Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Noa Bachner

Väcker frågetecken för AIK:s stora styrka

Foto: JESPER ZERMAN / BILDBYRÅN

AIK kom till Glasgow och gjorde vad AIK gör bäst: Försvarade sig.

Problemet är att det inte verkar räcka.

Mot Celtic släppte man in sitt tionde och elfte mål på sju matcher i sommarens europeiska cupkval. För ett lag som lät sig överlistas 16 gånger på 30 matcher när man vann guld förra säsongen – och dessutom bara har släppt in 15 på 20 i årets serie – är det ett bekymmersamt mönster som framträder.

Det som har varit AIK:s främsta konkurrensfördel på svensk mark, förmågan att stänga matcher på beställning, har inte bitit lika stora hål i motståndet under det europeiska cupkvalet. 

På Celtic Park ställdes ekvationen på sin spets. Av alla lag man mött den här sommaren har inget en offensiv arsenal med lika stor budget eller lika stora individuella färdigheter som det här laget. AIK sjönk, ställde sig i vägen, mobiliserade, försökte kväva, blockera och frustrera, och man gjorde det helt okej i långa perioder, men inte så bra att Celtic gick mållösa, och samtidigt uppenbarar sig problemen åt andra hållet.

För att ställa till med djävulskap i den här sortens dubbelmöten behöver man skrämmas mer än vad Rikard Norlings lag gjorde i kväll. 

■ ■ ■

Celtics oroliga tillvaro gjorde sig påmind innan avspark. ”Don’t sleep at wheel” stod det på en stor banderoll som vecklades ut, med Neil Lennon illustrerad i ett baksäte och klubbens ledning bakom ratten. Bredvid syntes några mindre tygstycken med bilar som körde ned i vattnet och annat. Man har inte tusenprocentigt förtroende för att allt sköts rätt här. 

AIK å sin sida flyttade in i ett av Celtic Parks hörn samtidigt som ett ganska klyschigt skotskt regn strilade i sidled. Jag menar, vi fattar att det alltid regnar här. Jag tror alla har fattat att det nu. 

Hur som helst, de sjöng om Johan Mjällby och de fick se sitt lag formera sig ganska positivt, med Rasmus Lindkvist före Anton Salétros till vänster i Rikard Norlings 3-5-2 och Nabil Bahoui som ersättare för avstängde Tarik Elyounoussi på mittfältet. Laguttagningen skapade en lite spännande undran: Var AIK här för att såra Celtic? 

De hade till och med tagit med sig en avsparksvariant! (Men Granli skickade ut den till inkast).

■ ■ ■

Svar: Nej. 

Ut stegade mer 5-3-2 än något annat och försökte stänga Celtic. Det funkade väl okej stundvis. Neil Lennons lag trevade sig fram till en början, lite småirriterade på att AIK täppte till vägarna framåt, men med tiden hamnade gästerna för långt ned, och när bollen inte segade sig i sidled med Scott Brown som huvudförbrytare, utan skar genom en och annan linje, då växte tuppkammen på de grönvita spelarna. 

Runt den 20:e minuten hängde ett mål i luften, AIK räddades bara av ett dåligt avslut från Christie, som sköt utanför från ett par meter, och risiga sistabollar innan man lyckades lugna ned saker och ting.

Till slut kom ändå genombrottet för Celtic. På transfermarknaden. Fraser Forster är klar, det aviserades i den 34:e matchminuten. Han återvänder från Southampton, men hans lag har bara 0-0 när domaren blåser för halvtid.

Frågetecknet för AIK:s stora styrka

AIK:s insats hade sina skavanker, och det skulle bli tydligare. 

Även om Celtics målchanser gick att räkna på ett och ett halvt finger efter halva matchen hade man hamnat på hälarna. Man fick dessutom för lite vila av sina spelare längst fram, med Kolbeinn Sightorsson som för lite isländskt vrålåk och för mycket Johan Oremo med coolare namn.

Allt det där hade man kanske råd med så länge Celtic hölls på en armlängds avstånd, men inte den sortens gåvor som Rasmus Lindkvist skänkte bort när matchen återupptogs. Motlägget blev Forrests lite för lätt, skottet gick via Linnér och in i friläge.

Det här är frågetecknet som finns för AIK:s stora styrka.

Norling har byggt ett sjuhelsikes välfungerande försvarsspel, men när den individuella och kollektiva kvalitén hos motståndet höjs ett snäpp från den allsvenska nivån verkar inte effekten vara densamma. Det är insläppta mål i sju av sju matcher i det europeiska kvalspelet nu, och den rigorösa defensiv som är det här lagets fundament har inte varit lika rigorös utanför Sveriges gränser. 

Känns mycket begärt

De skaffade sig ändå lite syre efter målet. Lindkvist och Lundström tryckte fram lite mer, Sigthorsson och Goitom bökade runt bättre och Nabil Bahoui fick några efterlängtade bollkontakter innan han byttes ut mot Salétros – men det blev mest ett kortare avbrott i den match som Celtic drev.

Odsonne Edouard – han kostade över hundra miljoner kronor – pricksköt 2-0 på frispark efter en halvdan situation, och lika mycket som det kändes som en påminnelse om varför AIK gått in i det här mötet som underdog att se just honom stå där med armarna i vädret, lika svårt var det att se en väg tillbaka. 

Oscar Linnér stoppade blödningen med en rad räddningar mot slutet, men om det var kvällens positiva bit var det desto mer bekymmersamt hur förtvivlat svårt gästerna hade att skapa en målchans, även i underläge.

Det är eventuellt en vecka kvar av årets europeiska äventyr för AIK. En generös tolkning är att man trots allt lever i det här dubbelmötet, och då gör man det mestadels tack vare Linnér. 

En mindre generös spaning är att man måste uppträda med en helt annan slagstyrka nästa torsdag, och det känns mycket begärt.

Här är fler av dagens sport-toppnyheter.