Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Noa Bachner

Ett makabert jippo med mörk baksida

Foto: FRANK HOERMANN/SVEN SIMON / IMAGO/SVEN SIMON IMAGO SPORTFOTODIENST
Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: JESSICA GOW/TT / TT NYHETSBYRÅN

WIEN. Sverige har landat i Österrike för att påbörja nästa episod.

Landslaget som spelar på gräs med dobbar, alltså. Utomhuslandslaget.

Hoppas att det fortsätter så.

En violett kuliss ringlar runt en välskött gräsmatta. Elljusen är tända på Austria Wiens hemmaplan, Generali Arena. Det här är skådeplats för en träningslandskamp som…faktiskt inte är mer än vad den är: Ett tillfälle för det svenska och österrikiska landslaget att träna på att spela fotboll, och då blir det ju vad det blir.

Det kan vara sista gången på ett tag, landslagsfotbollen är ju mitt inne i en förändringsperiod.

– Vi spelar fotboll för att tävla, för att vinna, argumenterade Robin Quaison när landslaget samlades i Stockholm. Jag hade poängterat att den här sortens matcher, den han ska starta här i kväll, inte kommer speciellt ofta framöver eftersom det nya formatet Nations League tar över många speldatum.

Men Quaison ville ha skarpt läge, trots att det innebär att hans chans att få vara med när det står saker på spel mycket väl kan avgöras redan här i kväll. Fråga Sam Larsson. En mindre imponerande insats mot Norge i maj 2017 blev den sista på ganska länge. 

Han har inte varit här för än nu.

Nu är de är i alla fall här, Quaison, Sam, Ken Sema och alla andra, och de har chansen i kväll, när Sverige påbörjar livet efter Ola Toivonen och jakten på en annan anfallsformel, utan Emil Forsberg till råga på allt.

De är i alla fall här och inte ersatta av ett futsal-landslag för att de inte fick tillräckligt med pengar för att komma.

Varför ska man ha betalt?

Ska vi ta det här med landslag och ersättning en gång för alla?

Landslagsfotbollen är nämligen i förändring på flera sätt. Danmark har ju skickat sitt futsal-landslag, inomhusfotbollslandslag, utspätt med några spelare från tredjedivisionen, till sin träningsmatch mot Slovakien. Kul va? Visst. Men samtidigt ett makabert jippo med en mörk baksida. 

Bakgrunden är en konflikt mellan landslagsspelarna och det danska förbundet, DBU. DBU vill sänka ersättningsnivåerna för de danska herrarna, som enligt vad jag förstår är ganska höga: En betydande andel av intäkterna från huvudsponsorer och en ännu större andel av intäkterna från all försäljning av merchandise. Spelarna får, vad jag förstår, även mycket ersättning som utbetalas från förbundets huvudsponsorer i samband kvalificering för mästerskap.

Rätt mycket stålar, med andra ord.

– Vi kunde alla vara hemma i våra klubbar som betalar våra löner, eller hemma hos våra fruar och barn. Det finns bara en anledning till att vi är här, och det är inte pengar. Vi är här för att vi älskar att spela för Danmark, stolta över de många miljoner vi spelar för och dansk fotbolls utbredning, förklarade Christian Eriksen i veckan.

Förlåt, men någonting går inte ihop här, någonting har till och med gått sönder.

Pratar om hedersuppdrag

Varför ska man ha betalt alls?

Det finns två ersättningsdiskussioner vad gäller landslagsfotboll, en som bland annat handlar om hur fotboll som spelas av kvinnor får alldeles för lite pengar att fördela från Fifa (eftersom Fifa helt enkelt inte bryr sig) – och en annan, som handlar om herrlandslag och en utveckling som verkar gå åt ett helt annat håll.

Min grundinställning till frågan om ersättning för landslagsspel är att denna: Jag har full förståelse för att spelare tilldelas bonusbelopp, eller prispengar om man vill, vid kvalifikation för mästerskap eller framgångsrika mästerskapsinsatser, men annars? Borde inte varje enskilt litet korvöre gå rakt in i utvecklingsprojekt för att göra fotbollen bättre för så många människor som möjligt?

Det är klart att det är så.

När Svenska fotbollförbundet har resonerat i frågan om spelare som väljer andra landslag framför Sverige – nu senast Saman Ghoddos – har man tryckt hårt på att spel för ett svenskt landslag är ett hedersuppdrag, ingenting man ska tacka ja till efter uppvaktning, det är inte så attraktionsförhållandet ser ut. 

Du är hedrad, det är grundpremissen. Tacksam. Lyckligt lottad. Du ställer inga krav.

"Det är väldigt oroande"

På SvFF har man inte vittnat om några större bekymmer, inte såvitt jag vet, förhandlingar om ersättning och bonus till herrarna verkar passera utan bekymmer, och jag hoppas verkligen att det förblir så, att det som händer i Danmark är en slutpunkt, inte början.

I Danmark har nämligen samma argument förekommit, i synnerhet i fallet Emre Mor, yttern som valde spel för Turkiet i stället. Man ska vilja det här, som Christian Eriksen säger, ”älska att spela för Danmark”, men bara om man får sin del av kakan när det säljs tröjor, eller?

Om landslagsspel förvandlas från hedersuppdrag till en extra intäktskälla, till ett gig vid sidan av, en sorts konsultverksamhet där spelare säljer sina framträdanden mot en ansenlig summa för att samtidigt vara lite snäll mot sitt fotbollförbund, vad har vi då?

Jag vet inte om vi har speciellt mycket alls, men jag vet att vi har exakt den situationen i landet bredvid oss nu, och för att citera Sveriges förbundskapten härifrån när han pratade om det: Det är väldigt oroande.

 

FÖLJ DITT LAG I ALLSVENSKAN: Få nyheter skickade i Messenger direkt till telefonen

LÄS MER: Uefa Nations League – allt du behöver veta