Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Noa Bachner

Ingen trodde väl att Dif skulle klara det?

Fick en mardrömsstart - men lyckades sedan vända
Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN

Mästarlag brukar behöva bjuda på mästarinsatser.

Efter 59 halvlekar visade det sig att Djurgården hade sparat den bästa till sist.

Där står Tommi Vaiho. Tre gånger har han lämnat Djurgården. Man har inte riktigt trott på honom. Där är Elliot Käck. Som tonåring fick han veta att det inte skulle bli någon fortsättning här. Man trodde inte på honom. Där är Jesper Karlström. Förra hösten lånades han ut till Brommapojkarna. Här var det inte riktigt någon som trodde på honom. 

Där är Marcus Danielson. Som 20-åring fick han flytta hem till sin mamma i Eskilstuna och ta ett extrajobb på en lagerlokal efter en misslyckad vända i Helsingborg. De trodde inte riktigt på honom. Längst fram i planen jagar Mohamed Buya Turay. När han kom till Sverige för sex år sedan hamnade han i division ett-klubben Vasalund, men ratades. De trodde inte på honom.

Mitt i allt står den här eftermiddagens mest förvandlande kraft: Astrit Ajdarevic. Jag ska villigt erkänna att jag inte riktigt trott på honom i år, att han skulle ha en roll i det här laget, att ett SM-guld skulle stå och falla med honom, men här är han, matchvinnare mellan raderna med ett av de bästa inhoppen någon har gjort i svensk fotboll 2019.

Om man får höra att man klarar av saker brukar det betyda något, föda ett ganska robust självförtroende – och tvärtom. 

Det här är ett lag med ett tema: Det är ingen som har trott på dem.

Mot Norrköping ställdes allt på sin spets. Här skulle väl testet visa att det här inte var ett guldlag?

Starten inget lag har råd med

Det var starten som inte något lag har råd med i någon match, oavsett vad som står på spel.

Vad hände egentligen? 

Norrköping fick en hörna, något kastades in mot Sead Haksabanovic (mer och mer lik Xherdan Shaqiri för varje vecka som går, oerhört bra här), och för andra gången den här eftermiddagen eskalerade en barnslig situation i samma hörn av Östgötaporten. Stora mängder killar samlades och skrek fula ord och viftade med händerna, låtsades provoceras av varandra för att ta uppmärksamhet från fotbollen. 

Hela Djurgården fick involvera sig i en totalt onödig uppgift som gick ut på att lugna ned sina egna följare. När hörnan väl kunde slås efter flera minuters uppehåll var det in mot ett straffområde med tveksamt fokus, och en Lauritsen-höft som skarvade in 1-0.

– Det är klart att det inte kom så lägligt, men vi har bara oss själva att skylla, konstaterade en diplomatisk Danielson i halvtid.

Gästerna försökte ta sig i kragen, forcerade en kvitteringsmöjlighet, men Norrköping tog undan bollen på mållinjen, anföll för andra gången och gjorde sitt andra mål: Witry halkade och Sead Haksabanovic nickade (!) in ett mål som Djurgården släpper in när de inte riktigt är med. Fråga Nikola Djurdjic som fick vara lika ensam i samma yta för några veckor sedan.

Danielson arrangerade krismöte för andra gången, och vi hade inte ens spelat en kvart. Hans lag spelade en match som behövde nyktra till.

Långt ifrån vad Djurgården önskade

Därefter började det spelas. Det positiva för blårandig del var att det var långt kvar. Efter 20 minuter gick de att känna igen och fick grepp om spelet, tryckte ned Norrköping, vann bollen högt och letade inspel i deras straffområde, men mot ett av seriens bästa försvar är inte målchanser något man vaskar fram i överskott eller får gratis. 

Ett gäng andravågsavslut var allt guldkandidaterna mäktade med, något träffade ett knä, något annat placerade Buya Turay över, Edwards utanför och Karlström en bit ovanför ribban. 

När domaren hade blåst för halvtid hade hemmalaget bara skjutit sina två skott, Djurgården tolv.

Samtidigt hade Malmö FF och Hammarby börjat göra rätt för sig på annat håll. Vad Djurgårdens spelare än föreställt sig när de försökt sova på nätterna den här veckan var det här nog ganska långt ifrån även de minst önskvärda scenarierna.

TV: Här tändes hoppet för Djurgården

Karlström nätar för Djurgården tidigt i andra

Överdos av syre

Sin första riktiga möjlighet skulle Djurgården dock skapa först när andra halvlek började. Mohamed Buya Turay tog ett uppspel från Gerson och blev fri, kom ur vinkel men till avslut, men Isak Pettersson stod emellan, och då krävs ju som bekant något extra.

Astrit Ajdarevic hade bytts in för att ge bortalaget lite mer, och det gjorde han. Först med en krossboll som öppnade Norrköping, sedan med ett skott som Pettersson tippade till hörna. När den hade rensats kom Jesper Karlström rätt till bollen. 

1-2 och en överdos av syre.

Som Djurgården såg ljuset. Ajdarevic fortsatte briljera, hög av stunden vräkte han i väg ännu fler öppnande passningar som satte Norrköping under tryck. Kujovic kom några centimeter från en förlösande kvittering när en överlång frispark från Witry hittade honom. Elliot Käck dundrade över från 15 meter. 

Malmö gjorde 4-0 i Örebro, och det var med andra ord en fråga om vad som skulle hända här. 

Ingen gör två mål borta mot Norrköping

Vad som hände här?

Djurgårdens press var obönhörlig, ett mästarlag gjorde entré. 

Man vann alla andrabollar, lyckades avvärja alla kontringsförsök, hittade fram med alla passningar, och ingen aktion förtydligade den beslutsamheten än den som ledde fram till kvitteringen. Astrit Ajdarevic och Elliot Käck hade kört fast långt ned till vänster, inramade av tre Norrköping-spelare. Bollen såg ut att vara förlorad, men Käck gav sig in med livet som insats, vann trettiofem motlägg, pressade fram bollen till Kujovic som krutade in ett inspel på Buya Turay.

Inget lag gör två mål borta Norrköping nu för tiden. 

Ingen trodde väl Djurgården skulle göra det?

TV: Turay hjälte - kvitterar för Djurgården

Dyker upp på Kujovics skottinlägg

Sparade det mest mästerliga till sist

Till slut skulle väl masken åka av?

Det här är väl ändå inget mästarlag? Eller? Låt gå för en bra säsong, för segrarna och marginalerna, för spelarna som tagit sina kliv, för tränarduon som verkar veta vad de håller på med – men ingen menar väl på allvar att Djurgården ska hålla hela vägen?

Med en förlorad guldmatch innan den ens hade börjat, vem tror på det här?

Det är bara en minut kvar, och nu tror alla på det.

Jesper Karlström får en boll lite för långt ifrån sig och sticker in benet i desperation. Alla tror att det är tillräckligt starkt, och det är det. Norrköping slår en boll framåt, alla tror att Danielson ska lösa det, och det gör han. Haris Radetinac ställs en mot en. Alla tror att han ska lösa det, och det gör han.

Mästarlag brukar behöva bjuda på mästarinsatser. 

Djurgården har gjort det igen och igen. Av alla 60 halvlekar man har spelat den här säsongen sparade man sin mest mästerliga till sist.

TV: Brister för Bosse Andersson i segerintervjun

”Får spel direkt på slutsignal”

LÄS MER: De flyttas ned – efter 0-1 på stopptid