Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Noa Bachner

Scenen får det att vända sig i magen

Kossounou Odilon.Foto: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN
Jean Carlos de Brito.Foto: PELLE BÖRJESSON / BILDBYRÅN

18-åringen Odilon Kossounou tar en tugga av sin lunch.

På andra sidan bordet sitter en lagkamrat, Jean Carlos de Brito. Han tror att Odilon ljuger om sin ålder och pekar på sina tänder. Där finns beviset, menar han.

I dokumentären ”Det vackra spelet” bjuds tittaren en fin berättelse – men också påminnelser om fördomar och en dyster industri.

Filmen publicerades på SVT under måndagen och skildrar den ivorianske mittbacken Kossounou Odilon, tonåringen som värvades till Hammarby från ASEC Mimosas ungdomsakademi 2019 och såldes vidare till Belgien efter bara tre allsvenska matcher i början av säsongen.

Två klipp har väckt uppmärksamhet. 

Det ena visar hur Hammarbys chefsscout Mikael Hjelmberg och sportchefen Jesper Jansson är på besök i Elfenbenskusten för att titta på spelare. I en stol vid sidlinjen härmar Jansson ett gammalt citat från kommentatorn Arne Hegerfors om att det ser ”mörkt ut” på en avbytarbänk där det sitter mörkhyade spelare. 

– Kolsvart, fyller Hjelmberg i.

Den som får för sig att referensen, tonläget eller humorn är unikt för en klubb, ledare eller spelare bedrar sig själv. Så här låter det lite över allt. Det är heller inte utan att man förvånas över hur ett så tvivelaktigt citat kan ha en livslängd på flera decennier. Hegerfors kommentar – om den nu ens finns – beskrivs ofta som en ”lustig felsägning”, men var i själva verket både trist och med unken underton redan när han påstås ha fällt den första gången, 1990.

Den ingår samtidigt i en skamlig tradition av skämt om hudfärg, många gånger med mer nedsättande klang och innebörd. Att diskutera den sortens ”humor” och dess utbredning i Sverige och resten av världen känns överflödigt. Min upplevelse av fotbollen är att den är full av exempel. Alla med ett fungerande öra har hört hur kommentarer av den här sorten, och mycket värre än så, förekommer titt som tätt.

Både Jansson och Hjelmberg har tagit avstånd från sina uttalanden i efterhand.

Vänder sig i magen

Senare i filmen drabbas tittaren av en scen som får det att vända sig i magen.

Spelarna i Hammarby äter lunch tillsammans. Odilon letar efter ett bord. Han har precis kommit till Sverige och visat upp sig på ett par träningar. Till slut hittar han ett. Som det framställs i filmen är det den brasilianske vänsterbacken Jean Carlos de Brito som på eget bevåg högljutt börjar ifrågasätta Odilons ålder. Han måste vara äldre. I Afrika fuskar alla med sitt födelsedatum, menar han. ”Det finns inga födelseregister”, informerar han sin omgivning.

– Han säger att dina föräldrar väntade tio år med att registrera dig, översätter en lagkamrat när de Britos teorier börjar spåra ur.

Målvakten Davor Blazevic försöker snabbutbilda sin bordsgranne och förklarar att fördomen han ger uttryck för har gjort att afrikanska spelare ofta ålderstestas i Europa, och att det gäller Odilon också. 

De Brito står på sig och pekar på sina tänder. 

Menar han att man ska dra ut gaddarna för att se hur gammal han är?

Drömmer om att fotbollen ska rita om tillvaron

Även Jean Carlos de Brito har nu bett om ursäkt, men det finns en diskussion att ha här.

Som helhet är ”Det vackra spelet” en bra och för Hammarbys del hyfsat smickrande skildring av en ung ivoriansk fotbollsspelares resa mot Europa och pengarna. 

Som tittare får man följa en 17-åring som drömmer om att fotbollen ska rita om tillvarons möjligheter och förgöra dess begränsningar. Han pratar om svenskt medborgarskap, har en stolt men orolig pappa och mamma, han vandrar längs Abidjans gator med vänner som blandar fascination för flytten till Sverige med lite skärrad avund. Han älskar en tjej, ritar ett hjärta i sanden och säger till henne att allt kommer att bli bra.

