Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Noa Bachner

Faran är över – nu börjar det på riktigt

Foto: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN
Foto: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN

En halvleks låtsaskramp, precis så enkelt som det borde varit och en avslutande tombola av bortamålspsykologi. AIK navigerade sig genom flera av den europeiska cupfotbollens skiftande faser och kom ut på andra sidan.

Nu börjar utmaningen på riktigt.

För här hade ju svenska mästarna allt att förlora. 

Ingen skulle bry sig om kaosminuterna där nere, om Robert Lundströms röda kort eller den där straffen. Ingen skulle lyssna på utläggningar om domarinsatsen, om spelövertaget som ägde rum på Friends, Karol Mets hjärnsläpp eller något annat förlorarsnack: Det här var en formalitet. Gå vidare och gör det nu.

Är det rättvist? Det vet jag inte. Intrycken av Ararat var många och av väldigt varierande kvalitet, i vissa (långa) stunder såg de fullständigt hjälplösa ut, i andra som ett fotbollslag fullt kapabla att skada AIK. Men de enda frågorna Rikard Norling och hans lag vill ha i kväll handlar om Maribor, och det är om Maribor som frågorna kommer att handla. 

Inget historiskt fiasko, ingen identitetskris för svensk fotboll, ingen ökenvandring, utan i stället en andra kvalomgång.

”När vi kör så kör vi” (Talarforum marknadsför Mikael Stahre med det citatet, kan ni tänka er?), och det gäller Henok Goitom den här veckan. Inget mål på flera sekel och sedan tre inom loppet av några dagar, och tur var väl det, för här behövdes någon som kunde hantera omständigheterna.

AIK såg nämligen inte överstressade ut i första halvlek, vilket kändes som en farhåga, utan nästan för lugna, men hittade rätt frekvens när den andra började. En pulshöjning behövdes i rätt tid, och när den var klar hade både matchen och resultatet förvandlats till den överlägsna historia den förväntades bli.

Dubbelmöten är inte som andra fotbollsmatcher, och reduceringen påminde om det sköra och plötsliga som kan drabba även ett lag i känsla av kontroll – men faran är över.

Spelade med fördröjning

Spelmässigt var det...tålmodigt, i all fall till en början, utan stress och ganska dominant, men efter 30 minuter hade AIK skapat noll målchanser och det gick att utläsa någonting av Sebastian Larssons omfattande, aggressivt levererade spottloska i gräset när en halvdassig hörna tippades bort av armeniernas målvakt: Det var det närmsta AIK hade kommit, och det var inget supertecken. Han såg ut att förbereda sig för att bli bekymrad.

I det här läget hade det varit enkelt för hemmalaget att i stället övergå till att hetsa upp sig, men det såg ut som att det motsatta inträffade under halvlekens resterande kvart. 

Det rullades bra i sidled tills Ararat hade lämnat hål i sin organisation, men därefter såg själva attacken hafsig ut, som om besluten fattades med någon sekunds fördröjning eftersom det ändå var så lång tid kvar fanns inte rätt mått av fokus i varje moment. Passningar rann ut, gick på fel spelare, hackades i gapet på en stötande försvarare eller avlossades för sent.

Uthärdade och segrade

AIK behövde lite mer direkthet, lite mer genombrottskraft och tog in Rasmus Lindkvist, till synes med order om att bombardera motståndet med sin kropp i hög hastighet.

Det tog sekunder innan han hade störtat mellan desorienterade bortaspelare och serverat Henok Goitom det förlösande 1-0-målet. När Goitom ändå höll på passade han på att nickskarva in 2-0, vilket mer eller mindre stängde affären, något som kändes fullständigt odiskutabelt en stund senare när Sebastian Larsson rakade in en straff.

Om det är någonting AIK är trygga i förvissningen om att de kan är det att stänga och spela av matcher, men det bygger också på förmågan att inte ge bort saker.

Karol Mets flamsade bort en boll som såg enkel ut och med en kvart kvar fick armenierna en livlina. Det gick att förutspå vilken stämning som skulle infinna sig: En latent misstanke om att allt skulle gå åt skogen kombinerat med påtaglig blodvittring för det fram tills dess ganska likgiltiga gästande laget.

Men AIK uthärdade, avfärdade och segrade.

Champions League fortsätter i Slovenien mot Maribor, och det är där själva prestationen som krävs för att spela i den här turneringen inleds på riktigt.