Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Noa Bachner

Goda nyheter: Sverige är den dåliga nyheten

Noa Bachner om EM-gruppen: ”Sverige går vidare”
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN

Goda nyheter: Sverige är den dåliga nyheten.

Om man nu måste studsa runt i Europa kan man hamna på sämre platser än i Bilbao och Dublin.

Skölj ned dina pintxos med Guinness och längta till EM.  

Låt oss vara ärliga: Lottningen blev en nära-döden-upplevelse. Sverige kunde ha hamnat i det slukhål som grupp F utvecklade sig till: Frankrike, Tyskland och, som det skulle visa sig, Portugal – men Philipp Lahms fingrar slingrade sig runt rätt plastboll i den där skålen, och med tanke på alternativen, med tanke på hur svårighetsskalan ser ut vid tillfällen som det här, så får man vara nöjd.

Det är i alla fall jag, och det av två skäl.

Det första är sportsligt.

Vilket lag ville man helst av allt undvika här? Säg att en kvartsfinalist från VM förra sommaren, som slog ut Holland och Italien på vägen dit, besegrade Frankrike i kvalspelet och sedan vann sin Nations League-grupp mot EM-klara Turkiet och Ryssland och var sekunder från att slå Spanien på Friends för en månad sedan – säg att det laget skulle stå på andra sidan och vi hade alla börjat svamla om hur hemskt jobbigt det här hade blivit.

Goda nyheter: Sverige är den dåliga nyheten. 

Långt ifrån chanslösa mot Spanien

Spanien hade nog önskat sig något annat. 

Själva är man en av världens största fotbollsnationer och har, vilket vi blev smärtsamt medvetna om i början på juni, ett av världens bästa landslag. Men det finns fotbollsnationer på den europeiska kontinenten som befinner sig i ännu finare ögonblick och det finns upplagor av spanska landslag som har sett bättre ut. Alla som såg matchen på Friends, när Rodrigo skyfflade in kvitteringen i samma sekund som domaren var på vippen att blåsa av matchen med en svensk seger på resultattavlan, såg att Spanien går att störa. Sverige hade lärt sig saker från den torftiga insatsen på Santiago Bernabeu. Sverige saknade Ludwig Augustinsson och Viktor Claesson. Svårt, så klart, men Sverige är långt ifrån chanslöst.

Vidare till Polen, som också är ett bra landslag, men det är samtidigt nästan alla lag som kunde varit där i Polens ställe också. Det är anfallsbesättningen som skräms, med världens förmodligen bästa nummer nio just nu, Robert Lewandowski, som självklar huvudperson, uppbackad av Milans skarpskytt Krzysztof Piątek.

Men! Polen haussas alltid när det är dags för mästerskap, det är samtidigt ett landslag som utvecklat två vanor under 2000-talet: Göra väldigt bra kvalspel, kraschlanda fullständigt i mästerskapen. Nu kommer man åkande till Dublin (där de möter Sverige) med ett ganska svagt mittfält och en backlinje som spelare för spelare är sämre än den svenska. Jag håller Sverige som favorit.

På midsommarafton ska Sverige möta Nordirland, Bosnien-Hercegovina, Slovakien eller Irland. Det sistnämnda undviker vi helst av det enkla skälet att Irland i så fall spelar på hemmaplan (även den tredje gruppmatchen är i Dublin), och att vi då ska möta två värdnationer helt plötsligt, en aspekt av Uefa:s fullständigt bisarra och orättvisa upplägg. Alldeles oavsett är det fyra landslag som är klart sämre än det svenska. Det ger oss goda möjligheter till avancemang.

Står redo att arrangera midsommar

Det andra skälet är att Dublin och Bilbao är två ganska roliga platser. 

Upplevelsen av ett mästerskap definieras inte bara av huruvida Marcus Berg skjuter stolpe in eller ut, om VAR upptäcker att Dejan Kulusevski använd handen för att ta sig förbi David De Gea eller inte – eller huruvida Mick McCarthy klurar ut en fiffig frisparksvariant som ställer Robin Olsen.

I Baskien kommer landslagspubliken åka slalom mellan god mat och barer som tävlar i vem som gör den bästa GT:n. Dublin framstår gärna som ett nöjesfält; en stad som stått redo att arrangera midsommarfirande längre än nödvändigt.

Det räckte med att se Sverige spela skjortan av Rumänien för några veckor sedan för att EM 2020 skulle kännas upphetsande. Med Bilbao och Dublin blir det svårare att skriva roliga låtar om var det ska grävas guld eller stå på pallen, lämna ett hyggligt klimatavtryck och slå läger – men vi har i alla fall fått en kuliss som inte är Baku. Det är bara att låta drömmarna om en helt fri Robin Quaison med Sergio Ramos på efterkälken spåra ur.

TV: Janne Andersson om när Lahm drog Sveriges lott

SportExpressen mötte förbundskaptenen på lottningen