Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Noa Bachner

Inget kostar mer än en hämmad kapten

Anders Christiansen.
Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN
Malmö slog Kalmar med 3.1
Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN
Henrik Rydström och Kalmar FF förlorade sin första match för säsongen.
Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN

Kalmar kom till Malmö för att passa och rotera sig till poäng.

De fick en lastbil i huvudet.

Det är inte lätt att vara ideologisk.

Det har det nog aldrig varit, men att svära trohet till den bollinnehavsorienterande fotbollsideologi som Henrik Rydström håller hårt i tycks vara bland det mer provokativa en fotbollstränare kan göra nu för tiden. 

Hans Kalmar hade spelat sig ur situationer och in i en finfin säsongsstart med noll förluster på sex matcher och bara fyra insläppta mål – men runtom i landet har skeptikerna suttit redo med fingret på avtryckaren. 

Förgäves. Bollen har inte spelats i gapet på någon, resultaten har inte havererat, man har inte fått möjligheten att kalla Rydström naiv eller göra sig lustig över bollinnehavsdöden. Det har ju fungerat.

Dags att korka upp champagnen: Här kom det efterlängtade ögonblicket.

Malmö FF och Jon Dahl Tomasson bjöd på en perfekt matchplan. Han ställde ut ett man-man-markeringsspel med Anders Christiansen i den nummer 10-roll som Ola Toivonen ägnat några veckor åt att förbruka och tog matchen med storm.

Kalmar satte uppspelen i halsen från start och skänkte bort 1-0-målet efter nio minuter. Erdal Rakip var påpasslig när han såg Lucas Hägg-Johanssons farsartade försök till utrusning och följande vurpa. Minuterna innan hade Berget och Christiansen skurit upp ett splittrat Kalmar-försvar med enkelhet och Colak bränt en bra chans. Det skulle bli ett tema.

Kalmar gjorde sig redo, ställde sig i sina positioner, redo att kliva fram, men Malmö vann boll och spelade in bakom backlinjen. Douglas Bergqvist och hans vänner fick springa baklänges med blicken vänd mot himlen och blodtörstiga MFF-spelare till höger och vänster.

Såg ut som en vimsig turist i London

Ett dominant MFF – en syn som dröjt – men kunde mästarna äntligen hålla nollan?

Vi fick se en bra Kalmar-period i första halvlek, med flera anfall som öppnade MFF, och hade det inte varit för sävligt beslutsfattande från Piotr Johansson ena gången och någon annan nästa hade man spelat sig till målchanser.

Så blev det inte. Med växande självförtroende kom också övermod. Det hade som sagt funnits varningssignaler, men bortalaget fortsatte trots dessa at spela sig ur eget straffområde vid inspark efter inspark. Hur det var tänkt att det skulle gå till? Svårt att säga. Den falska nian som brukar suga upp bollen (Oliver Berg) blev manglad, Calle Gustafsson hade landets bästa spelare flåsande i nacken och såg orolig ut, och det fanns inga alternativ att söka i djupet. Till slut blev Romario uppäten och Berget kunde ge Antonio Colak årets enklaste avslut till 2-0.

Totalt sett vann Malmö bollen på offensiv planhalva 15 gånger i första halvlek. Gång på gång såg Kalmar ut som en vimsig turist i London, med en otäck karamellkaffe från Starbucks i ena handen, på väg från tio dåliga foton vid en röd telefonkiosk och två för stora Selfridges-påsar i andra näven. Blicken fäst till höger vid övergångsstället, en lastbil i hög fart på väg från vänster. 

En skillnad: De flesta bilister i London bromsar, inte MFF.

Inte varit lika arg sedan 2008

Men nej, detta till trots: Någon nolla skulle det inte bli. 

Kalmar gick in för att slicka såren innan Rydström ställde sig vid Diljen Otlus halvtidsmikrofon och förklarade att bara Jonathan Ring och Lars Sætra hade betett sig acceptabelt (efter matchen menade han att han inte varit lika arg på en insats sedan 2008).

I Malmö FF var det duellvinnaren Vagic som återigen stod ut vid sidan av Christiansen (matchens gigant), men han och Malmö bibehöll inte sin intensitetsnivå från första halvlek, utan lät Kalmar känna sig in i ett mer betydande bollinnehav. Någon större uppfinningsrikedom runt ett samlat hemmaförsvar syntes inte till, men det stoppade inte Douglas Bergqvist från att vräka in 2-1 från 35 meter. För Marko Johansson upprättades i samma ögonblick ett frågetecken till. Hur många ytterligare har han och MFF råd med?

Någon stress hann däremot inte uppstå

Christiansen svingade in en frispark som Colak stötte i mål några minuter efter, och det tog udden av matchen.

Kalmar gör helt rätt

Två diskussioner går att stanna till vid efter en match som den här. Den ena handlar om Kalmar och knyter an till den där besynnerliga längtan efter att få banka på allt det här. 

Är det fel, det Rydström håller på med? Naturligtvis inte. 2018 slog Uwe Röslers MFF Nanne Bergstrands Kamlar med 4-0. När Magnus Pehrssons sejour som Kalmar-tränare började gå mot sitt slut i september året därpå blev det 0-5 på hemmaplan. MFF hade 72 procent av bollen och 25-4 i avslut. Förra säsongen föll man med 0-4 igen hemma på Guldfågeln, med Bergstrand tillbaka på tränarbänken hade MFF 19-5 i avslut, 68 procents bollinnehav och slog 699 passningar mot Kalmars 326.

Nu förlorar Kalmar mot MFF igen, men nu gör Kalmar helt rätt. Här gjorde man inte sig själva rättvisa, men hade ändå saker att säga till om, ett eget bollinnehav, en egen förmåga att skapa saker. Det kostade några mål, men i ett längre perspektiv var det ett steg i rätt riktning. 

Det finns nämligen ingen annan väg ut ur evighetscykeln av nedflyttningsstrider än att försöka utveckla spelare med bollen vid fötterna. Det är så man kan sälja och återinvestera och växa, inte genom att parkera framför egen kasse och vänta på bättre tider.

Den andra handlar om Malmö FF, som är på väg mot bättre tider. Här haglade beskeden i positiv bemärkelse. Är Colak matchvinnaren det är meningen att han ska vara? Japp. Ska Anel Ahmedhodzic ingå i startelvan? Trodde någon något annat?

Och viktigast av allt: Vem ska spela 10:a? Anders Christiansen. Med seriens bästa spelare i full blom går det att dras med bekymmer av olika slag, och detta är positionen han blomstrar i. 

MFF har råd med det mesta, men ingenting kostar mer än en hämmad lagkapten.