"Har ni sett – det här är inte klokt"

Först och främst en applåd till Manchester United, världsmästarna.

När det gäller att maximera varje sekund av sin existens i kommersiellt syfte är det ingen fotbollsklubb i hela världen som kommer i närheten. Nytt sponsoravtal med en blöjtillverkare? Låt oss dunsa in i ditt flöde med nyheten utsmetad (dåligt ordval) från topp till tå. Du reser till Mikronesien? Grattis, vi har precis öppnat vår merchandisebutik på öns södra halva så du slipper bila till den norra (men om du bara hinner dit har vår officiella hyrbilspartner ett bra erbjudande för medlemmar).

Idag presenterade revisionsbolaget Deloitte sin årliga rapport om fotbollens finanser: Deloitte Money League. Gänget från Old Trafford återfinns högst upp i pyramiden. Världens rikaste klubb, strax före Real Madrid. Nästan alla är backade av stora tv-avtal, men det som skiljer Europas jättar från varandra är i huvudsak kommersiella intäkter. Alla försöker göra det Manchester United gör, men Manchester United gör det bäst. 

Bland annat presentationsfilmer när de vinner transferfönster.

Är det här vi har hamnat?

Nu till dagens två bekymmer.

Först den disiga trailern för Alexis Sanchez, som möttes av lika mycket fascination som jubel. Dels från privatpersoner, men även stora supporterkonton på sociala medier som sprider sitt innehåll till hundratusentals fans världen över. Jag har knappt sett en negativ reaktion, vare sig inifrån Manchester United-sfären eller utanför. 

Många är helt enkelt golvade: ”Wow, såg ni?”

Ja, vi såg, men med risk för att klampa in på festen och stänga av musiken: Vadå wow? Är det här vi har hamnat? I blind, hjälplös beundran inför presentationsfilmer av nyförvärv? Har fotbollen gjort det här med oss?

För vad är det egentligen Alexis gör? Han tar på sig kläder, han spelar ett pianostycke på några sekunder (vi får förutsätta att det faktiskt är han som spelar) och han tar ett andetag på Old Traffords gräsmatta. 

Är förväntningarna på människan Alexis Sanchez så små att vi häpnar över att han kan klä på sig, andas och spela en enkel melodi på ett instrument? Eller är det videons kvalitet? Att Manchester United har råd med en fin filmkamera? Att någonting rör sig på skärmen? Att vi vant oss vid att betrakta varje presentation som ett avgörande mål i en Champions League-final, så till den grad att innehållet inte längre spelar någon roll?

Är det bara wow för att det hör till?

Tre nya tävlingar

Det andra bekymret handlar egentligen om hur i synnerhet engelsk fotboll utvecklas när bruset runtom kring framställs som viktigare än själva sporten. För det gör det. 

Vi får en parallell verklighet där tävlingen i huvudsak går ut på tre saker: Transfers, bokslut och retweets.

Övergångar har alltid varit en drog för supportrar. En ny spelare stakar ut vägen till en gyllene morgondag. Han eller hon är klar, nu vänder det.

Läser man tidningar från tidigt 1900-tal (har jag fått berättat för mig, inte gjort själv) upptäcker man mycket fokus på övergångshistorier och rykten redan då. Men i takt med att transfermarknaden vuxit sig större medialt och slagit rot i internets snabba och burdusa verklighet, har övergången kommit att representera något annat.

Snart börjar en ny säsong

I den samtida beskrivningen av fotbollen matas vi med ett väldigt enkelt budskap från alla håll. Finansiella analytiker, klubbledningar och förbund övertygar oss om att korrelationen mellan ekonomiska muskler och sportslig framgång är enorm. Tjäna pengar, vinn matcher.

Europas superklubbar, speciellt Englands, ställer upp på det här. Därför är bokslutet en högtid för sig. Hjälp dig själv på traven med varumärkesbyggande ansträngningar i sociala medier, gärna i anknytning till övergångar, används spelarnas dabande jargong som hävstång och håll tummarna för att ekosystemet ska ge resultat.

Manchester United är bäst på allt det här.

Precis som 2016, när de bländade oss med sin värvning av Paul Pogba vann de transferfönstret i går, trots Manchester Citys desperata försök att bryta sig igenom röran med Kevin De Bruynes nya kontrakt. Trots Coutinho. Trots Virgil van Dijk och allt vad de heter.

Så hörrni, tack för i år. Siffrorna är ute, vi gratulerar Manchester United till intäktstiteln även den här gången. Om tio dagar stänger transferfönstret, men det är nog ganska riskfritt att konstatera vilken klubb som slutar först. Twitter? Ingen rår på den röda maskinen. Ställningen just nu är "Alexis spelar piano": 150 000, "Välkommen Henrikh Mkhitaryan": 34 000. Längre ned finner vi den oerhörda besvikelsen "Nytt kontrakt för Kevin De Bruyne": 4 000.

Vi ses igen om fem månader när de förbannade matcherna äntligen är slut.