Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Noa Bachner

Har tryckt på play – alla vet hur det går

Alexander Isak och Robin Quaison. Foto: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN
Robin Quaison inledde målskyttet. Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN

När bollen låg i nätmaskorna kändes det mest som en formalitet.

Han hade kunnat kuva inför Nationalarenans kokande förväntningar, skicka bollen upp på tredje etage eller inte varit på just den grästuvan.

Men det här är Alexander Isak, och historien går inte så.

Och nu börjar den på riktigt.

Det är så det känns, som om han har aktiverats, som om någon har tryckt på play och alla vet ungefär hur det kommer gå. För mycket press? Det finns i dagsläget inga bevis för att det ordet överhuvudtaget ingår i ekvationen. 

Han fick vänta vid sidan en stund. Här skulle det göras ett jobb, och det gjordes av Marcus Berg med bravur (han var riktigt bra men bollen är radiostyrd och kommer aldrig gå in). När det var avklarat kunde ersättaren både i kväll och på sikt lanseras. 

Det blev aldrig speciellt oroligt tack vare Sveriges propplösare 2019, och i första halvlek var han mer Batman än Robin. 

Du behöver spräcka nollan mot Rumänien? Hämta upp ett underläge mot Norge? En bra start mot Malta?

Who you gonna call?

Prova Quaison.

Sett honom mer än alla andra

Han mattades av, precis som alla andra, och det var inte helt enkelt att förstå om det var något man försökte göra men inte klarade av i ganska många minuter eller om det bara sparades krafter till den vulgärt mycket tuffare uppgiften i Madrid på måndag.

Efter målet bjöds vi ett trevande Sverige som tog en kvart på sig att skapa sin första period av dominans. Den leddes av en livlig Emil Forsberg (Sveriges bäste över 90 minuter), som dels sköt en bra frispark och dels spelade fram Augustinsson till ett helt okej läge efter dribblingsräd längs kortlinjen.

Den drevs vidare av Quaison. 

Jag räknade inte till många tillfällen när han slog en passning och inte omedelbart sökte en yta med en maxlöpning i första halvlek. Han var inte långt ifrån att knoppa in ytterligare ett mål och var några tår och knän från att springa sig fri. Janne Andersson berättade nyligen att han och Peter Wettergren har scoutat honom mer än alla andra svenska landslagsspelare, att de har ”väntat” på honom. 

Så här tre matcher och tre mål in i det här kvalspelet är det enkelt att förstå varför.

Har blivit en poänggarant

Den svenska insatsen sviktade, om vi ska vara helt ärliga. 

Malta såg osäkert luriga ut i stunder, som om de inte var övertygade om sin egen förmåga, men ändå lite, och de var faktiskt nära att kvittera strax innan halvtid när superirrationelle vänsterbacken Joseph Mbong – vansinnigt underhållande att titta på med högst risknivå på hela planen, får gärna komma till allsvenskan – svingade in ett finfint inlägg till en framstormande Effiong på bortre stolpen, men Robin Olsen klarade nicken med en benparad.

Efter paus tog Blågult ett mer kraftfullt kommando från start, med högre, bättre fungerande press och fler spelare som involverade sig.

Om Robin Quaison har varit kvalspelets utropstecken har Viktor Claessons påverkanskampanj varit lika anspråkslös som hans spelstil. När han stötte in sitt tredje kvalmål på lika många matcher var det Marcus Bergs fenomenala framspelning som bländade publiken och Claessons framväxt som en av landslagets poänggaranter som hamnade i skymundan. Men en poänggarant, det är han, två år efter att ha erövrat högerkanten med en jätteuppvisning på Madeira.

Lever i sitt eget universum

Här skulle det göras ett jobb – och det skulle göras ett mål om man hade nummer 15 på ryggen och fick komma in.

Efter 2-0 saktade Sverige ned i väntan på det här landslagets stora attraktion just nu, 19-åringen som har gjort två riktiga landskamper men vars namn skanderades fyra varv runt hela Friends när han skulle bytas in.

Vad gör man med förväntningar av den sorten?

Mål. I alla fall om man fortsätter att leva i sitt eget universum, för det kändes så himla väntat att det var Isak som skulle raka in trean och ingen annan. Bollen sökte honom som om den var juridiskt bunden att göra det för att slippa hamna i fängelse. Han hade varit på planen i tio minuter när han tittade på en imaginär klocka och spejade ut över det gula, bullrande landskapet. I bakgrunden låg bollen i nätmaskorna, och det kändes mest som en avklarad formalitet, och det var något i Isaks blick som sa att han också vet.

Så, det var det. Next?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!