Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Noa Bachner

Läget blir allvarligare på kort och lång sikt

IFK Göteborgs August Erlingmark.Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN
AIK vann med 2-0 på Friends arena.Foto: JESPER ZERMAN / BILDBYRÅN

Derby della krishantering hade en tydlig vinnare.

AIK har funnit svar.

IFK Göteborg sjunker allt djupare ned i spagat.

Allsvenskan 2020 är en serie utan några speciellt tydliga konturer. Detsamma gäller för många matcher, kanske AIK mot IFK Göteborg mer än någon annan, ett sorts konturlöst crescendo på det svenska fotbollsåret.

Så såg det i alla fall ut när man blickade mot den här matchen för ett par veckor sedan. Men en röd tråd löper mellan AIK:s prestationer nu. Beslutet att ge tränarjobbet till Bartosz Grzelak fick önskad effekt med god hjälp av ett gäng tunga rekryteringar. Grzelak har stora utmaningar framför sig, AIK behöver hitta en väg till resultatmässig hållbarhet och stöpa om balansen på sin trupp, men Grzelak har lyckats ta sig över sitt första hinder på Friends. Nedflyttningshotet är långt borta, AIK kan fundera på 2021 och den stora frågan: Vilket lag som ska spela sig genom allsvenskan i framtiden.

För IFK Göteborg blir läget däremot allt mer allvarligt, på både kort och lång sikt. 

Kampen för allsvenskt kontrakt ser förvirrad ut och ny energi måste komma inifrån nu. Tränarbytet har inte satt fart på laget, inte heller värvningarna av klubbikonerna Pontus Wernbloom och Mattias Bjärsmyr. Även om laget släpar sig till säker mark har stora, bestående frågetecken för riktning och arbetssätt gjort comeback efter ett par års frånvaro.

Förstår att Roland Nilsson ser frågande ut

Visst var det enkelt att emellanåt hitta saker att kritisera mellan 2018 och 2020, men desto svårare att anklaga den sportsliga ledningen på Kamratgården för otydlighet. Alla kunde se med vilka medel man försökte röra sig framåt, framgångsrikt eller inte. 

Ett av skälen till den tydligheten var kommunikationen, ett annat var logiken bakom många beslut. I ett par år har spelare och tränare – inte bara Poya Asbaghi utan även Ferran Sibila – rekryterats efter en och samma linje: I syfte att realisera ett önskat spelsätt. Som klubb hade IFK Göteborg först identifierat hur man skulle göra saker innan man bestämde vem som skulle göra det.

Årets renovering av den blåvita truppen följer något annat, och själv tycker jag att det impulsiva krispaketet är illavarslande. Den nya sammansättningen ser ut att vara sprungen ur desperation, och effekterna uteblir. Pontus Wernbloom, Mattias Bjärsmyr och Jakob Johansson är alla individuellt skickliga spelare, men de har installerats i ett lag där deras färdigheter inte tycks komma till sin rätt. Det har sina skäl. Med Asbaghi borta blev huvudtränaransvaret Roland Nilssons. Han ska göra en sak på kort sikt och en annan på längre. Han har ett lag med vissa färdigheter, men han är indirekt ombedd att använda spelare med helt andra.

Nilsson, liksom många andra, ser frågande ut. Jag förstår varför.

Vilket IFK Göteborg är det han har fått i famnen? 

I spelmässigt spagat

Vad man brukar få av den sortens osäkerhet är famlande. 

Så ser också IFK Göteborg ut, mot AIK blev det extra tydligt. I vissa stunder klarar man av att spinna vidare på sina intränade passningsmönster och sin förmåga att dominera bollinnehavet centralt, i andra hindras man av nya taktiska direktiv och nya spelare som helt enkelt fungerar bäst i en annan sorts fotboll. I stället för en mer direkt anpassning av spelet som gav tre miljarder oavgjorda matcher har man hamnat i spelmässigt spagat.

Mot AIK gav det en insats utan tendenser. Vi såg en första halvlek som egentligen kan beskrivas på samma sätt. AIK hade ledningen, men som med allt den här allsvenska säsongen innebar inte det någon var nöjd.

– Vi leder, men det är inte så mycket mer än det, suckade målskytten Filip Rogic medan höstmörkret sänkte sig över Solna.

Andra halvlek fortsatte i samma anda tills det att Henok Goitom krutade in 2-0. AIK tågade mot segern, IFK Göteborg drev runt i cirklar. Alla försök till forcering försvann ut i tomma intet.

Båda klubbarna går en vinter av utvärdering till mötes. Det finns flera gemensamma punkter på dagordningen. I både AIK och IFK Göteborg finns äldre spelare som funderar på vad kroppen orkar nästa vår, unga spelare som inte vet om de var en del av problemet eller lösningen 2020 och tränare som vill veta under vilka förutsättningar de kan börja sätta sin prägel. 

För AIK:s del har utfallet av sommarens krishantering erbjudit en stund av lugn och en möjlighet till eftertänksamhet. För IFK Göteborg växer behovet av lösningar, men problemen tycks bli fler för varje dag som går.