Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Noa Bachner

Peter Hunt flög för nära solen

Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN

Vilken ordförande är det som tackar för sig i IFK Norrköping?

Peter Hunt lämnar, som vanligt, öppet för tolkningar.

Riddare på vit häst eller Östergötlands egen fotbollstyrann? Det beror, mer än vanligt, på vem du frågar. 

I många fall är svaret lite av varje. Som ordförande för IFK Norrköping kan Peter Hunt stoltsera med byggnationen av ett av landets mest imponerande fotbollsprojekt under 2000-talet. Sportsligt och ekonomiskt har Peking blivit en kraft att räkna med, ett föregångsexempel med oöverträffad förmåga att förädla talang (och scouta i isländska byar). SM-guldet 2015 visade sig inte vara ett gyllene ögonblick skapat av en lyckosam generation, utan en tidig utdelning från ett arbetssätt som fortsatt att betala av sig.

Sveriges framgångsrike förbundskapten, Janne Andersson, nästan hela hans ledarstab och dussintals spelare har mellanlandat i det Norrköping som Peter Hunt basat över och sett sina karriärer ta fart åt rätt håll. Under sig har han haft en fotbollsverksamhet där resultat, utveckling och ekonomiska hävstänger alla fått plats. Mer än så går knappast att begära.

Kunde åkt jojo mellan mittenplaceringar

Hunts betydelse är på så sätt omöjlig att ifrågasätta. Blickar man tillbaka till 2010 ser man en klubb på väg åt ett helt annat håll. En inte alltför vild gissning är att IFK Norrköping mycket väl kunde gått samma öde till mötes som en hel del andra klubbar från halvstora svenska städer och åkt jojo mellan olika mittenplaceringar som bäst, vänt ned i superettan om det velat sig riktigt illa. Men så har inte blivit fallet.

Hunts initiala investeringar – eller lån, rättare sagt – på 25 miljoner kronor gav IFK Norrköping en plattform, och utan den injektionen hade inget annat varit möjligt. 

Historieskrivningen byter dock riktning, och kanske kan man betrakta utvecklingen med det där lånet som lins. 

Framgången har kommit till ett pris

Under 2010-talets andra halva flög Norrköping. Kanske flög deras ordförande lite för nära solen. 

När Hunt för två år sedan medgav att han skulle få sitt lån återbetalt rapporterades väldigt lite om den ränta – eller premie – som Norrköping också betalade ut. ”En mindre ränta”, hette det i Norrköpings Tidningar, och inte heller i årsredovisningarna kommenterades de 5,5 miljoner kronor som gick från föreningens kassa till Hunts fickor närmare. Summan poängteras av klubbens revisorer i dagens öppna brev till medlemmarna, och det är ju ganska rimligt. Det är en helt okej peng vi pratar om, men Hunt beklagade sig där och då och menade i intervjuer att lånet knappast gagnat honom.

Huruvida Hunts 25 miljoner kronor stora lån var en risig affär går med andra ord att tolka på olika sätt – precis som mycket annat.

Det spelar nästan ingen roll vem du pratar med i IFK Norrköping 2021, de allra flesta kan medge att klubbens framåtskridande går att härleda till den mångårige ordföranden, men fler och fler tillägger att framgången kommit till ett pris, i synnerhet på senare år.

Är det Hunt eller bara Sverige som är för känsligt? Är det fotbollen som internationaliserad, professionell, kommersiell, kall värld eller ett direkt osunt ledarskap?

Arbetsmiljöproblemen får vid det här laget betraktas som så väldokumenterade att talesätt om rök och eld inte längre kvalificerar sig. För många har slutat, för många har sagt ifrån, för många har mått för dåligt.

Lämnar vägen framåt öppen

Vilket arv Peter Hunt lämnar efter sig är därför svårt att svara på med en enkel eller kort formulering. Dagens ganska graverande uppgifter från klubbens revisorer, om beslut som fattats enhälligt och pengar som betalats ut utan förankring i styrelsen, förstärker intrycket av en chef som beundrar sin egen förmåga lite för mycket och tycker sig veta lite för bra för att krångla med stadgar, ledamöter och andra viljor än sin egen. Det var åt det hållet hans tid i IFK Norrköping till slut lutade. 

Det hör till ovanligheterna att revisorer i en allsvensk klubb ser sig nödgade att i god tid innan ett årsmöte paketera slutsatser och information från en kommande årsredovisning för att informera medlemmarna i en klubb om vilket ordförandeval som väntar. Det stod inte i klartext, men vad man ville säga var naturligtvis att Peter Hunt inte längre är lämplig för uppdraget.

Det är enkelt att hålla med. IFK Norrköping ska fortsätta växa. Peter Hunt var en del av lösningen när det begav sig, ingen kan ta ifrån honom det som varit bra, men 12 år senare ser han ut att splittra klubben mer än leda den åt rätt håll.

Nu lämnar han vägen framåt öppen.