Foto: "NETHERLANDS V SWEDEN" / VI IMAGES / MAURICE VAN STEEN/IB VI IMAGES
 Foto: "NETHERLANDS V SWEDEN" / VI IMAGES / MAURICE VAN STEEN/IB VI IMAGES
Noa Bachner

Nu vill vi lottas mot det sämsta laget: Danmark

Publicerad

AMSTERDAM. Mycket uppladdning, inte så mycket urladdning.

Sverige parerade alla mardrömsscenarier och fullbordade sin kvalsuccé.

Torka svetten ur pannan, för nu gäller det. 

Nu får lotten gärna falla på det sämsta vi kan få: Danmark.

Vi summerar tio matchers kval med en rätt fet slutsats: Bättre på fotboll än Holland. 

Vad ni än såg i första halvlek ser ni något annat i tabellen, även om Amsterdamkvällen kanske blev lite jobbigare än planerat där för en stund, blev Sveriges kval bättre än Hollands.

Svetten rann så länge Arjen Robben var 24 år igen. Snabbare för varje maxlöpning, så där som när han Cartoon Network-rundade Sergio Ramos fast han startade 50 meter bakom i VM 2014. Kvällen till ära kom Sverige dessutom ganska fel in i det, lidande av lite negativitet i matchplanen, lite, lite nervositet efter det tidiga ledningsmålet vad det verkade – och ett anfallspar som helt enkelt inte hade snabbheten för att sträcka hemmalaget i djupled. 

Sedan: Aldrig någon fara.

Jag ser en tabell, jag ser Sverige på andra plats och Holland på tredje. Jag ser den andra seedningsgruppen, jag ser ett grannland och jag ser vad som (inte) döljer sig bakom Christian Eriksens bländande excellens.

Jag ser gärna Danmark.

LÄS ÄVEN: Allt du behöver veta om playoff-matcherna

Krisen är ett faktum

Det lät annars som det brukar här. En stor, i praktiken förbundsvald men ideologiskt självutnämnd ledare för den holländska fotbollen på ett personligt korståg mot alla andra för att få rätt. Det är viktigt att ha mest rätt här. Viktigt för ex-spelare, tränare, förbundskaptener, sportchefer och alla möjliga – så även Dick Advocaat.

Framför våra ögon spelades ett ständigt återkommande schackspel mellan fotbollsegon upp dagen före match. Det känns som att den håller orange fotboll fången. På presskonferensen blev det tjafs i samband med varje fråga. Sedan blev det ännu värre. Som om inte ett demoraliserande kval var nog bjöd Amsterdam Arena på en makabert felkalibrerad ljusshow med tillhörande migränframkallande house-musik.

Krisen här är inte begynnande, den är ett blinkande, dunkande faktum.

Den holländska planen gick inte att ta miste på: Robben mot rubbet. 

När han vek in från sin vänsterkant första gången eskorterades han till andra sidlinjen av ett fokuserat, förberett svenskt försvar, men precis när man trodde att alla orangefärgade ambitioner skulle ebba ut var oturen framme. Victor Nilsson-Lindelöf rensade olyckligt upp på egna händer och Robben slog en av århundradets kyligaste straffar, retsamt hoppande över Robin Olsens förtvivlat sprattlande ben.

Den holländska fotbollsarrogansen förvandlad till eskalerande självförtroende är farliga grejer.

Med den väckt till liv blev halvleken svettigare än tänkt. Bakom en hög holländsk press gapade stora ytor, men ingen och inget blågult sökte sig i djupled med tillräckligt hög hastighet. Uppspelsalternativen blev få och de svenska omställningarna strandade vid mittlinjen. Det gjorde att Holland fick ta fart lite för ofta och pulserande mot det svenska försvaret fick man upp ångan. 

När Arjen Robben dunkade in 2-0 och vräkte sig mot den svenska bänken med ett besatt grin kändes det…lite olustigt.

Sverige tog sig samman

Det här holländska laget är en brokig skara. 

En restaurerad Ryan Babel till vänster, en stationär lyxtarget i Vincent Janssen innanför honom som byttes ut i halvtid. Nathan Aké, Chelsea-reject i Bournemouth som vänsterback. Vänsterbacken Daley Blind som innermittfältare. Georginio Wijnaldum som fortfarande inte har skaffat sig förmågan att prestera i jobbiga miljöer (alla 17 Premier League-mål har kommit på hemmaplan till exempel) på mitten. 

Det var inte tänkt så, det var tänkt att lite mer färdiga spelare än Tonny Vilhena och Davy Klaassen skulle efterträda Van Persie och Sneijder – för mer än Arjen Robben hade man inte här.

Ett tredje mål i slutet av första eller början av andra halvlek hade kunnat sätta tyngdlagarna ur spel, men när hemmalagets räddare i sjumålsnöden tog slut tog sig Sverige samman.

Metodiskt gnetade man sig ur allt mot ett Holland som helt saknade förmågan att hota.

Trots omständigheterna: Spelmässigt hade vi kanske önskat oss mer just i dag (förbundskaptenen och hans spelare också), både kollektivt och individuellt. Vi hade även önskat oss Mikael Lustig i nästa match, vi förstod kanske hur viktig Albin Ekdal ändå är för det här laget, men allt annat gick faktiskt enligt planen, och efter tio kvalmatcher är landslaget där de inte gavs mycket chans att vara: På en papperslapp i en plastskål i Schweiz.  

När det här här välförtjänta dramat fortsätter in i november vill vi nog undvika just Schweiz, som surrealistiskt nog tog nio raka segrar innan man föll mot Portugal. Så, nä. Annars? 

Italien? Missar av naturkraft inte VM. 

Kroatien? För många fina fötter, för lätt för Sverige.

Nej, där i botten av den där andra skålen ligger vårt grannland och skvalpar. Deras förutsättningar är snarlika våra, men vi har lite mer spets än Åge Hareides Danmark, och vi har ju skaffat oss kunskap om hur man saboterar deras sommarplaner rätt nyligen.

Oj, här sitter jag och skriver om tisdag medan matchen tar slut. I trapporna runt oss strömmar en utslagen hemmapublik ut medan Andreas Granqvist nickar bort ännu ett inlägg.

Det är en minut och fem mål kvar, i deras öron ringer Monty Pythons "Always look on the bright side of life" med svensk brytning.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag