Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Noa Bachner

Han är passionerat ointresserad av det

Se Guldrushen - Daniel Kristoffersson och Therese Strömberg om Malmö FF:s säsong.
Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN

Ett sista sjöslag.

Idag lämnar Markus Rosenberg allsvenskan, och det ser ut precis som det borde.

Med åren har det blivit svårare att förstå om serien är en spegel av honom eller tvärtom.

Alla mot alla, allt på spel, ett ögonblick för vinnare att vara vinnare och för resten att förlora.

Kan Rosenberg inte göra målen själv delar han ut en armbåge efter sex minuter, så det känns passande, denna sista av hans allsvenska dagar, att hela säsongen ska upplösas i ett stort barslagsmål där bara en kan lämna scenen med armarna i vädret.

Något annat intresserar honom inte, inte heller det Malmö FF han leder in i den här lördagen. Stannar man upp ser man ett tvärsnitt av laget Rosenberg förkroppsligat i sex år nu. Den enda klubben som har färre antal målskyttar i årets seriespel än MFF är dagens motståndare, Örebro. Det är sex spelare som har burit tabelltvåans målskytte till den 30:e omgången, men framför allt lagkaptenen, som leder lagets interna skytteliga på 11 mål.

Här är Malmö FF, med blicken fäst på pokalen, på gränsen till beroende av killen längst fram i ledet.

Och sedan?

Se matcherna live i C More – alla matcher från sista omgången i allsvenskan (extern länk)

Finns ingen tävling att prata om

Det är inte utan att man undrar vad som blir kvar när han inte tar fanan, men det börjar bli desto enklare att förstå vad tiden då han gjort det har inneburit. 

Jag har lyssnat på och deltagit i många diskussioner med slutsatser om Rosenberg som ”den bästa hemvändaren” i allsvenskans historia, och för all del, alla förstår vad som menas. Det stämmer väl på sitt sätt – men den beskrivningen gör honom inte rättvisa. 

I termer av värvningar finns så klart ingen tävling här. För att prata MFF:ska är svenska utlandsproffs som flyttar hem bara deltagare i en tävling som Rosenberg vinner. Igen och igen.

Av allt bra Daniel Andersson har gjort som sportchef i Malmö FF kommer ingenting i närheten av mötet han och Åge Hareide satte sig i för att övertyga honom om att en flytt hem till Skåne som 31-åring var rätt. Kommande veckor kommer målen mot Sparta Prag, mot RB Salzburg, mot Salzburg igen och mot Celtic att vevas gång efter andan.

Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

I skarpt läge har fotbollsspelaren Markus Rosenberg varit förlösande, men med tanke på vad som har hänt sedan 2014 är hemvändare, målskytt eller lagkapten otillräckliga porträtt av allt som har hänt. 

Rosenberg är en epok, och efter sig lämnar han inte bara Malmö FF med andra konturer, utan hela allsvenskan.

En bra ögonblicksbild i dag

Från 2014 och framåt har Malmö FF:s utveckling ritat om kartan för svensk fotboll. Efter Champions League-åren finns det en ny föreställning om var gränserna går, om vad svenska fotbollsklubbar kan göra, ska försöka göra, hur det ska göras. Det har skapat nya målbilder, ett nytt språk bland klubbledare. Det har även medfört nya krav på den som vill utmana, ett behov av andra konkurrensfördelar än pengar. MFF med Markus Rosenberg har i egenskap av svensk fotbolls lok satt press på sin omgivning, vilket har drivit utvecklingen inom en rad områden framåt i ganska rask takt.

Framför allt har det fått resten av landets fotbollsklubbar att kamma sig och professionaliseras i högre hastighet. Dagens vansinniga upplösning av allsvenskan är en bra ögonblicksbild för den som letar bevis, med Djurgården och Hammarby som båda fått ordning på grejerna. AIK:s senaste säsonger också. Alla har insett allvaret. 

Min iakttagelse i korthet: Sverige har blivit ett modernare, mer utvecklingsdrivet och ambitiöst fotbollsland, allsvenskan en bättre, mer framåtskridande liga, med klubbar som arbetar närmare sin egen potential, och väldigt mycket beror på Malmö FF.

Alltså beror väldigt mycket på Markus Rosenberg.

Han är passionerat ointresserad av det

Jag har en del favoritord för att beskriva fotboll. Ett är katalysator. Jag kan knappt säga det längre utan att känna mig som en parodi på mig själv, men nu säger jag det: Katalysator. 

Allt som händer i fotboll har en katalysator, någon eller något som sätter i gång förändring. 

Om Malmö FF har varit svensk fotbolls har Markus Rosenberg varit Malmö FF:s. 

Där andra såg hinder och muttrade lite uppgivet om begränsningar, ryckte på axlarna åt Sveriges plats i den europeiska fotbollsnäringskedjan – då såg Rosenberg förlorarmentalitet. Hans hela uppenbarelse handlar om att inte be om ursäkt för sig själv, att inte förminska sin egen ställning, att inte låta sig trampas på. Mer än något annat har han gått sin egen väg, passionerat ointresserad av hur andra tänker att man borde göra, endast upptagen av att bryta ny mark.

Fotspåren upphör inte där. Eller om det nu är fotspår. Med tiden har det blivit svårt att påminna sig om hur det ligger till: Är det Rosenberg som speglar sig i allsvenskan eller tvärtom? 

Som spelare har jag alltid tyckt att han varit spretig och ganska svårdefinierad, utrustad med en del uppenbara styrkor, men samtidigt omöjlig att placera i ett fack. Vid första anblick kan det se lite kantigt ut, men för den som fördjupar sig finns en annan sida att upptäcka. Pålitlig men ändå impulsiv, temperamentsfull men ändå obehagligt lugn. Lite ful ibland, lite för ful till och med – men ofantligt omtyckt, med en kraft som andra bara kan drömma om. 

Vänta nu, vem pratade vi om?

Har givit oss en osäkrad allsvenska

För visst är likheterna många. När man hör talas om någon som inte gillar allsvenskan kan man ofta vara ganska trygg i förvissningen att det i grund och botten handlar om avundsjuka, och detsamma gäller ju Rosenberg. 

Alla vill ju, om vi ska vara helt ärliga, ha en egen.

Jag gissar att det här är avslutet han själv önskar, en total urballning där den som håller huvudet kallt tar hem rubbet. Jag gissar också att alla spelare som går in i dagens guldstrid drömmer om att göra det med samma säkerhet som Markus Rosenberg gör, den där utstrålningen som gör alla andra osäkra.

För jag undrar om det inte är en just osäkrad allsvenska han har givit oss, på väg framåt utan hängslen och livrem på sitt eget sätt, med ett lurigt leende på läpparna, redo att sätta en armbåge i resten av världen, testa var gränserna går och strunta i vad alla andra tycker.

Senaste nytt från arenorna inför dramat

Expressen på plats i Stockholm, Örebro och Norrköping.