Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Noa Bachner

Ingen guldstrid blir så här brutal

Foto: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN
Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

Hammarby vann en match och gav sig själva en till i present.

Med den avklarad står en sak klar: Inget lag attackerar guldet med samma hastighet som Stefan Billborns. 

Men det räcker ju inte med att konstatera det.

Sådan är den, guldstriden som helt enkelt inte finns. För varje litet nytt avsnitt av den föds tio olika slutsatser, för varje lag som tar ett resultat är det flera andra som ser dörrar öppnas och stängas. 

Den allsvenska hösten har precis förgrenat sig i ännu mer drama. Medan Malmö FF snörar på sig skorna och gör sig redo att slå sig ned i förarsätet stirrar Djurgårdens spelare med glåmig blick mot himlen. Initiativet har varit deras i nästan tio omgångar. Nu kan det byta händer, och på andra sidan planen studsar höstens bästa lag i Sverige, Hammarby, mot nya höjder.

Det har funnits stunder då de inte ens haft Lennart Johanssons pokal i sitt synfält, men nu står den där borta, och inget av alla lag som är på väg dit har bättre fart under fötterna än Bajen.

Chansfattig första halvlek

Faktum är att det här är allsvenskans två bästa lag efter uppehållet, och det syntes matchen igenom varför deras poängskörd varit snarlik efter sommaren, varför det det inte är många som haft förmåga att rå på något av dem.

Hammarby hade inget val. Skulle den hysteriska spurten mot mållinjen ha en chans att resultera i guld var det inget alternativ att sakta in, snubbla till eller göra något annat än att vinna vidare. För Djurgården hade inte ett kryss inneburit jordens undergång, men prestationsnivån, som vacklat något på sistone, fick gärna återhämta sig, och förlusten skulle lägga sig som en blötfilt. Inte bara över guldjakten, utan ännu ett mörkt derbyår.

Serieledarna öppnade starkt och tryckte ned sina grönvita gäster, som fick inte låna bollen första 10 minuterna innan man kom in i det. Tankovic sköt utanför i deras första anfall, en snabb omställning, och några minuter senare öppnade man Djurgården på nytt när Dennis Widgren stiligt vinklade in Tankovic i mellanytan, men Kacaniklic skott flög över.

Sedan var det slut på det roliga. Halvleken blev chansfattig och tät, så som det blir när två lag bottnar i sitt spel och inte kan ta ut varandra. Det var syrebrist på mittfältet, small hela tiden, och de få ytor som fanns att hitta bakom spelare blev snabbt befolkade av flera från båda lagen.

Ett ögonblick av avgörande karaktär

Inget av lagen tilläts spela speciellt mycket. Richard Magyar hade pratat om att hantera matchbilder som den här och inte krokna. Hans Hammarby hade gjort det mot AIK, en sorts demonstration av ett lag i utveckling, men här mötte man elva spelare som haft samma förmåga inbyggd i sin säsong.

Andra halvlek började i exakt samma anda. Det gneds, vreds och gnagdes – och sedan kom ett ögonblick av avgörande karaktär. Inlägget, löpningen, avslutet: Simon Sandberg skar genom Djurgården och matchbilden, Nikola Djurdjic språngnickade, och med det vände han upp och ned på tyngdlagarna som hade hållit tillställningen stängd.

Spelet hann knappt återupptas innan Kacaniklic gjorde tvåan av bara farten, men det var lika mycket ett stirrigt Djurgården som spelade bort sig själva. En svår, hög krossboll överraskade Elliot Käck, som inte kunde kontrollera den. Sandberg – igen –– rånade honom, dundrade fram och hittade en helt naken Kacaniklic. 

Tommi Vaiho kunde inget göra, men hans lag var tvungna att hitta på någonting.

Djurdjic och Kacaniklic gör mål inom tre minuter i derbyt

Ingen guldstrid blir så här brutal

De fick en livlina till skänks. 

Jeppe Andersen visades ut minuten senare, en onödig fällning av Jesper Karlström renderade i ett andra gult, och projekt forcering kunde inledas med en ganska given metod. 

In kom Emir Kujovic, ut gick Curtis Edwards, och spelet blev rakare. Det tog en kvart innan det bar frukt. Diagonala inlägg hade börjat hagla in över Davor Blazevic straffområde, och resultatet av trycket blev hörna på hörna. Till slut reste sig Jacob Une Larsson högst av alla och tryckte en nick som Blazevic parerade snyggt, men på returen stormade Buya Turay fram och reducerade.

Belägringen fortsatte. Ring nickade utanför i bra läge innan Blazevic klarade en nick från några centimeter. Bärkroth träffade stolpen på ett överlångt inlägg från Käck. Nedtryckta, undertaliga och med ett anstormade, desperat Djurgården – men Hammarby höll stånd.

De kunde ha väckt sig själva ur gulddrömmen, fallerat under pressen, lämnats att våndas över det röda kortet, men de uthärdade, och nu höjs volymen. 

Inga högtalare i världen klarar ljudet av den här upprinnelsen. Ingen guldstrid blir så här brutal. 

Inget lag dundrar genom den med högre fart än Stefan Billborns Hammarby.

 

LÄS MER: De vann läktarkampen under Stockholmsderbyt