Foto: MAGNUS LILJEGREN / STELLA PICTURES

Han kommer till Sverige, försöker anpassa sig och upptäcka ett annat levnadssätt och en annan kultur medan han stressas av sina egna fotbollsprestationer. Hammarbys välkomnande är varmt, det finns ett omhändertagande, ett bra boende, kontaktpersoner och en plan för hur hans liv ska bli bra i Stockholm. 

Så är det inte för alla.

Utnyttjandet av unga afrikanska män med fotbollsdrömmar är ett gigantiskt problem. Enligt den afrikanska välgörenhetsorganisationen Foot Solidaire lämnar ungefär 15 000 fotbollsspelande män Västafrika varje år för att söka lyckan i Europa. Förra året kartlade jag i två granskningar hur konsekvenserna kan slå mot unga människor i Sverige. Många luras av charlataner, blir av med pengar, får sina pass beslagtagna, nyttjas för svartarbete och försätts i misär. Det handlar om ett iskallt, inhumant profiterande på människors utsatta situation, hur man skor sig på den desperation som föds av fattigdom. 

Desperationen är också skälet till att många utnyttjas, till att allt inte alltid är som det ska, till att det förekommit en del fall bland många, många miljoner afrikanska fotbollsspelare där en ung människa, ofta under tvång, tilldelats falska identitetspapper eller känt sig tvungen att ljuga om sin ålder. Någonstans föds en fördomsfull tankefigur hos den som inte förmår tänka kritiskt, och i slutändan leder den till ogenerade och otäcka anklagelser om åldersfusk under vilken lunch som helst.

Handlar självklart om affärer

Även mindre lyckade äventyr skildras i ”Det vackra spelet”. I en annan scen får Odilon ett Facetime-samtal från en desperat kompis i Portugal. Kompisen är upprörd. Han säger att ASEC:s vd, som heter Benoit You, har ”tagit allt”, att han och flera andra ”inte vet något om sina kontrakt med akademin”, och har blivit blåsta på pengar.

Så är inte fallet för Odilon, som jobbar tillsammans med den svenske agenten Patrick Mörk. 

För Mörk, precis som för Hammarby, är det här affärer. Affärer med afrikanska klubbar och mellanhänder är en svår balansgång av ovan nämnda skäl. Det är inte lastpallar som kommer till Europa, utan människor, ofta under hård press och med liten vana av att navigera sig i snåriga juridiska miljöer. Möjligheterna som presenteras i afrikansk ungdomsfotboll är stora, ansvaret på den som tar på sig uppdraget att genomföra transaktionen är stort.

”I dokumentären framstår det också som att vi köper unga afrikanska spelare som en del i en renodlad affärsidé. Till att börja med ska vi vara jättenoga med en sak och det är att vi inser ansvaret med att värva unga killar från en annan världsdel, det tycker jag också är den stora insikten i ”Det Vackra Spelet”, skriver Jesper Jansson på Hammarbys hemsida. 

Ja och nej. 

Den som ser hela filmen får en ganska rättvis bild av Hammarbys professionella mottagande och ser hur alla blir vinnare. Det betyder inte att det här inte handlar om en renodlad affärsidé. Det är klart att det gör. 

Att en 18-åring från Elfenbenskusten får möjlighet att kapitalisera på sin begåvning och tjäna stora pengar i Europa är en fin dimension, men när Hammarby investerar tid och pengar i en ung mittback från Abidjan är det inte klubbens primära målsättning att hjälpa dennes familj ur fattigdom, utan en bieffekt. Den kan man erkänna samtidigt som man kan glädja sig åt hur människors liv förbättras.

För det har blivit bättre. I Belgien har Odilon inte bara skrivit på ett bra kontrakt, han har redan spelat mot Real Madrid och Manchester United. Jean Carlos de Brito har inte fått riktigt som han ville. Odilon har tänderna kvar, och själv flyttades vänsterbacken ned till farmarklubben IK Frej i superettan. När säsongen var färdigspelad hade han gjort nio matcher och åkt ur.