Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Noa Bachner

Låt Azerbajdzjan leda med 1-0 från början

Foto: ALESSANDRA TARANTINO / AP TT NYHETSBYRÅN

Wembley är redo för EM:s slutscen.

Hemmalagen är kvar, borta är alla losers som tillbringat den senaste månaden på flygplan.

It's coming home? It barely left.

I normala fall drar sig Janne Andersson för att gå till angrepp nu för tiden. Sedan han fick jobbet har Sveriges förbundskapten valt ett annat medialt modus. Han vänder blad, tonar ned, bagatelliserar, fokuserar på sitt, vill visa respekt, uttrycker på sin höjd förvåning inför kritik. Det spelar ingen roll om det är Luis Enrique som har försökt ställa honom mot Paulo Sousa, Mexikos förbundskapten som säger att han hellre förlorar än vinner på samma sätt som Sverige eller något annat.

Så där har det låtit, förutom när det gäller EM 2020.

Andersson började redan i Rumänien när Sverige kvalificerade sig för den här sommarens mästerskap. Den här idén, sa han, var helt obegriplig. Han radade upp anledningarna. Klimatet, planeringen och det kanske värsta av allt: Det rakt igenom orättvisa. Han återvände till ämnet under själva EM också, i synnerhet när Sverige gjorde sig redo att spela åttondelsfinal i Glasgow. Det skulle knappast göras med någon gul vägg i ryggen med tanke på karantänsreglerna i Storbritannien, och detsamma gällde Ukraina, en annan av de stora förlorarna i ett av historiens mest orättvisa fotbollsmästerskap.

Sverige reste från Göteborg till Sevilla till Göteborg till Sankt Petersburg till Göteborg till Sankt Petersburg till Göteborg till Glasgow och hem igen efter den snöpliga förlusten mot Andrij Sjevtjenkos lag. 

Schweiz mästare i restid

När det var färdigfluget var Blågults förbundskapten inte ensam om att ta bladet från munnen. Två landslag reste mer än Sverige. Chris Gunter, högerback i Wales, ett av dem, kallade hela formatet för ”ett skämt” och tackade de 350 personerna som ”broke quarantine rules and their bank accounts” för att kunna se landslaget på plats när han skrev ett ilsket och uppgivet avskedsmeddelande på Instagram efter lagets sorti. 

Wales studsade runt mellan Cardiff, Baku, Rom, Baku och Amsterdam och hade samlat ihop 8661 kilometer flygning när ett helt slutkört landslag dök upp i åttondelsfinalen med noll procent kvar i tanken och förlorade med 4-0 mot Danmark.

Schweiz blev europeiska mästare i restid när deras EM utvecklade sig till en logistisk mardröm. Vladimir Petkovics lag reste mer än 11 659 kilometer från Zürich till Baku till Rom till Baku till Bukarest till Sankt Petersburg och krigade sig igenom förlängningar och straffar mot först Frankrike och sedan Spanien. 

När spelarna gjorde sig redo för straffläggningen i Ryssland pumpades ”London Calling” med The Clash ut ur högtalarsystemet. Man undrar nästan om Fabian Schär påmindes om att ännu en långflygning var belöningen på andra sidan innan han missade sin straff.

Fyra lag som har jobbat hemifrån

På tal om Spanien och Danmark.

Om Sverige, Schweiz, Wales och en rad andra länder återfinns i förlorarhögen av denna senaste av många infantila idéer från Uefa, då finns Kasper Hjulmands landslag och de tre andra semifinalisterna i vinnarbåset.

Till Wembley kommer fyra lag som jobbat hemifrån. Danmark – som trots sin hemmaplansfördel förlorade två av tre matcher i gruppspelet – behövde resa först i åttondelsfinalen för att möta Wales i Amsterdam (635 kilometer bort) och fick sedan fortsätta till Baku för kvartsfinal mot Tjeckien. Tjeckien hade rest femte mest i hela EM redan när de besegrade Nederländerna. 

Spanien hade sitt basläger i Madrid och mys-pendlade till Sevilla hela gruppspelet. Italien lämnade Rom först när det var dags för åttondelsfinal för att åka till London och fortsatte sedan till München. 

England spelade samtliga gruppspelsmatcher och sin åttondelsfinal på Wembley innan man tvingades till Rom för kvartsfinalen mot Ukraina, som hade rest sjätte mest i hela turneringen när de anlände till Glasgow för sin match mot Sverige.

Tack och lov är Gareth Southgates spelare tillbaka på sin ö nu.

It's coming home? It barely left.

Finns en helt skev balans

Spelar semifinallagen semifinal på grund av sina hemmafördelar?

Det är naturligtvis svårt att måla en så drastisk bild, men både statistiken och logiken tydliggör att det har spelat roll. Om några lag tvingas flyga nattflyg, brottas med logistiska bestyr, ställa om mellan olika temperaturer och ibland tidszoner, tillbringa många timmar på bussar och flygplan, sova i olika sängar och dessutom spela inför långt färre supportrar – medan några andra inte drabbas av allt det där, då finns så klart en helt skev balans.

Ett värdland hör mästerskapet till. Över tid har det blivit synligt hur arrangören gagnas sportsligt. Sverige till semifinal 1992, England till semifinal 1996, Frankrike vann sitt hemma-VM 1998, Sydkorea gick till semifinal 2002, Portugal till final 2004, Tyskland till semifinal 2006, Brasilien till semifinal 2014, Frankrike till final 2016, Ryssland till kvartsfinal 2018.

Det här är dock annorlunda. Hemmaplansfördelen i EM 2020 har gynnat en grupp lag och förstärkts av karantänsregler – och det lär bli värre. Wembley kommer att vara proppat med engelsmän när det hela ska avgöras, väldigt få utlänningar kommer in i landet. Det är svårt att ta situationen på allvar.

En galen idé, men en bra idé, som Michel Platini konstaterade när det här blev klubbat, och visst är den bra, allra bäst är den för...England.

Låt Azerbajdzjan leda matcherna med 1-0

Själv tycker jag mest synd om Azerbajdzjan, som arrangerat massor av matcher. Deras landslag har heller inte rest en meter, men av fel skäl. 110:a på världsrankingen. Bara vunnit 16 landskamper genom tiderna och aldrig deltagit i ett mästerskap. Här kom den gyllene möjligheten när Uefa Willy Wonka-delade ut en guldbiljett till högstbjudande.

Det räckte inte, men skam den som ger sig. 

Jag har därför en idé. Vad sägs om att låta Azerbajdzjan och sju-åtta andra landslag spela på hemmaplan i EM 2028 – men även inleda matchen med 1-0-ledning och tillgång till fria byten?

Det är en galen idé, men en bra idé.