Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Noa Bachner

Hammarby kan hitta på sin egen kris nu

Stefan BIllborn.Foto: MAGNUS LILJEGREN / STELLA PICTURES
Richard Magyar.Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

Hammarby har fått ett utmärkt tillfälle att hitta på sin egen kris. 

Det är en dålig idé.

En bättre är att påminna sig om hur ritningen ser ut. 

Först är det Elfsborg som kvitterar sent. Hammarby tappar poäng. Allt låser sig mot AIK. Hammarby förlorar. Den ena lagkaptenen blir utvisad mot IFK Göteborg och när den andra tar med handen blir det straff för andra gången. Hammarby åker ut ur cupen. Richard Magyar får rött kort och Mjällby vänder på tre minuter. 

Säsongen klipper med ögonlocken.

Det här var ju inte meningen. Bajen skulle inte gegga runt på elfte plats, åtta poäng från serieledning, spela med tio man hela tiden och vika ned sig mot ett ofärdigt AIK fullt av barn. Paulinho skulle inte stå på lika många straffmissar som mål och det skulle inte spela någon roll om Victor Wolf dömde rätt eller fel, Hammarby skulle vara stora och starka, komma som skjutna ur en kanon in i säsongen, redo att sluta bara existera som idé i sitt eget huvud och göra verklighet av allt.

Men så är mardrömsveckan plötsligt komplett, och nu öppnas portarna till den stora krisen.

Minnet är sällan långt

Minns ni 2019? 

En futtig seger på de fem inledande matcherna och en smärtsam kollaps i Malmö. Efter sex omgångar stod Bajen på åtta poäng. Stjärnvärvningen Alexander Kacaniklic hade blivit utbytt efter 70 minuter mot Elfsborg utan att göra någon glad, i hemmapremiären mot Kalmar FF en vecka senare fick han gå av efter en dryg timme, mot Helsingborg, när Hammarby förlorade igen, efter 68 minuter innan han försvann från matchtruppen i flera veckor. Var det här allt? 

Jag tillhörde skaran som började prata om en prövning för Stefan Billborn. Han och Joachim Björklund förtjänade så klart aldrig att sättas under press efter sitt första hack i kurvan, det var inte poängen, men fotbollen har sina egna lagar, framgångar föder förväntningar, fem matcher är en lång tid och där, i början av maj förra året, började tabelltoppen se lite avlägsen ut.

Hammarby stod stadigt, tog ett djupt andetag och körde över Östersund. Saker och ting satte sig. Kacaniklic gjorde 10 mål och 250 assist. I stället för illa avvägd soul-searching tuggade laget på med spelet man ägnat mer än ett år åt att lära sig, ledda av tränarduon man investerat förtroende i, och när säsongen summerades var klubbens bästa placering i allsvenskan på väldigt länge ett faktum, målen fler än man kunde räkna och allt prat om stress under våren bara löjeväckande.

Kan bero på systemfel, men inte i Hammarbys fall

Allsvenskans utseende efter fyra eller fem matcher är nästan aldrig en bra grund för storslagna slutsatser, speciellt inte om den ser ut som den har gjort för grönvit del den här sommaren. En dålig start kan verkligen bero på ett systemfel, något stort och jävligt som man behöver åtgärda ganska omgående, och då är aktivering av krisberedskap ofta en god idé, men så var inte fallet med Bajen 2019, och så är naturligtvis inte fallet nu heller. 

Skälen till den dystra inledningen på årets säsong är flera. Förlusten mot AIK är den kanske mest illavarslande eftersom den var självförvållad. Min gissning är att fler lag kommer att överrumplas av Rikard Norlings tonårslaboratorium, men Billborns passiva, generösa matchplan gjorde saken för enkel. Jag blir förvånad om han testar den igen. 

Andra saker kommer utifrån. Acklimatiseringen till tomma läktare ger med sig. Röda kort och straffar sänker vilket bygge som helst, men Bajens säsong kommer inte att avgöras av vare sig handssituationer eller utvisningar härifrån och framåt, utan förmågan att hålla hårt i ursprungsplanen, påminna sig själva om hur den ser ut, inte fastna i rollen som offer för något eller efterleva myten om att det här med att inte bita ifrån när det gäller ligger i ett mytologiskt ”DNA”.

Bara en kris om Hammarby vill

Det är ju främst yttre omständigheter som har vaggat in laget i den här situationen. Den beklagliga skott– och bollinnehavsstatistiken mot Mjällby hade sett annorlunda ut om inte Richard Magyar åkt ut, och matchen mot IFK Göteborg hade sannolikt utvecklat sig i en annan riktning om inte Jeppe Andersen gått samma öde till mötes. Man kan låta sig konsumeras av oron i kölvattnet av den senaste veckan, smeta ut det dåliga till något stort och bekymmersamt, söka lösningen på problemen i kultur, ledarskap och mentalitet – eller rensa huvudet och återvända till ritningen man hade med sig in i säsongen.

Lösningen finns redan färdig framför näsan, det här är bara en kris om Hammarby vill att det ska vara det.