Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Noa Bachner

Smärtsamt uppenbart – tryck bara in mer pengar

En brutal kamp om Champions League-platserna ligger för dörren.

Med en dag kvar av transferfönstret har Arsenal och Tottenham hur mycket som helst att förbättra med hjälp av värvningar.

Men bara om man vill vara så bra som möjligt – och vem vill egentligen det?

Nyheten damp ned som en tidig present under onsdagseftermiddagen. Den här tidens stora högtidsdag – Deadline Day – stod för dörren, men Uefa kunde bara inte hålla sig från att leverera de goda nyheterna för att värma upp fotbollspöbeln.

Den qatariske megapampen från Paris Saint-Germain, han med ansvar för den statliga investeringsfonden som ritar om kartan för världens största sport och smutsades ned av Der Spiegel och Football Leaks för bara några veckor sedan: Nasser Al-Khelaifi. 

Han ska leda europeisk fotboll in i framtiden, och jag har bara en fråga: Är ni exalterade?

Uefa väljer in honom i sin exekutiva kommitté för “policy making”, och där borta, man behöver snart en kikare, men där ser ni allt, och jag menar precis allt, glida några meter längre bort från kampen för att behålla den här sporten i närheten av trovärdig. Qatar vinner Asiatiska mästerskapen vilken minut som helst nu. Den här veckan har jag fått lära mig att medierna ljuger om hur jävligt det är där. Nasser bestämmer vad som händer härnäst.

Är du förvånad? Inte jag heller. Vem blir ens det. Förvåningen är död.

Irriterande av tusen anledningar

Skönt då att man med alla dessa trevliga överraskningar i bakhuvudet får nöjet att vakna till just den här dagen. Nu gäller det! Köp spelare eller forever hold your medelmåttiga startelva intakt. I alla fall till sommaren. 

Vad tycker ni egentligen om Deadline Day nu för tiden?

Själv tänker jag så här: Det är inte helt enkelt att upptäcka när saker förändras, men jag tycker att den här dagen har blivit något annat än den var, att den hela tiden byter skepnad. Från den bolmande förälskelsen i reality-dramat som skulle utspela sig två dagar om året, längtan efter bisarra nyheter några minuter innan midnatt och lila sexleksaker som burdust trycktes in i örat på en stackars tv-reporter som frös utanför en händelselös träningsanläggning – till att mest irritera människor av ungefär samma skäl.

Och nu? Något annat. Det finns en psykologi även hos klubbarna. De behövde se hur den här dagen inte skulle användas som en illa genomtänkt utväg ur prekära säsonger, de behövde lära sig behandla den som en strategiskt viktig handelsdag, och de behövde – precis som vi som konsumerar den – förstå att den blir vad man gör den till.

Vilket för mig till Premier League, där hela idén om att köpa spelare är under lupp mer än på länge.

Har sin arena på skadelistan

För det mesta blir fortfarande vad man gör det till, även om det egentligen blir vad Qatar gör det till.

Två klubbar i London är extra intressanta: Bästa vännerna Tottenham och Arsenal.

Med Harry Kane, Dele Alli och en helt nybyggd arena på skadelistan är Tottenham i skrikande behov av investeringar, gärna i dag. Men som vanligt är det inte världens enklaste sak för vare sig Daniel Levy eller ägaren ovanför honom, Joe Lewis, att hala fram stålarna och göra det som tycks logiskt utifrån.

Samma sak går att säga om grannklubben i den engelska huvudstadens norra kvarter, Arsenal. För de flesta som betraktar sakernas tillstånd utifrån är det smärtsamt uppenbart hur angeläget det är att man stoppar in ett gäng spelare för att ge Unai Emerys haltande lag lite välbehövligt energitillskott. Men förutom ett lån av Barcelonas Denis Suarez så...nej.

Stan Kroenke, som håller i Arsenals trådar, och hans kollega Joe Lewis, de har andra idéer, de ser allt det här med andra glasögon. Det är hög tid att tala klarspråk om det och konstatera att den fotbollsmässiga logiken har upphört att gälla i världens rikaste fotbollskvarter.

Det har sina dystra men odiskutabla förklaringar.

Räcker att vara lagom bra

I veckan släppte konsultbyrån Deloitte sin årliga genomgång av världens största klubbars finanser, "Deloitte Money League". Förutom det obscena exemplet med mitt favoritlag, det gravt underinvesterade Newcastle United – världens 19:e mest intäktsdrivande fotbollsklubb – är Tottenham och Arsenal två bra exempel på hur fotbollen befinner sig i en tid av stor konflikt med sin egen logik. 

Vilken logik snackar du om egentligen? Den här: Alla klubbar existerar i slutändan för att vinna fotbollsmatcher och bli så bra som möjligt. För att nyttomaximera, som min kollega Martin Åslund skulle ha sagt (han kan ha slängt sig med uttrycket även i sin roll som expert i Viasats studio någon gång) – men så är inte längre fallet. 

Både Tottenham och Arsenal är två klubbar som åtnjutit relativ framgång det senaste decenniet, men utan någon av fotbollens tunga titlar på meritlistan. Det naturliga hade varit för båda att trycka in mer pengar en dag som denna (eftersom det inte hänt tidigare under fönstret heller) och således göra sitt yttersta för att häva sig närmare förstaplatsen i Premier League eller en av Champions Leagues senare omgångar. Pengarna finns, det går till och med att ta risker och betala lite över marknadsvärde utan att riskera bekymmer. Det räcker med att kasta ett öga på Deloittes sammanställningar för att förstå det, men det är ju inte rikedomarna som är problemet, det är viljan som tryter.

Med tv-avtal och gigantisk kommersiell räckvidd blir det enkelt att nöja sig med lagom bra på planen och ändå befinna sig i rätt intäktstrakter även nästa år. "Så bra som möjligt" saknar tunga argument.

Stora feta spelarköp? Nu? Idag? För att göra det mesta av den här säsongen?

Bah!

Nog om det. Jag tror att det blir ändring nu när vi har fått in lite nytt blod i det där Uefa-rummet som ska styra det här framåt.

Du håller inte med? Du har läst något annat? Man ska inte tro på allt man läser.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!