Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Noa Bachner

Lindelöf kan spela fotboll, tänka sig...

MANCHESTER. Titta, han spelar! Igen!

Dessutom gör han det bra, Victor Nilsson-Lindelöf.

Fem minuter efter att allt var kört skiner solen över tillvaron på Old Trafford, och nu flyttas fokus till en monumental söndag. 

Då får inte José Mourinho vara sina egna bekymmers arkitekt.

Han kan bedöma långbollar. Han kan passa till rätt adress. Han kan hålla balansen. Han kan springa ikapp motståndare. Han kan tackla. Han kan nicka.

Tänka sig.

Han kan till och med knyta skorna själv. Allt det tog var mer än en halv matchs tålamod innan Victor Nilsson-Lindelöf visade att alla de där grundläggande egenskaperna inte hade kommit bort i flyttkaoset under sommaren.

Mot CSKA Moskva slog han dessutom finfina krossbollar till Ander Herrera, dirigerade med armarna, låg bakom 2-1-målet som avgjorde och hördes i 90 minuter.

Misstaget mot Huddersfield, som för en stund fick agera obestridligt bevis för Lindelöfs otillräcklighet ”på den här nivån” (Huddersfield är i det här fallet alltså en högre nivå än Benficas Champions League-motståndare), är fyra hela Premier League-matcher sedan, och fram träder spelaren Manchester United betalade dyrt för i allt större utsträckning.

Nerverna har loggat ut, VNL har loggat in. 

Ingen mördande tristess

För Manchester United var det här en bra kväll.

Romelu Lukaku gjorde mål igen (sitt andra på tolv matcher), Luke Shaw stormade rakt in i startelvan och såg inte ut att ha tappat ett gram av sin begåvning, medan Paul Pogba låg bakom nästan allt som var farligt framåt. 

2-1 mot CSKA Moskva var heller inte en uppvisning av den där mördande tristessen som plågar den rödklädda publiken lite för ofta under José Mourinhos ledning. Man ställde om effektivt mot ett ofta ganska naket CSKA och lyckades hålla högt tempo i många anfall.

Ibland var det nästan, nästan lite kul att titta på.

Gruppsegern i Champions League summerar en lyckad resultathöst för Mourinho. Här har man gjort jobbet, i ligaspelet är 11-2-2 ingenting att klaga på alls. Under normala omständigheter hade det räckt till en ganska framträdande plats i ett titelrace, men det här är inte normala omständigheter, det är Manchester Citys omständigheter.

Vilket tar oss till söndag, till Pep och till José Mourinho och det som inte har varit lika bra med hösten på Old Trafford.

Monumental söndag

Hanteringen av Victor Nilsson-Lindelöf är beundransvärd. Enorm fingertoppskänsla har legat bakom Mourinhos infasning av svensk fotbolls försvarsjuvel. Lite Europaspel här, ett litet misstag där, ingen bestraffande följd, ett idogt iakttagande av landslagsspelet, Italien-matcherna som plattform för den riktiga lanseringen av honom i startelvan.

Men i andra änden av planen är det desto jobbigare, speciellt i ljuset av kollegan på andra sidan staden.

Romelu Lukaku avbröt en lång måltorka i kväll. Ander Herrera gjorde ett sällsynt framträdande på mittfältet. Mkhitaryan, Martial och Mata har inga riktigt naturliga roller. Det spelar sällan roll om det är 1-0 mot Brighton eller 0-1 mot Basel, matcherna ser ofta likadana ut. Ingen stor dominans, ingen flödande offensivlust, ingen förväntan eller accelererande puls när en offensiv mittfältare kommer rättvänd, men Mourinho kan peka på den där raden och den här gruppsegern och säga som det är: Han är på Old Trafford för att vinna, och han vinner.

Det hade varit ännu enklare att hävda sin suveränitet om inte Manchester City huserat precis ovanför, och ännu desto enklare om de inte hamnat där med hjälp av ett långt mer eggande tillvägagångssätt.

I mina, och vad jag upplever som många andras, ögon motsvarar Mourinhos Manchester United ett oförsvarligt slöseri av offensiv begåvning. Det här hade kunnat göras annorlunda. All världens rikedomar har givit portugisen möjligheten att ösa in tekniskt skickliga spelare i sitt lag, men de egenskaperna framstår i så många matcher som överskott eller bonusegenskaper.

Det blir lite som att köpa en smartphone men bara använda den som miniräknare.

Vi är i december nu, och han har fortfarande rätt, Mourinho, eftersom Manchester United vinner, men på söndag står mer på spel än om han hade fått sitt lag att vinna med lite mer good-will.

På söndag får han inte vara sin egen motgångs arkitekt.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!