Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Noa Bachner

Smutsig, full av orättvisor – hur sammanfattas detta?

Foto: JESPER ZERMAN / BILDBYRÅN
Hammarby vann med 3-2 och gick vidare i cupen.
Foto: JESPER ZERMAN / BILDBYRÅN

Smutsig, full av orättvisor och utan avbrott.

Hur sammanfattar en gruppspelsfinal i Europas 23:e bästa liga inför tomma läktare som vägrar hämta andan?

Håll käften?

Det var kul att se på fotboll igen. Efter en vinter av videorepriser på Timo Werners underläpp som putar ut i misstänkt offside och nio minuters väntan på besked om huruvida hans assist till ett 3-0-mål mot Newport County i Ligacupen ska bedömas som regelriktig eller inte hade man nästan glömt bort hur det kan kännas.

Satte Astrit Selmani en armbåge i Eric Kahls ansikte innan Akinkunmi Amoo finessborrade in 1-0 i krysset? Kommer Amoo säljas för 50 miljoner nu? Eller gick han sönder? Var Vladimir Rodics mål ännu snyggare? Lossnar det för Saku Ylätupa? Borde Richard Magyar ha fått två röda kort för sin vansinnestackling? Varför fick Henok Goitom straff när han vek ihop kroppen i snigelfart under låtsaspress från Jeppe Andersen? Borde AIK ha fått byta in Felix Michel innan Gustav Ludwigson avgjorde?

Är precis alla förbannade på allt?

Är det rättvist det som händer?

Spelar det någon roll?

”Håll käften!”, vrålar någon från AIK:s bänk när Hammarby firar 3-2-målet, eller om det är någon från Hammarby som skriker i andra riktningen. 

Håll käften helt enkelt. Håll käften vilken match, och här kommer en sanning: Känslan av orättvisa drev den. Vilken underbar ingrediens det är. Domsluten, tacklingarna, misstagen och irritationen gav oss 90 minuter som aldrig stannade upp, och själv hade jag inte velat ha det på något annat sätt. 

Det får gärna göra ont för Hammarby

Hammarbys önskemål för 2021 ser ut att handla om mer press och mindre finess. Det ska gå fort, det ska inte krånglas, och det får gärna göra ont. 

I ödesmatchen mot AIK försökte man sätta tonen omedelbart. Gustav Ludwigson musklade bort Otieno, Astrit Selmani jagade runt som en överambitiös Greyhound-hund och Akinkunmi Amoo lämnade Kahl i rännstenen när han satte fart. Målet efter knappa 20 minuter föll också på precis det sätt Hammarby hade hotat att såra sina gäster. Selmani hockeyblockerade och däckade Kahl, Amoo vred inåt i planen och slungade in 1-0. 

I Hammarby var glädjen allas. Alla vill att det ska gå bra för Amoo. Skälen är så klart många. Hammarby ska vinna matcher. Amoo är en populär figur på Årsta. Han flög upp på läktaren och omfamnade scouten Mikael Hjelmberg som lotsat honom till Bajenland (med god hjälp av Zlatans videohälsningar). Och om det går bra för Amoo kan Hammarby sälja honom jättedyrt, den alltjämt bärande pusselbiten för att hävda sig i svensk fotboll, i synnerhet i dessa tider.

AIK 2021? Fortfarande svåra att ringa in, inte minst i dag. Man tycks ofta söka efter balans och prägel på spelet, känner sig in i matcher, klarar många saker ganska bra men saknar utmärkande särdrag.

Allt eftersom matchen gick lärde man sig tygla Hammarbys attacker, men framåt kom man ingenstans till en början. En stillastående Nabil Bahoui fick bollar i djupet när han ville möta och Saku Ylätupa letade efter sin plats i...världen? De få gångerna Bartosz Grzelaks gäng hittade på något var det Tom Strannegård som lyckades vända bort en lagdel, men det blev inte ofta.

Ursinnigt engagerad

AIK blev i stället mer destruktiva för varje minut av öppningsakten, mer sugna på att bara hacka sig in i matchen. Det räckte för att få Hammarby att förlora några procents entusiasm mot halvlekens slut, och i början av andra blev det mer av den varan.

Ut kom ett bortalag som var bra mycket mer framåtlutat och uppeldat, beväpnade med en ny matchplan och förmögna att skapa en matchbild man tyckte bättre om. Med en ursinnigt engagerad Bartosz Grzelak vid sidlinjen tog det inte många minuter innan det bar frukt. Nabil Bahoui trasseldribblade in i straffområdet, ingen visste var bollen var innan den landade vid Ylätupas fötter och finnen som haft förtvivlat svårt att göra sig hörd sedan han anslöt till Karlberg vispade in kvitteringen.

Inte rättvisan som segrar

Matchen var på väg in i svartgul frenesi och bort från ett lätt chockskadat Bajen – och till råga på allt gick Amoo sönder. 18-åringen hade knappt hunnit halta av planen, med Jesper Janssons sammanbitna blick vandrande efter sig, innan hans ersättare, Vladimir Rodic, ställde om, frispelades av Abbe Khalili och krutade in 2-1 via stolpen med en yttersida som hade fått Ricardo Quaresma att applådera.

I det läget såg det ut som en knepig uppgift för AIK att hämta inspiration till en ny uppryckning, men man fick oväntad hjälp av Richard Magyar som visade ut sig själv med en idiottackling på stackars Kahl. Som om han inte varit i händelsernas centrum tillräckligt.

Tillbaka kom AIK, med Nicolas Stefanelli debuterande för andra gången och Bojan Radulovic inbytt sedan halvtid. Kvitteringen fixade man med en kvart kvar: Medan alla hans lagkamrater skrek på hands efter en knölig situation föll Henok Goitom väldigt enkelt. Jeppe Andersen trodde inte sina ögon (han hade rätt), men Mohammed Al-Hakim pekade på straffpunkten och Sebastian Larsson gjorde inget misstag.

Ny matchbild igen, den trettionde för dagen, och ny överraskning: Iväg rann Bajen. Ludwigson, med bäst batterilivslängd i landet, tog sig runt Janusevic efter en boll från Selmani, höll balansen och placerade in segermålet.

Några storslagna slutsatser om vad som väntar 2021? Alldeles för tidigt, men Hammarby får med sig pluspoäng och avancemang från årets första riktiga kraftmätning. Vi andra nöjer oss med en enkel sanning: En gruppspelsmatch i cupen inför tomma läktare med 300 000 frisparkar och en handfull skador i Europas 23:e bästa liga kan bara bli så här bra om den får spelas från start till mål. Det är inte rättvisan som segrar.