtanda försvinner flytet, intensiteten, självförtroendet, linjerna och koncentrationen. Kvar blir fria motståndare, misstag, stora hål, oförmågan att bygga ordentliga anfall och en Sebastian Larsson som ser ut att närma sig kokpunkt. 

Siffrorna bakom prestationerna förtäljer samma historia. AIK har mest boll i hela serien, i snitt 57 procent, men gör för lite med den. Laget har skjutit näst minst antal skott i allsvenskan, bara Östersund har fått i väg färre. Enligt statistikverktyget WyScout är deras Expected Goals-värde seriens lägsta (8,05). Det säger inte allt, men det säger ofta något. Dessutom har man fjärde minst antal bollkontakter i motståndarnas straffområde per match (13,4). 

Även defensivt finns bekymmersamma saker att ta fasta på. Inget lag släpper till färre skott i serien än AIK (8,98 per match inför Häcken), men det rasar in mål. Laget har redan släppt in lika många som man gjorde under hela guldsäsongen 2018.

I början av det här spelåret handlade många frågor från oss som ställer frågorna om hur motståndarlagen skulle hantera årets svartgula upplaga. Häcken gav oss samma svar som ganska många av lagets motståndare har bjudit på genom sina prestationer nu.

Det är hög tid för andra frågor, och kanske måste AIK börja om med den som inledde året.

Vad är det meningen att Rikard Norling ska göra?