Noa Bachner

Pratar som att han har full koll – har han det?

Milos Milojevic.
Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

Fler poängtapp än segrar, hundra skador och en lagkapten som drömmer om Saudiarabien.

När Milos Milojevic pratar låter det alltid som att han har full koll på läget.

Har han det?

Milos Milojevic har en talang. Eller, han har så klart flera talanger. Men en som utmärker sig är förmågan att skippa allt struntprat. 

Inga frågor är för känsliga för att besvaras, inga ämnen behöver krånglas till, ingen situation är för komplex för att bringa klarhet i. Ibland tar det lång tid, andra gånger går han rakt mot mål. Ofta är det upplysande och fascinerande att lyssna på, det är inte alla som saknar filter.

Det var bland annat därför jag tyckte att han passade så bra för Malmö FF. Inga långa programförklaringar, inget avstamp i ideologiska förhållningssätt, inga ord slösade på att vara ödmjuk. Fotboll är inte svårt, låter det som. Speciellt inte om man representerar Malmö FF. Man vinner, och mer är det inte med det.

Allsvenskan är nio omgångar gammal, och fotboll är svårt.

Milojevics lag har tappat poäng i fler matcher än de vunnit. Den senaste veckan har de regerande mästarna rivit av sina tre Stockholmsresor med en ynka poäng inspelad och 0-6 i målskillnad. 4-0-förlusten mot Djurgården var klubbens största i allsvenskan på tio år. Den kom samma dag som den skadade lagkapten, Anders Christiansen, pratade i podcasten ”Lundh” om att han gärna vill flytta till Saudiarabien om han får chansen och tycker att MFF ska se ”människan” nästa gång möjligheten uppenbarar sig. En och en halv startelva är skadad. Om en stund är det cupfinal mot Hammarby på samma arena.

Djurgårdens överkörning var färsk och rodnaden hade inte hunnit lägga sig när Milojevic samlade sig framför mikrofonerna.

– Vi har 15 poäng. Vinner vi alla 21 matcher som är kvar vinner vi allsvenskan, sa han.

En ohållbar situation

För all del. Men det som är mest illavarslande är inte tabellpositionen eller poängsaldot. Malmö FF har börjat trögt förut, kraschat i Stockholm tidigt på säsongen, halkat efter och ändå vunnit. Det här ser inte ointagligt ut.

Nej, det som borde oroa MFF är att det är flera saker som inte ser så bra ut.

Låt oss stanna till vid skadorna. Fotbollsspelare skadar sig av olika anledningar. Det finns en tradition inom sporten att beskriva skadeproblem som en sorts förbannelse, något ett lag inte kan värja sig emot.

Så enkelt är det inte. Det var inte så längesedan en meriterad allsvensk tränare tittade mig i ögonen och upprört spottade ur sig: ”Skador är fan inte tur eller otur!”. Jag håller inte med helt och hållet. Ibland är skador otur, men när Johan Dahlin, Niklas Moisander, Lasse Nielsen, Dennis Hadzikadunic, Jo Inge Berget, Oskar Lewicki, Anders Christiansen, Ola Toivonen, Sören Rieks, Isaac Kiese-Thelin och Veljko Birmancevic alla saknas i Malmö FF:s startelva – då kan man inte prata om slumpen.

På den vansinniga listan finns avstängningar, sjukdomar, där finns hög ålder som faktor och olika typer av fysiska bekymmer – men där finns mer än allt annat en ohållbar situation. 

Milojevic otillgängliga skuggtrupp var tillräckligt dålig för flera matcher sedan. Den tycks bara bli värre. Även om han kan använda sina bandagerade spelare som ursäkt för MFF:s svaga säsongsstart kan han snart finna sig i en situation där ingen bryr sig längre, och redan nu går den att vända emot honom. 

Vilket ansvar bär han och hans ledarstab själv?

Man vinner – tills man inte gör det

Vilket för mig till nästa punkt. Om något ändras, om alla är tillbaka, löser det sig då?

Kanske. Inte lär Malmö FF mosas sönder och samman på samma sätt som i går med Christiansen och Kiese-Thelin tillbaka, men det ska inte avleda från det faktum att det finns olika sätt att uppträda och spela även när man är ett decimerat lag.

Den hjälplösa insatsen på Tele 2 gick att undvika, och spelmässigt är alla frågetecken för Milojevics lag inte uträtade. För några veckor sedan fanns inte mycket att ifrågasätta. Säsongen inleddes med typiska MFF-segrar. Inget bländande spel, ingen total dominans, bara skamlös, vrålstark, självsäker fotboll och tre poäng i påsen. Diskussionerna om hur det gick till var till för andra. Kalmar FF hade bollen, MFF målchanserna och matchens enda mål. 3-0-segern mot AIK var den ojämnaste jämna matchen som har spelats i det här landet. AIK var med, men hade ingen chans.

Foto: MAGNUS LILJEGREN / STELLA PICTURES/MAGNUS LILJEGREN MAGNUS LILJEGREN

Säsongsstarten rimmade, precis som segerraden i Svenska cupen, bra med Malmö FF. Analysen börjar och slutar vid det faktum att man vinner. 

Tills man inte gör det.

Prestationen mot Elfsborg var i ärlighetens namn inget vidare, gästerna slog hål på Malmö FF flera gånger om och fick med sig ett välförtjänt kryss. Sedan kom den obekväma kvällen mot IFK Värnamo. Det ryms 51 Värnamo i ett MFF, men en fotbollsförening som omsatte 11,1 miljoner kronor 2021 var närmare segern än den som omsatte 567 miljoner kronor. 

Därefter har det inte riktigt hämtat sig.

Läge att springa ikapp ryktet

För Milojevic närmar sig karriären en delikat punkt. Hans iögonfallande attityd och obrydda inställning till omvärldens betraktelser är en stor styrka. Jag föreställer mig att den var viktig när han fick jobbet i Malmö FF. Den yrkesmässiga banan innehåller fortfarande större löften om en skicklig tränare än faktiska åstadkommanden. I perioder har hans lag uppvisat riktigt bra fotboll, så väl i Hammarby som i Malmö, men det var tre år sedan han lämnade Mjällby och sin tyngsta merit som huvudtränare, segern i superettan som nykomlingar 2019.

Det går inte att peka på anledningar till att han inte skulle vara på rätt plats i Malmö FF, men expresstransporten via Hammarby och nästan Rosenborg till Sveriges mest åtråvärda tränarjobb gör att det finns saker att bevisa. Jag har flera gånger liknat honom vid Marco Silva, den portugisiske tränaren som gjorde en bra vår med Hull City 2017, fick tränarjobbet i Watford, inledde med en bra månad och sedan försökte hoppa vidare till Everton direkt – men gick på grund.

Malmö FF behöver en ledare, någon som drar dem ur en ovanligt knepig situation. Milojevics marknadsvärde har hela tiden legat några meter före honom. Nu är det läge att springa ikapp.