Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Noa Bachner

Säg den som inte väntar sig en bra svensk insats?

I tre år har Janne Andersson byggt ett landslag som alla litar på, skriver Noa Bachner. Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN

På 24 tävlingslandskamper har Janne Anderssons landslag hållit nollan 14 gånger.

Vid endast två tillfällen har man förlorat med mer än ett mål, men aldrig med mer än två.

I tre år har han byggt ett landslag som alla litar på.

För att tala klarspråk: Säg den som inte väntar sig en bra insats i Madrid?

Den sista frågan jag någonsin ställde till förbundskaptenen Erik Hamrén handlade om hur han såg på laget han själv ärvde kontra det han lämnade efter sig. 

Svaret pressades ut i ett stort mediecenter på den franska atlantkusten från en tröttkörd, arg och utslagen fotbollstränare som bara ville åka hem. Jag hade svårt att få ihop det, och där någonstans, i det svårbegripliga och svajande, låg kanske det sanna porträttet av det han lämnade efter sig. Man visste aldrig riktigt.

Hamréns sista mästerskap utspelade sig med ett ärrat förtroende, fotbollslag som man inte kan lita på brukar till slut dras med det, och det är förgiftande. Till Frankrike kom man med en svag känsla av tillit. När Sverige premiärflamsade mot Irland och inte hängde ihop var det inte många som var förvånade. Den vansinniga upphämtningen från 0-4 till 4-4 mot Tyskland i Berlin, den match Hamrén kanske bäst blev ihågkommen för, var som ett destillat av hela hans tid som förbundskapten: Än slank han hit, än slank han dit.

För två veckor sedan frågade jag hur Janne Andersson ungefär samma sak: Hur vill han att hans landslag ska kommas ihåg? 

Svaret kretsade kring budskapet att ingen någonsin skulle få säga att Sverige inte hade gjort sitt bästa. Han ville att hans efterträdare skulle ärva ett landslag som hade gjort allt i sin makt för att lyckas. Dessförinnan hade han i detalj förklarat vad han menar med ”pålitliga spelare”, och allt det där hänger ihop.

Alla tränare kan med ord tillskriva sina lag karaktärsdrag – det är en mycket svårare uppgift att få ett fotbollslag att uppträda med samma attribut. 

Men tre år in i jobbet är Andersson på god väg att sätta sitt önskade avtryck. 

Hållit nollan 14 gånger på 24 matcher

Om inte annat syns det i resultatkolumnerna. 

När vi anländer till Santiago Bernabeu ska den 25:e tävlingslandskampen under Anderssons ledning spelas. Endast sex nationer har besegrat honom i tävlingsspel: Frankrike på Stade de France (2-1), Bulgarien i Sofia (3-2), Holland när de behövde göra åtta mål i Amsterdam (2-0), Tyskland på tilläggstid i Sotchi (2-1), England i kvartsfinalen (2-0) och Turkiet när ett Sverige i 2-0-ledning kollapsade på Friends förra hösten (2-3). Sedan han tog över 2016 har landslaget alltså bara fallit med mer än ett måls marginal två gånger – och där ligger en sorts vattenstämpel.

Är det en sak man lärt sig så är det att det finns en botten, och den ligger inte speciellt djupt under ytan. Den här stadgan reflekteras på flera sätt, som i den kontrollerade målskillnaden 46-20, i de 14 gångerna Anderssons landslag har hållit nollan (på 24 tillfällen).

Visualisera den svenska insatsen i Madrid i kväll. Vad ser du?

Exakt. 

Säg den som inte tror att planen är tydlig?

Säg den som inte har en hygglig och ganska optimistisk bild av hur det här landslaget kommer att uppträda här? Som inte tror att planen är tydlig? Som inte tror att om man faller, då kommer man i alla fall att falla med flaggan i topp. 

Numera vet man i väldigt hög utsträckning vad man får, och man får något ganska genomtänkt, något väldigt svårslaget. 

Det här ingjuter, med goda skäl, förhoppningar i den spanska sommarvärmen. 

Här kommer förtroende så att det räcker och blir över, stadigt ackumulerat över kvalspel, VM och Nations League. 

Här kommer landslaget Janne Andersson vill lämna efter sig.