Noa Bachner

Noa Bachner: Tänker Malmös guldgossar hjälpa till med förändringen?

Foto: STAFFAN CLAESSON / TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: STAFFAN CLAESSON / TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: JESPER ZERMAN / BILDBYRÅN

Malmö FF:s riktningsförändring är nödvändig även om den gör ont.

Frågan är om guldgenerationen orkar och vill hjälpa till.

Sirius behövde verkligen inte vinna, inte som matchen såg ut och artade sig, men så var söndagsförlusten i Uppsala också ganska typisk för historien om Malmö FF:s 2022. 

Det som kan gå fel, går fel.

Och nu är till och med IFK Göteborg förbi. Sjätteplatsen i allsvenskan efter 17 omgångar reflekterar kanske inte riktigt prestationerna, och inte är det många poäng upp till Häcken, men ett ovanligt självkritiskt tillstånd tycks ha belägrat MFF. Överkörningen mot Djurgården, insatsen mot AIK, hemmaförlusten mot Häcken, krysset i Värnamo, nederlaget i Sundsvall, uttåget ur Champions League-kvalet, skadeproblematiken, den föråldrade truppkärnan, lagkaptenen som inte riktigt är där och Milos Milojevic. 

Man förstår varför. Allt är inte som det ska.

Hur ska allt vara?

Att prata med personer i och runt Sveriges just nu mest intressanta fotbollsklubb är tankeväckande. Många återkommer till den förändringsprocess som inte direkt hemligstämplats av klubbledningen. Malmö FF byter om, och det märks på fler sätt än ett.

Intensiteten ska bana väg för nästa version

De två huvudsakliga dragen som ska känneteckna laget och klubben framöver är intensitet och sammanhållning, förenklat beskrivet. Nästan alla framgångsrika lag i det här tidevarvet vilar på de två benen. Exemplen som använts i de konversationer jag haft kommer från olika fotbollsländer och lag. Spelare som täcker upp för varandra, lag som man helt enkelt inte orkar med, klubbar som producerar en frenetisk, pulserande, intensiv 90-minutersupplevelse vecka efter vecka. Målsättningen man etablerat inom MFF är att dessa två teman ska genomsyra allt som händer, och att klubbens arbete från ungdomsnivå upp till A-laget ska utvärderas med intensitet och sammanhållning som nyckeltal.

Andreas Georgson, tillfällig huvudtränare i Malmö FF sedan Milos Milojevic fick sparken.
Foto: MATHILDA AHLBERG / BILDBYRÅN

I Malmö tror man också att intensiteten är ett nyckelattribut för att framöver kunna rå på klubbar med större omsättning i Europaspelet. Intensitet är underhållande, ett intensivt lag kan överrumpla vem som helst, reducera effekten av individuell skicklighet med bollen. Flytta den snabbt, ta tillbaka den snabbt, tackla hårt, vara överallt. Det är också en egenskap som kan inrymmas i olika spelsätt, med större eller mindre bollinnehavsambitioner, med olika formationer som utgångspunkt. 

Själv tror jag att det är helt rätt väg att gå, om än lättare sagt än gjort. Att förstå logiken är inte svårt – men desto knepigare är det att hålla med om att det rör sig om ett mindre ingrepp, någon knappt upptäckbar liten nyansskillnad, vilket en del vill mena. 

Ett mer intensivt Malmö FF kommer att kräva en annan sorts spelartrupp. 

Varför tänker Christiansen på det?

Även det här tonas ned på sina håll, men det är svårt att se laget som inledde säsongen 2022 byta skepnad och börja prestera högintensiv fotboll. Andra egenskaper har premierats när det har snickrats samman, en annan sorts fotboll har gjutit dem samman. 

Ska Malmö förvandlas från ett individuellt spetsigt, tungt och erfaret lag till synkroniserad höghastighetsenhet behöver lagets egenskapsbank bli en annan. Det är också så man ska förstå sommarens transferfönster, inte minst värvningarna av Moustafa Zeidan och Jospeh Ceesay, och det är med den tanken i bakhuvudet det blir extra spännande att följa resten av säsongen.

Framtiden för MFF:s trupp formas nämligen inte bara av ledningens strategiska målbilder och yngre nyförvärv, utan också av spelarna som har varit där ganska länge. 

Andreas Christiansen har varit dominant de senaste allsvenska säsongerna. Det har inte varit samma sak i år.
Foto: STAFFAN CLAESSON / TT / TT NYHETSBYRÅN

Här uppstår frågetecken. Ingen omgärdas av mer tveksamheter än 32-årige Anders Christiansen, portalfiguren för Malmö FF:s dominansepok, allsvenskans bästa spelare de senaste åren. Lagkaptenen. 

Har det funnits bekymmer har han rett ut dem. Har det inte blivit mål har han gjort dem. Har någon annan bröstat upp sig har han plockat ned. På och utanför planen har Christiansen länge visat att MFF:s sak är hans. Skyddat medspelare, tränare och spelsätt. Bagatelliserat problem, förminskat motståndare, talat självsäkert om sin och lagets förmåga. I år? Inte riktigt där. Av förklarliga skäl när han är skadad, men annars formsvag, utvisad, sammanbiten, tyst. Inte ens speciellt arg eller spydig. Åtta matcher och två mål. Efter sig har han lämnat en misstanke av att kanske vara lite färdig. Besvikelsen över att inte få flytta till Saudiarabien värker tydligen fortfarande, vilket han berättade tidigare under säsongen. 

Varför går han och tänker på det, två år senare? 

Har guldgenerationen kraft till det här?

Men Christiansen är inte ensam om att inte riktigt vara där. Det är svårt att titta på Malmö FF och inte slås av det faktum att Moustafa Zeidan ser ut att vara deras dyraste, viktigaste värvning på tio år, en fixstjärna redo att säljas utomlands vilken sekund som helst, när han i själva verket klev genom dörren för sju minuter sedan och fortfarande håller på att lära känna sina lagkamrater. Om man letar efter positiva signaler i Andreas Georgsons stukade lag, en väg ut ur säsongens bekymmer, är det genom Zeidan man ser tecken på sådana.

Vad säger det om resten av truppen?

Vad säger det om Jo Inge Berget, Sören Rieks, Jonas Knudsen, Lasse Nielsen, Eric Larsson och Erdal Rakip? Vad säger det om Malmö FF:s ledargestalter, deras brödraband av SM-guldvinnare som har klarat av att dominera under olika tränare, hålla fanan högt hur hårt det än blåst, besegra stora klubbar i europeiskt cupspel och hitta vinnarspåret även när spelet inte riktigt klickat? 

Ser de sig som hemmahörande i en tidsperiod som går mot sitt slut?

Vem som än kommer in efter Milos Miljoevic har en stor uppgift framför sig. Generationsväxlingen kommer inte att ske raskt. Ingen kommer, eller borde, rycka upp rötterna ur det här laget, men frågan går också att vända på. 

Tänker Malmö FF:s guldgossar hjälpa till med förändringen? Eller är det någon annans projekt?


Följ allsvenskans silly season inför deadline här 



”Lockar ju till sig en viss typ av folk”

Wernbloom om investeringar, livet efter karriären och Blåvittsupporterskapet