Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Noa Bachner

Om vi hade en klassiker framför oss? Absolut inte

Allsvenska snackisar från Helsingborg, Kalmar-AIK och Blåvitt-Malmö.
Bartosz Grzelak under matchen mot Kalmar.Foto: SUVAD MRKONJIC / BILDBYRÅN
Kalmar-AIK slutade mållöst.Foto: PATRIC SÖDERSTRÖM/TT / TT NYHETSBYRÅN

Bartosz Grzelaks AIK är lanserat.

Nu har de tränat på att försvara sig mot inkast.

Tyvärr tog underhållningen slut när debutmatchen mot Kalmar började. AIK hade dels fastnat på fel sida om en bro och mitt i ett drama där en rånare skulle jagas, eftermiddagen följdes av spekulationer om när eller om matchen skulle börja. Någonting låg i luften. Hade vi en klassiker framför oss?

Absolut inte. Bartosz Grzelak har jobbet nu och han har så klart tid – men ändå inte: Hans lag behöver poäng. På papperet och i spelet utan boll såg den första startelvan och insatsen lika enkel och okomplicerad som att välja Margherita på pizzerian: En rak fyrbackslinje med ett lika rakt mittfält bestående av fyra spelare framför som flyttade sig i sidled och försökte krympa ytorna. Den ”reset” han själv pratar om i praktiken. 

Med boll såg man vad AIK försökte göra. Det var naturligtvis inte en fullständig uppvisning av det lag Grzelak ser framför sig, utan första spadtagen i ett nytt grundspel. Resultaten varierade. Paulos Abraham och Henok Goitom vaskade fram halvchanser innan halvtid. Den stora möjligheten för bortalaget skulle komma efter 70 minuter när Sebastian Larsson landslagspassade genom hela Kalmar till en fri Henok Goitom som dock stressade med avslutet och rakade bollen över. 

Annars var det mest kamp och tjugoen spelare som samlades i en klunga för att stångas. Kalmar FF hatar inte att vinna ett inkast. Det här var Nanne Bergstrands 38:e möte med AIK och vi har lärt oss känna igen spelet som ligger till grund för de eviga försöken att erövra fasta situationer. Det är fysiskt, fyrkantigt och ganska hemskt att titta på, men det drog in AIK i ett spel AIK har visat att AIK förlorar 2020, ett som utkämpas i luftdueller och kamp om andrabollar, och det blev stundtals svettigt att värja sig, så svettigt att Alexander Ahl-Holmström gjorde ett ledningsmål som felaktigt vinkades av för offside

Gästerna kunde dessutom mycket väl ha fått med sig en straff när Eric Kahl drog nyförvärvet Douglas Bergqvist i tröjan och Isak Jansson dunkade i väg ett bra skott som räddades av Jakob Haugaard, men roligare än så blev det inte.

Borde prioritera andra saker än inkast

Hemmalaget leddes framåt av den skicklige, mångsidige Svante Ingelsson, som snart lämnar för Italien igen, men likt York Rafael (för dagen utmärkt som vänsterback), Edvin Crona, Isak Jansson och ett par andra spelare ser han bakbunden ut i lagets spelsätt. 

Nanne Bergstrand romantiserade sitt lags förmåga på fasta situationer när han pratade med DPlay efter matchen och menade att till exempel 18-årige Jansson, som jagades av Norrköping i vintras, gick att utveckla i den bemärkelsen. ”Flera lag tar efter”, menade han. Jag vet inte. Det är så klart toppen att inkast har börjat tillmätas större betydelse och att lag tränar på det, men Kalmars oerhörda fokus på fasta situationer har förvisso givit laget 10 av 14 mål (däribland en straff) men mindre poäng än alla andra lag i hela allsvenskan. Det ser ut att komma på bekostnad av andra färdigheter. Fotbollen är dessutom så trist att man känner sig smått euforisk av att matcherna tar slut. 

Det kan finnas skäl att prioritera annat än inkast.

Säger mycket om situationen AIK befinner sig i

Vad kan vi säga om detta AIK så här på andra sidan veckans dramatik? 

Att komma dragandes med storslagna slutsatser efter 90 minuters brottning är dumt. Just brottas har kanske inte varit lagets starkaste gren i år, så det finns väl något lovande i att man orkade mäta sig med Kalmars biceps och spänst. 

Vad man kan konstatera utöver det är väl att laget började leta efter någonting som gick att urskilja i offensiv väg och därtill lyckades ganska väl med att nollställa sitt sätt att pressa och försvara. Det syntes spår av rotationer, djupledslöpningar, positionsbyten och ett nytt förhållningssätt till hur man ska anfalla. Egentligen går det inte att recensera det mer. AIK behöver nog enkla principer att utgå ifrån för att få grepp om sin säsong. Så såg det väl ändå ut, men det faktum att det är utmaningen som stundar säger i sin tur mycket om situationen man befinner sig i.

Tränarbytet är avklarat, men truppen är fortfarande byggd för Rikard Norling, laget har fortfarande vunnit tre matcher, vare sig spelarmaterialet eller det nya grundspelet sitter ihop som det ska. Det finns begränsat utrymme att ändra på det; pengar och tid är bristvara. Bottenstrid borde inte komma på tal, men att lyfta den här spelargruppen ur det tunna självförtroende och ur all press som säsongsinledningen inneburit kommer att kräva en hel del.

Ett jobb ska göras. Bartosz Grzelak har mycket att planera in. Bra nyheter: Han behöver inte lägga speciellt många timmar på att göra sitt lag redo att försvara sig mot inkast den här veckan.